Jag hade 2 nyårslöften i år. Att göra allt jag kan för en bebis 2013, och sen va det det där andra.. körkortet.
Jag har så dåligt samvete för att jag 27 år gammal fortfarande inte tagit det. Enbart av lathet. Jag fick pengarna av mina föräldrar när jag fyllde 18, jag kunde kört med pappa när jag bodde hemma. Tja, helt enkelt lathet. Alltid vart bortskämd med pojkvänner med bil, och det är ju asskönt, privattaxi suits me. Skämt åsido, det är dags att ta tag i det nu. Jag vill ha körkort innan en eventuell bebis. Jag vill ha den friheten!
Så nu har jag hittat en bra körskola där jag vet att dem inte blåser folk. Tänker ta ledigt 2 veckor i April och intensivköra. Skickade efter papper om tillstånd idag.
Jag hoppas bara man orkar allt? Slog mig när jag klickade på skicka att det kanske är mycket för våren med både IVF och körkort. Men vafan, det får gå! I värsta fall får man väl bromsa det hela om något går snett och skjuta på körningen. Kan ju inte vara värre än så. Och så tänker jag att om jag faktiskt tar semester för körningen blir det ju inte så stressigt, då kan ja fokusera på det only och inte massa arbete samtidigt. Jag ska fixa det, ska ska ska!
Hur tänker ni andra kring körkort och barn? Har ni tagit? Ska ni ta?
Igår gick jag på mitt första stenhårda träningspass efter 2 sjukveckor. Efter det började jag få ont i magen och igår kväll kom plötsligt mensen. Dag 54 liksom... Aja, jag är iaf glad att den kom! Hatar när den tar sådäääär långt tid på sig. Är van vid att den varierar mellan 30-45 dagar men när den tar 10 dagar till på sig då känns det som kroppen inte mår bra. Men men.. Så nu kommer jag väl få vänta någon månad efter besöket på nästa mens innan vi kan starta antar jag. Men nu kan jag iaf tänka att på NÄSTA mens kanske vi sätter igång, nervös och samtidigt lite härlig känsla.
Först ska såklart första mötet avklarats, gäller väl att inte ta ut nåt i förskott innan det. Alla behandlingar verkar ju se lite olika ut beroende på person, så dom kanske lägger upp en helt annan plan för mig, vad vet jag. Men nära är vi iaf. 11 dagar kvar till IVF-mötet. Nu kan man äntligen räkna i dagar och inte veckor, me like!
Började prata med gammal vän till mig som blivit gravid och är i vecka 21 nu, det visade sig när jag faktiskt vågade vara lite fräck och fråga och samtidigt berätta om min situation att dem gjort IVF. Skönt och ställa frågor till någon som faktiskt precis gått igenom det som komma skall. Dom lyckades på första försöker också vilket var kul att höra. Däremot delgav hon mig detaljer om hur fruktansvärt ont äggplocket hade gjort, det kände jag kanske att hon kunde besparat mig, hehe. Hört så olika om det där, många säger ju att de inte alls gör ont men på henne lät det som det var det vidrigaste hon gjort i smärtväg.. Huja. Men som allt annat, klart värt det med resultatet såklart.
Ja ni, här travar man på.. Som jag skrev tidigare känns allt bara som en enda väntan just nu. Och jag tycker dagarna K R Y P E R fram till 6 februari. Innan har man väntat flera månader bara för och göra blodprover och inte tyckt att det varit så långt tid, men nu känns varje dag megalång, haha.
Självklart så går inte tajmingen min väg heller. Jag brukar ha en menscykel som varierar mellan 30-45 dagar. Men nu senaste 4 månaderna har den nästan kommit på dagen ~45, så jag tänkte att faaaen va bra, då kommer jag få en mens nu innan mötet, och sen bara behöva vänta typ 2 veckor innan jag får en ny efter mötet - eftersom jag hört att man kanske kan få sätta igång redan på första mensen efter mötet om man har tur. MEN NEHEJDÅ! Här kommer ingen mens på dag ~45 denna måndad då såklart, inte heller på dag ~50.. Och nu är jag på dag 52 sen senaste mens och jag har inga känningar whatsoever på att den är på gång heller. SÅ TYPISKT! För detta innebär ju som ni kanske förstår att jag säkert kommer få den strax innan mötet och sen behöva vänta minst 6 veckor till på nästa mens innan man kan börja. Inget I-landsproblem men allmänt störigt. Det är som kroppen känner på sig att man väntar. Och då ska man vänta lite till, och lite till.. och liiiite till. Ghaa!
Det sjuka är att jag bara haft så här lång menscykel (60 dagar var den då) EN gång i mitt liv, och vet ni när det var? Jo, exakt samma tid som nu förra året. Hujeda mig ska man kunna räkna ut en normal cykel någonsin för oss med oregelbunden..
Längtan efter bebis för mig är just nu 190% ungefär. För var dag blir den större, det skrämmer mig lite också. För när jag ena dagen läser en blogg där en IVF går bra så lever jag på det... ända till jag nästa gång läser en där det inte går bra, och då tappar jag hoppet och blir livrädd. Upp och ner, upp och ner.. Och tillsammans med det denna väntan. Jag vill bara veta NU. NU nu nu. Funkar det för mig eller inte? VA? Nej, inte det. Jag sitter här i kön med alla andra stackars barnlösa jävlar så länge då. ;)
Oj! De blev visst lite bloggledigt för mig också. Mest för att jag varit ledig 2 veckor (vet inte när det hände en jul senast), mucho skönt kan jag meddela! Har haft långa sovmorgnar och mycket tid med vänner och familj. Men paus i bloggen beror nog även på att allt nu mest är en väntan på första IVF-besöket som blir den 6 februari. Inte alls så långt kvar nu..
Konstigt nog är jag mer avslappnad än någonsin kring allt. Vi har släppt all press ett tag, vi har ett vanligt sexliv utan några måsten eller marathonrundor. Sambons första förslag var att för att täcka min eventuella ägglossning en hel månad skulle vi ha marathonsex 15 dagar i sträck. Haha! Jesus. Fint tänk av honom, men jag tror han tröttnade redan dag 4 när jag körde en "Jag sover, men kör du!" Aningen osexigt kanske..
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))