jagkanvisst.blogg.se

Okeeej, gravidkudden var en dröm. Den är fylld med små små.. eh.. vet inte om man kan kalla det mini-flört-kulor? Men ja, ni hajar. Och dem gör att den liksom formar sig efter kroppen. Och man sjunker inte ner utan får verkligen stöd. Tumme upp! Sambon inte lika nöjd dock. Jag har byggt en slags borg mellan oss, det är kuddar och hunden och nu denna mastodontkudde. Och kommer han över gränsen blir jag ilsk! Haha. Jag är varm och har ont på nätterna så att ligga och skeda och klappa kommer inte på frågan just nu. Imorse vaknade jag av ett "Äääälskling, jag ser dig inte ens.." och inser att jag byggt en 1 meter hög borg under natten. Haha, stackars fina. :)

 

Tummen upp får även gravidvattengympan. Så skönt och röra på sig. Jag kände verkligen när jag stod där och körde tyngder under vattnet och musiken pumpade hur mycket jag saknar träningen. Jag längtar efter att få pressa mig igenom ett pass och bli dyngsvettig. Hade ont  i svanken på vägen hem men inget idag, yeeeey! Ska passa på nu när jag mår bättre och är piggare och träna så ofta jag orkar. Imorgon tänkte jag prova köra lite crosstrainer och motionscykel på lunchen och se hur det känns. Så länge inget gör ont bör det ju inte vara farligt tänker jag!

 

Tycker det är jobbigt det här med att jag inte känner av liten så mycket. Imorgon går vi in i vecka 23 (22+0), och jag tycker de borde börja lite mer regelbundet snart? Jag har ju känt henne några gånger lite smått, men inte de där regelbundna & självklara som man längtar efter och ni senaste 2 dagarna ingenting, vilket stressar mig lite. Men det kanske är lite tidigt än så länge? Läste någonstans att det är efter vecka 25 man SKA känna ordentligt, innan dess är det vanligt att en del känner och en del inte alls. Men jag tycker alla runt omkring mig verkar ha hur mycket känningar som helst. Hur ser det ut för er? Känner ni tydliga sparkar dagligen och vilken vecka är ni i?

Idag ska jag gå på första vattengympan. Ser verkligen fram emot det! Jag saknar verkligen ordentlig träning och att röra på mig (mer än små promenader vilket är det jag hittills orkat). Så vattengympa kanske kan ge mig lite av det, samtidigt som det är skonsammare :)

 

Har börjat få ont lite här och där. När jag sover på sidan får jag ont i höften, när jag ligger på rygg värker svanken. Går/står/sitter jag för länge får jag en strålande smärta i ryggen. Det börjar helt enkelt hända saker i kroppen. Hoppas det håller sig till en fungerande nivå ändå, lider så med dem som får "riktig" foglossning och allt därtill. Än så länge får jag bara ont små stunder ibland och när jag rört på mig länge - peppar peppaaaaaaaaaar!

 

Jag fick förövrigt en kommentar på mitt förra inlägg som var "Ring försäkringskassan." Jotack, grymt tips som jag abosolut inte tänkt på? Haha. Klart jag kommer ringa dem tids nog, men med den kötiden dem har gör jag det hellre lite längre fram och samlar alla mina frågor. Men fram till dess frågar gärna jag här också eftersom det finns en himla massa trevligt folk som svarar & som kanske redan har koll på en del grejer jag inte har, så det skadar ju inte att slänga ut lite frågor. Det är lite det jag har min blogg till, att dela med mig, lära av andra och bolla frågor. Och jag uppskattar ER! :)

 

 

Hörrni, är det någon här som är lite mer insatt i allt detta med försäkringskassan? Jag blir så nervös av att missa något viktigt. Såsom jag planerar nu är att jobba till 31 januari och sen gå på ledighet med hjälp av lite semester och föräldradagar fram till BF den 18 feb. Men när måste jag ha skickat in/ansökt om föräldrapenning till försäkringskassan för att det ska tajma med sista lönen? Är ni med på hur jag tänker;  Kommer man hamna back en månad? Jag får ju sista lönen den 25 januari då. Och då vill man ju ha föräldrapenning den 25 februari typ, så de inte blir ett hack. Men jag fattar inte om det går och ordna så? Hur långt tid tar de innan man får första föräldrapenningen och när man måste ansöka? Någon som vet?

 

Ja herregud, djunglarnas djungel. Men det ska nog gå bra även för mig. 

 

I helgen åker jag och kärleken iväg på en liten herrgårdsweekend, bokade ett erbjudande på en herrgård i Uppland med 3rätters-middag, övernattning, afternoon tea och frukost. Ska bli så härligt! Bara få komma bort lite vi 2. Jag försöker verkligen ta vara på tiden med bara oss nu. Det kommer ju aldrig mer vara så sen. :)

 

Hoppas ni får en grym helg!

 

Idag var först besöket hos barnmorskan som inte innebar ultraljud. Nu ska vi ses såhär 1 gång per månad. Hon tog prover som skönt nog visade jättebra värden, socker 4.3 och järn 121. Sen kollade hon äggvita (?) när jag kissade och det var också som det skulle, dvs inga spår av det. Sen fick jag lägga mig på en brits och hon mätte magen, 22 cm, vilket hon sa var normalt på kurvan. Och sen äntligen tog hon fram den lilla manicken och jag fick höra på små snabba härliga hjärtslag! Så skönt och få höra! Eftersom jag inte känner liten så mycket än (hänt några gånger hittills) så inbillar jag mig ibland att nåt är fel (är säkert heeeelt ensam om det ;)) Men hjärtslagen låg på 144, vilket var mycket bra också. Man ska tydligen ligga på mellan 125-160. Skönt! Jag gick därifrån MYCKET glad!

Det enda jag grämer mig lite över är att hon inte tvingar upp mig på en våg, haha! Jag har inte vägt mig sen jag blev gravid - och jag har fått någon konstig spärr för och ställa mig på vågen. Så det hade varit bra om hon hade tvingat mig ;) Konstig önskan kanske.. haha! Men skönt att alla värden visade bra iaf, det visar ju att jag gör någonting rätt. :)

I övrigt hade jag en hel lista med frågor, ska försöka återberätta dem ifall någon undrar något liknande.

Jag frågade var skillnaden var mellan alla utbildningar folk går, dvs föräldrautbildning, mammagrupper, utbildning på sjukhus etc etc. Hon förklarade att utbildningen på sjukhusen bokar man själv med sjukhuset, ofta har dom drop in tider också,  föräldrautbildning blir vi kallade till typ i januari först av barnmorskan där vi går. Och mammagrupper är något som kommer senare, som barnavårdscentralerna anordnar.

Sen frågade jag återigen om vaccineringen, och den rekommenderade hon som sagt.

Vi fick även välja sjukhus, blev BB Södra för min del. Hört gott om det och sen skadar det ju inte att det nästan är gångavstånd hemifrån. Sen har dom föräldrahotell eller var det heter också, där man kan få ligga kvar längre om man vill/behöver.

 

Sen pratade vi lite om min stenhårda mage som dyker upp. Typ igår, stenhård hela dagen och natten. Och jag kan inte skilja på om det är tarmar/gaser som ställer till det eller om det faktiskt är sammandragningar från stress eller liknande. Hon sa att det kan vara svårt att avgöra men att om jag fick ont i samband med sammandragningar var då jag skulle oroa mig. I övrigt gäller vila när detta uppkommer. 

Måndaaaag!

Haft en mycket bra helg. I fredags åkte vi ut till mams och paps för att vara hundvakt och sova där när dem var borta. Jag älskar att "komma hem". Det är nåt med lugnet, mörkret och naturen där ute som jag behöver. Just nu bor vi ju mitt i Stockholms city, och jag ska inte klaga. Vi har en stor fin 3:a och det går ingen nöd på oss. MEN, jag ser mig inte här. Jag vill kunna öppna en dörr och släppa ut liten & vovve i MIN trädgård. Jag vill som hos mamma och pappa ha vatten och stora skogar alldeles runt huset. I lördags vaknade jag alldeles för tidigt och smög upp, tog vovvarna och gick en långis där ute. VILKET lugn.. Jag har inte känt mig så rofylld på jag vet inte hur länge. Då slog det mig verkligen hårt att det är så jag vill bo. Tyvärr är min sambo en inbiten stadsbo som dessutom jobbar på andra sidan stan mot där jag önskar bo, så just nu kommer vi inte överens alls i detta ämne. Men jag hoppas att det löser sig, för kånka ut barnvagn och hund utan hiss rakt ut på en av Stockholms trafiktätaste gator är inget jag är sugen på någon längre tid. :/ Iaf, vi hade ett mysigt dygn där, idol, pizza och bror min kom över. Alldeles perfekt för ett trött preggo.

På lördagen tog vi det lugnt och sen på kvällen åkte jag in och mötte upp 2 tjejkompisar jag inte träffat på jättelänge. Ni vet såna som det inte märks att man inte träffat på länge? Det kändes som igår och det var såååååååååå underbart. Vi hittade en restaurang på Söder som tillät hundar (lyckan) så vi hade en mysig middag både vi och hundarna. Tiden flög fram och jag längtar redan efter dem igen. :)

Gårdagen gick till ett dop, det var min sambos X som döpte deras lilla son. Jag har under hela vårt kämpande inte velat gå på dop, det har varit som ett slag i fejset. Men nu var första gången jag satt där i kyrkan och höll händerna på magen och log. Tänk att det faktiskt är vår tur nu! Dopet var mycket fint, det enda jobbiga var att jag via omvägar fått reda på att en av min sambos kompisar + flickvän också genomgår IVF och dem var där. De har redan 2 misslyckade försök i bagaget och jag vet inte om dem påbörjat det 3:e eller inte. Min sambo hade pratat med dem om detta på en fest för ett tag sen som jag inte var med på - och dem hade varit väldigt tacksamma över några i samma sits och verkat glada för vår skull. Därför blev jag lite förvånad när hon inte ens hälsade på mig. Jag fick tillslut när hon vänt sig bort 3 ggr kliva fram och verkligen HEJ. Och fick en lite torr hälsning och kram. Jag förstår att hon kanske tyckte de va jobbigt som det var, men jag trodde ändå att man kunde hälsa utan att det skulle kännas konstigt. Jag vill så gärna räcka ut en hand och finnas här, eftersom jag vet vad hon/dem går igenom men hon verkar inte mottaglig alls. Och det får man såklart respektera. Men lite ledsen blev jag ändå eftersom dem verkat så tacksamma över att prata med några i samma sits när min sambo pratat med dem. Men men, jag får en känsla av att hon aldrig gillat mig och att det är där skon klämmer. Svåra & känsliga situationer är det, det är det enda man kan konstatera.

Summa summarum bra helg och den toppades imorse, min sambo gick upp redan halv 6 och lämnade mig i ett kolsvart hem. Helt plötsligt blev jag jättemörkrädd och började tänka på alla skräckfilmer som fanns typ, haha. Och att jag just i denna stund kände mig så ensam och övergiven. Och just när jag tänkte det - buff buff buff i magen! Liten påminde mig om att jag aldrig är ensam längre. <3

Dopet fick mig även att komma och tänka på en låt som jag vill sjunga för liten på vårt dop/namngivning. Här :)

Det har varit flera artiklar nu i tidningarna om att dom rekommenderar gravida att ta årets influensavaccin. Jag som annars är ganska anti sånt funderar på och göra det. Först förstod jag inte om det var svininfluensan (som tydligen är farligast för gravida) eller "vanliga" influensan man ska vaccinera sig mot men sen efter lite forskning verkar det som att årets vaccin håller emot båda. Jag skulle inte göra det om jag inte var gravid, men nu när dom rekommenderar det tror jag att jag ska göra det.

Vi får det dessutom gratis via jobbet. Mailade även min BM och hon rekommenderar att alla som är gravida efter vecka 18 ska ta det. :) Bara ett litet tips!

 

Över 50% passerat! Yeeeey! Det trodde jag aldrig den där tidiga sommardagen den 15 juni då vi smygtestade och fick ett plus. Vägen kändes så sjukt lång då, nästan omöjlig. Kunde inte förstå hur man skulle någonsin komma fram hit. Men med hjälp av små delmål tycker jag hittills det gått rätt fort. Första delmålet hjärtat vecka 8, sen passeringen av 12 veckor, sen hade vi ett till UL vecka 15, sen blev det RUL och nu halvvägs. Nu har jag inga mer milstolpar faktiskt. Självklart kan saker fortfarande gå fel men jag har inställningen att det ska gå rätt. Jag har oroat mig något kolosalt men detta är första gången i graviditeten då jag faktiskt lyckas stänga av det litegrann.

 

Är det någon annan som är i liknande veckor som har ett till ultraljud inbokat förresten? Pratade med 2 kompisar som är gravida i liknande stadie som jag själv (en boende längre ner i Sverige och en här i Stockholm), och ingen av dem har något mer ultraljud inbokat. Men vår BM meddelade att nästa ultraljud är vecka 32 och det är ett tillväxtultraljud. Funderar på om vi fick det pga IVF, men det lät inte så på henne när jag tänker tillbaka. Hm, aja. 

 

50% kvar, HEJA!

Hejheeeej!

 

Och så var det fredag igen. Lyckan!

 

Mina dagar just nu består mest av funderingar kring försäkringskassan, jobbet, föräldradagar, lön, ekonomiiiiiiiiii.. ja, allt det där. Vilken djungel. Jag satt och lyssnade igenom försäkringskassans föräldrautbildning igår iaf. Blev faktiskt lite klokare (här)

 

För oss är det krångliga att min sambo har eget. Eller krångligt va fel ord, men vi vill ju klura ut hur det kan gynna oss på bästa sätt. Planen är hittills att jag är hemma ett år iaf, februari - februari typ. Och att han sen är hemma fram till sommaren (kanske kan varva dagar med att jobba lite hemifrån), som vi hoppas kan fylla ut med lite semester. Och sen att liten börjar skolas in i augusti när hon (?) är 1,5 år. Det är drömscenariot. Men det är fan svårt och få ihop om man både ska spara på dagar och klara sig ekonomiskt. Men jag gillar dock att man kan ändra sig under tiden, så man kanske kan börja med lite färre dagar och sen öka om man skulle hamna i ekonomiskt förfall. Haha! Näe, det ska gå bra. Kan inte tänka mig att man bränner överdrivet mycket pengar den första perioden med en liten bebis ändå och vi ska ändå vara glada att vi har 2 medelinkomster och fasta anställningar. Finns folk som har det mycket tuffare. 

 

I övrigt mår jag helt okej! Tröttheten tar över totalt om kvällarna men allt annat har lugnat sig. Kände första buffarna från liten häromkvällen vilket kändes helt underbart. Overkligt och tänka att det är en liten minifot där inne som bankar på, ahhhh sweet! Gravidyogan är nu slut och med min trötthet orkar jag aldrig till gymmet, så jag tog mig för och bokade vattengympa. 5 gånger här i Stockholm för 1200:- Pratade med bästis som flyttat ner till en mindre stad och där fick dem 10 gånger för 300:-, haha liiiite skillnad. Likadant yogan, jag betalade 1900 för 5 gånger, hon betalar 800:- för 10 gånger. JävlaskitStockholm. ;) Men ska bli skönt och få röra sig utan att det gör ont! 

Vecka 20. Alltså det är så mycket som ska göras och fixas och köpas! Och tiden bara flyger fram. Ibland tänker jag att det är långt kvar men sen tänker jag på att halva tiden redan swischat iväg. 

 

Hittills har vi köpt: Barnvagn, åkpåse, skötbädd, amningskudde, bumbo (sjukt onödigt redan nu men var så bra pris). Sen fyndade jag på loppis i lördags, ett babynest använt några få gånger (hur fint som helst och med avtagbart tyg som går och tvätta vilket är ett måste när det är beganat) för 100:- av min kompis granne. Blev riktigt glad då jag tänkt sy ett men inte riktigt orkat och tycker 500-1000 kr är på tok för mycket för ett sånt. Sen köpte jag en oanvänd blöj-papperskorg helt i ny förpackning för 50:- och en fin bärsele Babybjörn för 15 (haha) kronor. Kläder har jag inte börjat köpa än, men så svängde vi förbi min barndomskompis som har 3 småttingar och hon hade såååå mycket fint att ge oss så helt plötsligt har vi redan en första garderob till liten. Jag insåg att jag är löjligt förtjust i allt med öron så tyvärr kommer bebis se ut mer som ett djur än en människa första tiden. Sluta gör barnkläder som ser ut som söta små björnar liksom.. ;)

 

Förut tänkte jag alltid att jag skulle köpa allting nytt till första bebisen men nu känns det inte lika viktigt. Så länge jag vet vart det kommer ifrån och det är säkert, fräscht och bra. Jag måste vara lite praktisk och har t.ex insett att ett babyskydd (barnstolen till bilen) använder man bara några månader, så varför lägga massa pengar på det när bästisen har en vi kan få låna? 

 

Så kvar nu av de "stora" sakerna är spjälsäng, skötbord, babysitter och ja.. allt det där andra som blöjor osv. Är ändå glad att jag har mycket fixat och är ute i god tid nu när jag fortfarande känner mig hyfsat rörlig och pigg. Och framför allt när jag har en karl med livsmotto "Aaaaaallting löser sig", haha!

Så många hemska besked jag läst om senaste dagarna. Två bloggar som fått änglabarn alldeles för tidigt. Det är så otroligt orättvist. Jag kan inte förstå vart rättvisan finns, vi som får kämpa extra mycket ändå - varför ska det slitas ifrån?

 

Den senaste bloggen läste jag nyss på jobbet och det går rätt in i hjärtat. De förlorade sin lilla flicka i ungefär samma vecka som jag är nu. Jag inser att jag nog måste avstå från att läsa sånt här ett tag. Jag bröt ihop totalt för hennes skull, fick lugna mig på toan i 15 minuter innan jag kunde ta mig ut. Det blir kanske lite väl nära när man nästan är i samma vecka själv och det händer sådär utan förvarning. Jag lider så med dem och skickar all kärlek jag kan. SÅ orättvist. Och så meningslöst. 

 

Skickar alla tankar till medsystrarna idag. <3

Allt såg bra ut! Tjohooo!

 

Vi kom dit vid 8, fick tyvärr inte vår fantastiska barnmorska utan en lite surare variant igen. Bebis låg (såklart) upp och ner, alltså med ryggen upp. Gjorde allt för att göra det bökigt för surtanten. :) Men efter lite om och men så hade hon gått igenom hela och allt såg bra ut. Hjärtat slog fint och stabilt, längderna var bra. Ja, helheten bra. Såååååååå underbart! Sen frågade jag om kön eftersom jag förstod att det skulle bli svårt och se när bebis låg som den låg och hon muttrade lite & försökte spana. Efter ett tag sa hon att eftersom hon inte sett något "hänga och slänga" under hela undersökningen, och nu när hon letade såg hon inget heller, så gissade hon på tjej. Hon sa att man brukar se extremt lätt om det är en kille, och i övriga fall oftast tjej. Så hon sa med största sannorlikhet.. Så jag tänker välja och tro på det. Ska tillbaka vecka 32 så då kan man ju dubbelkolla så man inte får en liten chock på förlossningen sen. 

 

Spännande! Känns allt lite speciellt och få en dotter måste jag säga. Jag hade blivit precis lika glad för en kille dock. 

 

Efter det träffade vi vår barnmorska för samtal och vi pratade lite allmänt. Jag fick även ta nya prover. Järnet hade sänkts lite så det blir järntabletter nu. Känns skönt och få bli lite piggare men samtidigt är jag orolig eftersom tarmarna & magen strular redan nu som det är  - och järntabletterna kan tydligen göra magen ännu trögare. Aja, man får prova sig fram. Sen tog jag även nya sköldkörtelprover för och kolla så att mitt sånt värde ligger bra eller om vi måste höja levaxin-dosen. Bokade ny tid hos BM om 3 veckor.. kändes himla snart! Men då ska man tydligen mäta magen och lyssna hjärtljud. Nästa UL blir vecka 32 och är förhoppningsvis det sista innan förlossning.

 

Idag är det exakt 5 månader kvar till BF, 19 februri är satt. 46% av graviditeten har passerat. Känns som det kommer gå fortare än man anar. 

 

Ja, nu ska jag försöka njuta av detta och bara smälta allt. Mammas lilla flicka! <3

En dag kvar! Eller okej, 1,5. Torsdag morgon 8.00. RUL. Snälla låt allt vara bra! Jag kan varken skriva eller fokusera på annat just nu för detta fyller mina tankar, så ingen idé och försöka.  Återkommer direkt efter. :)

Fredag fredag fredag! Det känns alltid så bra på fredagar tycker jag. Det spelar ingen roll om det blir kaos på jobbet eller man mår piss för man kan alltid släta över allt med att "det är ändå fredag"!

 

Jag längtar till torsdag och RUL nu. Vill att helgen och de första dagarna ska swicha förbi.

 

Hörrni, jag läste om någon som sytt ett babynest själv! Minns inte vem det var? Är det någon som gjort det? Funderar på och prova. Man sparar ju ändå 500-1000 spänn på det. Någon som har någon ritning? Haha jaaaja, vi vet ju att det ändå kommer sluta med att jag ringer min syduktiga mamma och grina och hon får slutföra allt. Men jag får ju ändå ett babynest gratis då, right? ;)

 

Önskar er alla en sjukt bra helg!

Imorgon går vi in i vecka 18.

 

Alla säger hela tiden till mig att det kommer en "fas 2" i graviditeten, en lugnare period då man oftast får mår lite bättre. Det har alla sagt till mig i 9 veckor nu, när kommer den? Haha! Jag har verkligen lite varannan dag-graviditet. Igår var hemsk, migrän och illamående hela dagen, satt verkligen och led på jobbet. Idag, mycket bättre. Nästan studsade (okej, vi ska inte överdriva Linn.....) ur sängen. 

 

Jaja, fas 2 får gärna komma snart! Just saying. 

 

Har börjat noja mig ordentligt inför RUL nästa vecka. Senaste påhittet från min sida är att magen inte växer något, så jag får för mig att bebis inte växt något. Hm. Jag vet ju att t.ex min kompis som ligger 10 dagar före mig har knappt någon mage, men sen är hon också pinnsmal. Jag har en mage som syns, absolut - tycker bara att den sett likadan ut i typ 6 veckor nu. Fast, då har jag varken mätt eller fotat så det kan jag egentligen inte veta. Varför har jag inte gjort deeeeeeeeet? Haha. Jaja. 

Halllååååå! 2 veckor kvar till rutinultraljudet. Jag börjar känna mig nervös. Jag hoppas verkligen allt ser ut som det ska och framför allt är jag extremt nyfiken på att (förhoppningsvis) få reda på vad det är för litet kön på vår lilla skatt där inne. Jag bryr mig verkligen inte VAD det blir, men vill ändå veta. Vill kunna bonda lite och känna att det är min lilla kille/tjej liksom. SÅ spännande! Låt allt vara bra. Jag trodde att jag skulle behöva åka till ett stort sjukhus och gör RUL, det har mina vänner fått. Men på Ekens gör dom tydligen RUL också, så vi får komma till vår vanliga barnmorska. Känns skönt!

 

WAAAH, kan tiden bara gå lite fortare dessa 2 veckor? Bästis har sitt rutinultraljud 3 dagar innan mig förresten, tänk hemska tanke om något av våra inte visar det man önskar. HUJA va tufft! Men så tänker vi inte nu. :)

 

Jag skulle vilja skriva att jag mår lite bättre, men ni vet ju vad som händer varje gång jag skriver det så jag skippar. Haha.

 

Såååå glad för er som plussat, fött bebisar och på annat sätt fått bra besked. Det känns inte som det vanligaste man läser om så man blir så glad när något går rätt! <3

Satan i gatan vilka tarmproblem jag har. Någon som känner igen sig? Jag har börjat föra matdagbok för att få i mig bra saker, lagom mycket och som en översikt. Men det spelar liksom ingen roll att jag dricker massa vatten, får i mig mycket fibrer etc etc för magen är ändå stor, svullen och hård nästan varje dag. :( Kan gå på toa lite lite typ varannan dag men not enough. Blir tokig.

 

Nu är mitt nästa knep att ösa linfrön över filen på morgonen och se om jag kan få igång någon kickstart. Kul och gå runt och känna sig som man är i 9:e månaden liksom. 

 

Någon som har fler tips? :)

 

God morgon!

 

Idag är en bra dag. Dels min födelsedag & även fredag. Himla bra dag och fylla år på. Jag växer liksom aldrig ifrån att jag tycker om att fylla år. Jag gillar att få känna mig speciell en dag, att överrösas med grattis, kramar och fina hälsningar. 

 

Idag mår jag dessutom väldigt bra. Känner mig pigg och det är inte ofta. :)

 

För ett år sen var vi mitt i IVF-karusellen. Jag minns att jag trodde då att 2013 skulle bli vårt år, jag hade ingen aning om hur mycket som faktiskt väntade. Hur mycket kraft det skulle ta. Hur många turer, sprutor, gråt och otaliga läkarbesök det skulle bli. Men nu sitter jag här, med en bebis i magen och känner mig lyckligt lottad ändå. Tacksam för att det ändå gick så "fort" eller hur man nu ska uttrycka det. 2:a försöket, det finns dem som har det så mycket värre och jag tänker så ofta på det. Men idag ska jag tänka positivt. Tänk att det här blev födelsedagen då jag faktiskt är gravid. <3

Jaha mina vänner.. går in i vecka 16 på onsdag då. Måste säga att det ändå går väldigt fort. 16 veckor, det är 4 månader redan.

 

Dock känner jag mig inte lugnare. Jag förstår att ni tycker man är schitzo, men jag kan liksom inte känna glädjen än. Jag försöker och anstränger mig men det går bara inte. Jag mår mest dåligt fysiskt och psykiskt just nu. Och det är verkligen inte för att låta otacksam, det vill och tror jag att ni förstår. Jag pratade med min bästa vän som är så klok igår och hon sa att det kanske inte är så konstigt, med tanke på resan man har varit med om. Och att nu plötsligt stå här gravid det går inte att ställa om sig riktigt på en gång. Hon sa även att hon började känna sig "gravidlycklig" efter första sparkarna, då första gången kände hon verkligen ren lycka. Skönt och höra att det inte bara är jag.. 

 

Jag vet inte var det beror på, om det är oron inför barnet, omställningarna, hormonerna, det nya livet som väntar? Hur sambon och jag ska klara allt? Jag har så många tankar och funderingar att det sprängs. Igår bubblade allt över och jag bröt ihop själv i soffan. Och när sambon kom ut och frågade vad det var kan jag inte ens förklara? Ååååååå.  Det kanske bara är hormoner alltihop? Å kanske inte så konstigt att man har dagar då man är livrädd, det är ju ett helt nytt liv som jag både längtar och oroar mig inför.

 

 

Ikväll gravidyoga igen - kanske precis vad jag behöver. :)

Jodå, liten sprattlade så fint så! :D Härligt!

 

Det var tyvärr inte den där underbara barnmorskan vi hade första gången (ni vet hon jag berättade om som också gjort IVF och som började gråta för vår skulle när vi hittade hjärtat). Hon var sjuk, så istället fick vi en stressad vikarie som i princip bara plöjde över magen, sa att allt såg bra ut, mätte & skrev ut väääääääääääääääärldens kassaste bild. Haha! Bebis ser ut som en ål. Lite tråkigt men det viktiga var ju att den såg frisk ut och det gjorde den.

 

Hade velat att hon skulle letat lite efter kön iaf, det hade vår andra tänkt göra men de fanns inte på världskartan hos denna, hon sa bara "absolut inte, de är inte ens säkert vi kan se det vecka 20", hepp. Pepp! ;)

 

Men ja hoppas på det, en månad kvar till RUL. Fram till dess ska jag SLAPPNA av för första gången på hela denna graviditet, nu ska jag bara vara lycklig. Och inte oroad. Försöka iaf. ;)

 

KRAM!

Inget mera blod, peppar peppar!

Jag ska sluta skriva positiva saker. Haha! Härligt det kommer vara för er och komma in här varje dag när jag ska vräka dynga runtom mig va? Jahadå.

Nej, jag lovar. Jag ska fortsätta vara positiv, bara ta en dag i taget. Har kommit på att det är det absolut bästa man kan göra. Det suger ju lite för det innebär för min del att jag aldrig riktigt får planera och drömma. Jag stoppar alltid mig själv. Men kanske sen, efter RUL. Då! Man får sätta små delmål hela tiden. Jag fick ju hem den härliga amningskudden och skötbädden häromdagen, dem enda sakerna jag köpt. Och stövlade i rent försvar in dem i garderoben direkt. Vill inte ha dem framme. Vågar inte.. Åh. Så skumma känslor man har..

 

Imorgon är det fredag och en efterlängtad helg! Mina helger har gått ifrån att vara fullsmockade till helt tomma. Men det är ett eget val och jag måste säga det är rätt skönt och kunna ta den lite som den kommer beroende på hur man mår. Dessutom får helgen gärna gå fort, på tisdag har vi ultraljud och jag längtar samtidigt som jag är svinnervös. Nu var det ju flera veckor sen vi kollade och det finns många tänk om, tänk om, tänk om.. Men jag hoppas vi kan få se en livlig litet sprattel så kanske man kan få slappna av lite mer redan efter det? <3