jagkanvisst.blogg.se

Hej vänner!

 

2 dagar har nu gått sen jag plussade på stickan. Har inte vågat tagit något mer test utan samlat lite energi och kraft och faktiskt njutit av resultatet. Haft en helg på min bästa väns land ute på Adelsö och bara andats, varvat ner, lekt med kids och ätit gott. Det var så härligt att få ta med det positiva beskedet dit i lördags, man går och småler hela tiden. Men sen stoppar man sig själv. Är glad men oron är där hela tiden. Jag testade ju ändå 4 dagar för tidigt, vill bara att det ska bli onsdag nu - dvs den officiella testdagen, så jag kan få ta ett test till och sen ringa kliniken. Först då kommer jag nog tro på beskedet helt.

 

Idag har flytningarna återvänt, inget blod men gul/brun/beiga. Samt molande värk som kommer och går. Ni som är/varit gravida - kommer det vara så lite då och då, är det något att oroa sig för? Så länge de inte kommer blod borde man väl kunna va hyfsat lugn? Eller ja. Lugn. Vem lurar jag? ;) Jag är allt annat än lugn. 

 

Idag ska jag inhandla "riktiga" clear blue-test, så man verkligen får se att det står GRAVID och inte luppgranska något streck och dess betydelse. Klarar jag det ska jag försöka vänta med att ta det till onsdag morgon, men som det känns nu vill jag ta ett imorgonbitti för och lugna mig lite. Det kan väl inte spela SÅ stor roll med EN dags skillnad liksom..

 

I övrigt har jag försökt räkna ut gravidveckor, känner inte för att börja skriva ut det än - då vi inte ens passerat testdagen, men ändå nyfiken. Stämmer det att man räknar från sista mensens första dag? Den hade jag 14 maj, någon som kan hjälpa mig att berätta hur man räknar kring detta?

 

 

Ja ni.. fortfarande i samma konstiga ovetskapsdimma (är det ens ett ord? det lät passande iaf ;) ) här.

Flytningarna fortsätter, beiga/ljusbruna men fortfarande inget blod. Jag vågar inte tro eller hoppas någonting och toabesök varje halvtimma är obligatoriskt. Det känns som tiden kryper fram och det är det enda jag kan tänka på.

När jag försöker tänka en positiv tanke så har jag 5 små djävlar på axeln som direkt är där med "tro inget annat.." "den kommer.." "precis såhär började det förra gången".. and so on.

Jag önskar jag vågade testa men jag gör inte det. Min plan är att så fort det kommer minsta blod ska jag ta ett test för att få slut på lidelsen, men så länge det bara stannar vid flytningar så tänker jag försöka avvakta eftersom testdagen inte är för ens den 19. Vill så gärna klara mig till söndag, då är det dag 16 och då skulle jag nog kunna testa och kanske lita på resultatet. Det känns inte som ett testresultat skulle göra mig lugn nu ändå för ändå om det blev ett plus skulle jag vara övertygad om att det är tidigt MF på g.

Jaaaa, ni hör! Optimismen sprudlar. Huja, ta mig ut denna pinan. Gärna åt rätt håll. <3

Hoppet är extremt lågt just nu, idag på gymmet hade jag färgat lutinus i trosan, precis som innan mens förra gången. Det gör ju inte saken bättre att det var ruvardag 12 mensen kom på förra gången, och imorgon är det just ruvardag 12. Blir till och ta ett tidigt grav.test ikväll.

 

 

En helg till som passerat, en mycket bra sådan. I fredags hade vi vänner över och gjorde hemmagjorda hamburgare & bjöd alla på det till fotbollen. I lördags blev det bio, jag som är Will Smith-besatt älskar ju allt med honom men måste säga att storyn i After Earth inte riktigt höll måttet. Och igår släpade jag med karln till IKEA - ett briljant drag.. eller? Det var vi och 2014821 andra. Haha. Men jag fick iaf hem en helfigursspegel som vi inte haft någon på väldigt länge till mina kvinnliga vänners förtret.. ;)

 

Hur jag mår? Som vanligt. Vi går väl in på ruvardag 10 idag. Känner noll. Nada. Ingenting. Och det spelar ingen roll att jag läser om massor av människor som inte känt någonting fram till plus-dagen. Jag vill ha NÅGOT symptom ändå. Men ickesanicke. Det är dött som i graven. Kan också va att jag inte känner efter och tänker lika mycket denna gång, förra insättningen var man ju som en labil radar och sög åt sig av minsta lilla ont i fingret - GOOGLA! Och allt man googlade på var ju både bra och dåligt, stackars psyke..

 

Min barndomskompis fick sin dotter i förrgår också, dem som har tvillingar sen tidigare. Jag blir glad för deras skull. Dem ska med och fira midsommar - jag önskar så att jag också får ta med mig ett positivt besked till midsommar. 

3 ägg till frysen! Så lycklig så lycklig. För mig som inte hade räknat med det alls blev detta fredagsbesked det bästa på länge. Man törstar efter positiva besked och jag studsade runt runt i telefonrummet efteråt.

Dem hade skickat brevet i tisdags men när det inte kom med post idag heller bestämde jag mig för att ringa för att slippa gå undrandes hela helgen. Var så inställd på negativt besked så jag fattade inte när hon sa 3.. 3? Det är som 3 extraförsök i ett ju!? Jag är så GLAD, äntligen något att glädjas över! Sen vet man ju inte säkert om dem klarar en upptining men det tänker jag inte fundera över nu. Bara tanken att få något ägg till innan man behöver börja om med sprutor och allt gör mig glad ända in i själen.

 

3 ÄGG TILL FRYSEN. Jag kan inte sluta upprepa. Jag är så glad!

 

Funderar mycket på det här med tjuvtestning? Har ni tjyvat nångång? Jag känner olika från dag till dag. Vissa dagar tänker jag att jag ska tjuvtesta direkt efter dag 10, eller möjligtvis 14. Men sen övergooglar jag och läser så blandade historier att jag inte tror jag kommer våga lita på resultatet ändå. Men fucking NITTONDE juni? Det är ju huuuuuuuuuuuur långt som helst kvar. 

 

Förra gången kom mensen på ruvardag 13 såg jag när jag gick tillbaka i arkivet, så rent teoretiskt borde den väl dyka upp däromkring även denna gång. Det betyder i sådant fall en vecka from idag. Men det vet man ju aldrig om det stämmer.

 

Tycker denna gång påverkar mig och sambon mer också, känner inte alls samma sammansvetsning som förra gången, det gör mig lite ledsen. Men det är nog mycket mitt fel, jag märker att jag drar mig undan. Känner mig ofräsh, orolig, irriterad. 

 

 

MEN GHA! Det låter som jag redan gett upp, jag vill inte ha gett upp! Det är bara så otroligt frustrerande och veta hur man ska bete sig och tänka positivt i denna sits. Jag är tyvärr bättre på att tänka negativt.

 

Hm, nu måste jag ju tänka efter.. men det borde va ruvardag 3 va om insättningen var i fredags? :P Idag kanske ägget fäster? HOPPAS älskade äggut, jag tror på diiiiiig!

Jag mår äntligen bättre! Nästan inte ont alls efter några dagar och nätter med kramper och toabesök som varit så jobbiga att jag gråtit mig igenom dem. Att nu få stiga upp på morgonen och NÄSTAN kunna ta ett skutt gör mig helt överlycklig, ahhhhhh! Nu längtar jag efter att få träna lite, känner mig svullen och tjock. Blö. Tro mig, jag blir gärna tjockare - av rätt anledning dock :)


Känner inget speciellt i övrigt, mår inte konstigt. Lite ont i brösten, men det är väl Lutinus. Ah denna ljuvliga Lutinus ;) Man känner sig verkligen så fräsch och ren och härlig!

Ringde sköterskan i fredags eftermiddag förresten, vart så nyfiken kring detta med odlingar av ägg så jag ville veta mer. Fick prata med min favoritbarnmorska som förklarade lite mer ingående vad jag egentligen kanske visste men ändå behövde höra. Man odlar alltid äggen så länge hos dem för att ge dem de bästa förutsättningarna för nedfrys. Dem måste bli en blastocyst för att kunna frysas - och det har dem bäst möjlighet till om dem odlas så länge. Hon sa också (till min glädje) att jag hade fel.. jag trodde ju att bara för att 10 ägg befruktades förra gången hade alla dom 10 odlats vidare. Så var det inte, endast 3 hade varit tillräckligt bra för att odla vidare. Varför berättade dom inte det? Himla skillnad. Men iaf, och denna gången hade ju ALLA varit tillräckligt bra för att iaf odla vidare, alltså 7 stycken! Och att det betyder att dessa ägg iaf varit av bättre kvalité än förra gången, och det känns ju himla hoppfullt? Jag vill inte vara gridig men jag skulle så gärna få nåt till frysen denna gång, bara som en liten backup. Så inte 2 försök försvinner på 2 ynka ägg om detta också misslyckas. Får väl hem ett brev någon dag i veckan angående äggen - HOPPAS!

 

Blev ruvare idag ändå. :) Jag berättade självklart om mina kramper och hon ultraljudade magen, där fanns ingen vätska - skönt! Däremot sa hon att allt var väldigt väldigt svullet och att det är därför jag får det så jobbigt.

 

Men till the good news: Av 8 ägg hade 8 befruktas, imponerande tyckte doktorinnan! Ett sattes in och 7 odlas vidare, har dock inga förväntningar för frysningen eftersom förra gången befruktades 10 men inget klarade sig till frysen. 

 

Men hursom, jag har ett litet pluttägg i mig, och ska göra det bästa av det. <3

 

Nu är jag helt slutkörd, vet inte varför jag jobbar idag, men det är fredag och en helg att slappa på. Och det och inget annat är precis det jag ska göra! KRAM på er alla kämpar!

Usch vilka jobbiga dagar. Men inget samtal än så länge iaf..

 

Tog ledigt igår ändå, dagen efter äggplocket, vilket jag var tvungen till för jag hade väldigt ont. Har tagit 2 alvedon var 4:e timma vilket tillslut började ge verkan. Så framåt kvällen igår mådde jag riktigt okej och tänkte att då kan jag nog jobba idag fredag. Så utan att tänka mig för skippade jag de 2 alvedonen innan jag somnade - och vaknade 05 imorse med sådana kramper att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ska det vara så verkligen? Jag släpade mig till toaletten, kallsvettades & var extremt när att kräkas. Försökte gå på toa, kände att magen var extremt svullen och full med luft men kramperna gjorde de omöjligt att uträtta något. Alltså det var helt hemsk! Som knivar i ett öppet sår. La mig i sängen igen och låg och hyperventilerade av smärta ett bra tag, tog 2 alvedon och efter ett bra tag lyckades jag somna om 2 timmar - och när jag sen vaknade var det hyfsat lugnt igen. Men jag är helt matt. Helt slut. Och jag undrar om man verkligen ska ha SÅN smärta samma dag som insättning ska ske?

 

Jag ska dit klockan 13, så jag får helt enkelt be dom kolla innan insättningen så allt ser bra ut. Det är så himla orättvist att vi ska behöva gå igenom så mycket smärta och besvär redan INNAN en graviditet. Inte ska det vara lätt inte :(

En helg passé. Helgen har varit bra, avslutades med att gå på PINK i Globen igår. Jag var helt slut men det var det värt, shit vilken galet bra live-perfomer hon är. Love her!

 

Ett steg närmare onsdag! Uuuuuh! Nu orkar jag inte mer. Har varit så tålmodig och knappt tänkt på sprutor och annat, men nu går det inte längre. Hjärnan jobba på högvarv och funderingar, tankar och hopp varvas med oro. Jag vill ha äggplocket avklarat. Just nu känner jag ingenting, det har avtagit i helgen. Hade flytningar och värk förra veckan, men nu känner jag ingenting. Det gör mig livrädd. Tänk om vi lagt plocket för sent? Men jag antar jag måste lita på att doktorn vet vad hon gör. Men det känns så låååångt till onsdag. Jag vill veta NU! Nu nu nu.

 

 

Ägglossningsspruta klockan 20.00 ikväll iaf. SNÄLLA äggjävlar va fina och klara och perfekta på onsdag dåååå?

Dagens ultraljud avklarat. Inget hade förändrats speciellt mycket sen i onsdag, as I suspected. Hon sa att jag va en knepig jäkel och planera för. Jag har upp till 20 blåsor på ena sidan, och 2 på andra, say what? Och alla är väldigt ojämna i storleken, allt från små små till 8 och den största på 18.5. Så det är inte helt lätt för läkaren och veta när man ska satsa, det förstår jag. På första äggplocket valde hon ju mellan att avbryta behandlningen och börja om, eller att köra på dem blåsor som fanns då - vilket vi gjorde och det resulterade några dagar senare i 13 ägg. Så min kropp är verkligen svårberäknad.

 

Hursom efter mycket räknande kom vi fram till att sista menopur/orgalutran tas på söndag. Sen ägglossningssprutan på måndag & äggplock på onsdag. Det känns ASLÅNGT dit tycker jag! Men det är det ju inte egentligen, helgen kommer gå fort och sen så.. ja. Det var väl mest det att jag trodde jag skulle göra det på måndag, men men huvudsaken är att det blir bra. Hoppas verkligen att det finns några ägg där. Och att de små blåsorna växer till sig. Och att de stora inte hinner lossa innan? Så många orosmoment det finns. Men det är väl de orgalutranen ska förhindra?

 

Man slits verkligen mellan hopp och förtvivlan när hon ena sekunden påpekade att bara en blåsa var HELT klar, men samtidigt att om alla dem 20 hinner växa till sig riskerar jag överstimulering.. Då måste alla ägg direktfrysas sa hon. Ghaaaaaaaa! Varför kan inte jag bara få iaf DENNA delen enkel? Ge mig några lagom stora blåsor bara. Men jaja, där FINNS iaf blåsor, det är gott tecken.  :)

Usch, idag är jag orolig. Ni vet känslan att man alltid hittar något och oroa sig för. Bleh. Jag fick bara ingen bra känsla när jag lämnade fertilitetscentrum igår. Vet inte varför? Vet inte vad jag hade förväntat mig? Det var ju varken ett dåligt eller illa resultat. Men jag är så orolig att dem inte växer mer nu, att vi inte får göra något äggplock. Och vad händer egentligen med de två äggblåsor som var stora och klara? Hinner dem försvinna om äggplock blir först på måndag?  Kommer jag få en för tidig ägglossning? Tänk om dem andra äggblåsorna då inte växt då finns det iiiiiiiiiiinget där. Ja, ni hör.. jag är igång här borta..

Så förbannat trött på all väntan. Om och jag nu måste vänta så gillar jag att få klara besked, jag gillar att ha koll och ha en plan. Något som man inte kan räkna med alls i IVF-svängarna. Men jag hade nog räknat med att gå därifrån igår och veta ett prel. datum för äggplock, kanske är där skon klämmer. Att sist fick jag ju gå på 5-6 sådana ultraljud och oron inför varje när det inte växte som det skulle var enorm. Jag hade nog hoppats denna gång att dem skulle vara färdiga och redo direkt kanske.. Ah ja vet inte.

 

I övrigt är jag mycket mer påverkad av hormonerna denna gång märker jag, antagligen för att vi hade så låg dos förra gången och nu startade på nästan tvådubbla. Framför allt märker jag att min glädje är borta, något som jag märkte när jag slutade med hormonerna förra gången - att glädjen kom tillbaka. Hade knappt märkt att den var borta. Det är en läskig biverkning tycker jag. Att inte känna glädje, att bara vara tom. Detta i sin tur påverkar ju självklart mitt humör, jag kan tända till på 2 sekunder där hemma.. 

Det positiva är väl att jag ska tillbaka för koll redan imorgon, det känns skönt för inget kommer ju säkert ha förändrats så värst sen igår, och då kanske vi får lite mer exakta datum och planer. Jag gillar planer. Inte alls planeringsskadad. Har jag sagt att jag arbetar som programplanerare på en planeringsavdelning förresten? ;)

Just tillbaka från ultraljudet!  Det såg väl okej ut antar jag.. På ena sidan var 2 äggblåsor klara (men dem vill ju ha minst 3 för att göra ett plock), och sen fanns det 6-7 stycken på 8-15 mm om skulle kunna växa till sig. På andra sidan hittade hon bara en på 10 mm, men sen fanns väldigt många små, typ 10-12 stycken. Så hon ville ge dem lite mer tid. Inget äggplock på fredag, utan tillbaka på koll vid lunch då. Och då bestämmer vi om det blir ägglossningsspruta lördag eller söndag, och sen eventuellt äggplock måndag eller tisdag då. Hoppas!

 

Spontant känns det lite som det såg ut i slutet av förra gången, ungefär samma mängd blåsor. Så de får ja väl ta som något positivt då vi ändå fick ut 13 ägg även om bara 1 klarade sig. 

 

Det är konstig, man är så van vid besvikelser att jag tar allt som det nu. Jag är alltid inställd på besvikelse så jag kan inte ta till mig att något skulle vara bra. Men det känns som ett okej resultat ändå.

Idag är det sprutdag 6 och ultraljud av äggblåsorna på onsdag! Den första kombon med menopur + orgalutran togs igår. Måtte dem ha växt som dem ska.

Jag har inga speciella symptom mer än trötthet och lite stingslig (tycker jag inte själv men det finns en annan där hemma som lite försiktigt påpekat det när jag fick utbrott #2 häromdagen på att hans fula blåa internetsladd ska ringla genom hela lägenheten vilket i sin tur gör att ja fastnar när jag ska dammsuga vilket i sin tur.. ja, där va jag i explosion. Haha, det är inte lätt..)

Var & träffade min barndomsvän igår, hon har tvillingar på 2 år och en liten tjej i magen som beräknas om 2 veckor. Herregud - där är jag faktiskt inte alltid så avundsjuk, vilket tempo. Vilken stressig tillvaro och höggravid på det! Jag är imponerad att dem orkar och gör det så bra ändå. Det var sjukt kul och hänga med dom - i TVÅ TIMMAR. Sen var jag slut, haha. Jag nöjer mig kanske med ett ändå ;) Om vi någon gång får vår lilla efterlängtade knodd..

Det är konstigt det där, ni vet ju hur man ofta känner svartsjuka, avundsjuka och orättvisan när man ser folk med barn, gravidmagar etc. Men jag har aldrig känt detta när det gäller mina "nära" vänner. När hon berättade om deras tredje för några månader sen kände jag enbart lycka, där finns ingen avundsjuka eller dåliga tankar. Men om någon halvbekant eller person som kanske jag inte riktigt räknat med skulle dyka upp och trycka mage och gravidbesked i ansiktet på mig skulle jag garanterat slå bakut. Men det är väl så det är kanske. :)

TJO! Sprutdag 3 idag. Känner ingenting, mest bara trött. Tänker knappt på att vi är igång med försök 2, känns fortfarande bara lite Jaha. Men det får va så. :)

 

En sak jag oroar mig lite för är dock är att vi ska gå så länge innan första UL av äggblåsorna. Eller, det kanske inte är så länge men om man jämför med förra gången då vi kollade första dag 5.. och nu blir det dag 8.  Det känns som att när man börjar på så hög dos som vi gör denna gång borde man kolla lite tidigare än dag 8? Tänk om det blir för många och överstimulering? Aja, ja får lita på att doktorerna kan sin grej och beräknat detta rätt. Men det skulle inte förvåna mig om det hände med min otur. UL är på onsdag, så ett tag kvar att våndas helt enkelt. 

 

I övrigt vill jag bara önska er en riktigt härlig helg!

Igår när jag stod där själv på kvällskvisten (sambon var och spelade) så gjorde jag i ordning blandningen & sprutan på några sekunder. Stack sen snabb och enkelt utan att tänka mig för. Kände noll. Jämför med förra gången, då vi nervösa och spända hade någon slags allträff i vardagsrummet där vi prydligt radat upp allt och följde alla papper och instruktioner in i minsta detalj, tvättade rent och hade oss. Och sambon fick noga och försiktigt under min ännu mer hitler-noggranna observation blanda menopuren. Och vi räknade ner till sprutan och var helt förstörda när det kom ut en droppe efter - trodde allt var kört, haha! Denna gång får jag skratta lite åt det. Denna gång känns det som man gjort detta 6024 gånger. Det känns som de va flera år sen vi började, men så länge sen var det ändå inte.

Skönt är det iaf att man vet vad som komma skall, det gör att man slappnar av lite. Denna gången kan vi allt och alla turer, och vet vad som väntar. Det tycker jag är himla skönt!

Jahaja mina vänner, ikväll startar vi med menopur-sprutorna. IVF-försök 2 är alltså nu igång. Spännande! Har så svårt att känna något bara, känner mig helt nollställd. Men det kanske är bra på ett sätt tänker jag.. Som ett litet försvar ifall det inte går vägen. Inför förra gången var det svårt att inte börja planera efter bebis, och datum, och saker.. Men denna gången, näe. Har ingen lust. 

 

Men jag tycker allt att oddsen borde vara lite bättre denna gång eftersom dom nu vet vilken dos som fungerade i slutet förra gången, och ni kör vi igång med den höga på direkten. Det borde göra susen för mina äggblåsor och kanske även på kvalitén?

 

Jag funderade lite kring det där med kvalitén förra gången, jag vet inte om ni minns men vi fick ju ut 13 ägg. 10 av dem befruktades, det dem satte in var 5-celligt och suveränt. Men inget klarade sig till frysen av  övriga 10 ägg? Tycker det känns så märkligt. Och sen slog det mig att det kanske inte gjorde susen för äggblåsorna att vi gick så länge som vi gjorde på sprutorna, att hålla på med olika doser i 22 dagar är inte optimalt, äggen/blåsorna kanske helt enkelt inte blev så bra efter allt hattande. Nu med en kortare period med rätt dos hoppas jag på bättre kvalle! Haha, så bra gick det med mitt inte hoppas, redan igång ;) Men lite hopp måste man få ha, annars kan man ju känna att man gör allt förgäves, och det vill jag icket!

 

PS. Jag fick både samtal & mail av skamsen trafikskola igår och pengarna tillbaka. Victory! :) DS. 

 

KRAMPÅER! /L

Okeeej, vill ni höra om min misslyckade gårdag? ;) Det får ni så gärna!

 

Operation uppkörning: fail. Men, jag kan inte sitta här och säga att det BARA var mitt fel denna gång. Det kan jag inte, bilskolan var inte schyssta igår. Jag ska försöka förklara lite.

Jag anländer till trafikskolan igår 14.45 som planerat, vi skulle mötas där jag & Christer min handledare för att köra hans bil till trafikverket där jag skulle ha min uppkörning klockan 15.30 i hans bil som jag just betalat 1830 kr för att hyra.

 Tiden går och klockan blir runt 15 innan Christer dyker upp, han går då förbi mig utan ens en hälsning eller en nick, rakt fram till en annan elev och säger ”Nu kör vi”. Jag blir givetvis redan här nervös eftersom jag nu tror att dem glömt att boka av hans lektioner och att jag ska köra hans bil – jag frågar därför Christer som nu är på väg ut om inte vi ska köra – och han tittar snabbt på mig och säger bara ”Jessica tar dig”.  Inget hej, inget lycka till, ingen förklaring, absolut ingenting som kunde lugnat mig lite sägs – ganska respektlöst kan jag känna och han fick mig verkligen att känna mig bortglömd. Men men.

 Jaja,  tänker jag och sätter mig förvirrat ner igen. Efter en stund kommer då denna Jessica jag aldrig sett förut och meddelar att jag ska köra dit med henne, fine tänker jag – det spelar mig ingen roll så länge jag får köra Christers bil som jag betalat för. På väg ut till bilen (Nu är det 30 min kvar till min uppkörning) så berättar jag att jag hyrt Christers bil varpå hon svarar ”Nej, du ska köra min bil”.  Här blir jag jättenervös, en ny bil är ändå en ny bil och inför en uppkörning är det de sista man vill tänka på detta 30 minuter innan. Man har ändå betalat denna rejäla summa för att slippa lite av det psykiska med en ny bil, eller hur? Att Jessica sen tycker att jag ska klara det också är såklart relevant, men det spelar INGEN roll när jag hyrt och blivit lovad den bilen jag kört med. Kanske samma SORTS  bil tycker dem? Men nej, det är ändå ett nytt dragläge, annan växelspak, ingen automatiskt start&stopp, ingen knapp istället för handbroms – det är små saker men som tillsammans och inför en uppkörning självklart spelar stor roll och som man vill slippa när man – jag återupprepar mig – hyrt den bilen man har kört tidigare, just för att man vill köra DEN och ingen annan.

När jag sen frågar om jag inte har betalat för Christers bil säger hon att jag betalat för körskolans bil, inte Christers. Jag har alltså betalat för deras märke, eller vadå? Det märkliga är att detta inte informerats någonstans – varken innan man bokar eller efter.  OCH att jag TVÅ gånger ringt derasreception och fått svaret att Christers lektioner ska bokas om och jag kommer få hans bil, men muntligt avtal verkar inte spela någon roll? Så otroligt dåligt. Jag förstår ju givetvis att dem sen insett att det är bättre att boka detta på Jessica som är ledig så dem slipper boka om Christers lektioner (dvs dem förlorar inga pengar) men då ska man väl fråga mig om detta? Någon ska väl höra av sig och meddela att det blir en annan bil? Annars hade jag ju lika gärna kunnat hyra trafikverkets bil för 400.

Jag tycker det är väldigt fult gjort att göra såhär. Har man betalat nästan 2000 för att få köra DEN BILEN MAN KÖRT och är trygg i (vilket är själva poängen) ska man inte råka ut för detta. Och framför allt – då meddelar man mig det?

Jag är besviken på hela bemötandet jag fick igår, att ingen tog emot mig eller meddelade ändringen, att jag satt där stressad och ledsen över detta & dessutom inte får det jag har betalat för.

Jag har faktiskt inte ord för detta - jag blir arg igen nu, jag vill inte på något sätt skylla min uppkörning på detta, för där har jag mina nerver att skylla – men som ni förstår blir detta lite grundläggande för hur allting startar och mina nerver klarade inte detta precis innan uppkörningen.  Även körinspektören tyckte att detta var märkligt gjort och menade att jag då lika gärna kunde hyrt deras bil. Hon förstod att detta ändå påverkade psykiskt när man får detta strax innan uppkörningen.

Mamma ringde igår (bästa mammorna) och jag har mailat ett lååångt mail idag, jag hoppas verkligen att dem återbetalar kostnaden av lån av bil eftersom jag faktiskt inte fick det jag betalat för alls. BLÄ.

 

 

Och, uppepå detta så kom mensen mitt i allt, hahaha! Jag kan bara garva! Labil som ett asplöv tack vare den också. När kom mensen förra gången, minns ni? JO - på min förra uppkörning. Det är som ett  lamt skämt alltihop ;)

Så då va ja tvungen mitt i allt igår kväll att försöka ta beslut på fortsatt övningskörning, uppkörning, IVF, ingen krock, ingen stress.. ja ni fattar! 

Känner fortfarande att IVF#2 är prio 1 just nu, även om de är trist att lägga körkort på is, så tror jag att det får bli så. Det innebär - sprutstart redan imorrn - JESUS! :)