Ja ni, här travar man på.. Som jag skrev tidigare känns allt bara som en enda väntan just nu. Och jag tycker dagarna K R Y P E R fram till 6 februari. Innan har man väntat flera månader bara för och göra blodprover och inte tyckt att det varit så långt tid, men nu känns varje dag megalång, haha.
Självklart så går inte tajmingen min väg heller. Jag brukar ha en menscykel som varierar mellan 30-45 dagar. Men nu senaste 4 månaderna har den nästan kommit på dagen ~45, så jag tänkte att faaaen va bra, då kommer jag få en mens nu innan mötet, och sen bara behöva vänta typ 2 veckor innan jag får en ny efter mötet - eftersom jag hört att man kanske kan få sätta igång redan på första mensen efter mötet om man har tur. MEN NEHEJDÅ! Här kommer ingen mens på dag ~45 denna måndad då såklart, inte heller på dag ~50.. Och nu är jag på dag 52 sen senaste mens och jag har inga känningar whatsoever på att den är på gång heller. SÅ TYPISKT! För detta innebär ju som ni kanske förstår att jag säkert kommer få den strax innan mötet och sen behöva vänta minst 6 veckor till på nästa mens innan man kan börja. Inget I-landsproblem men allmänt störigt. Det är som kroppen känner på sig att man väntar. Och då ska man vänta lite till, och lite till.. och liiiite till. Ghaa!
Det sjuka är att jag bara haft så här lång menscykel (60 dagar var den då) EN gång i mitt liv, och vet ni när det var? Jo, exakt samma tid som nu förra året. Hujeda mig ska man kunna räkna ut en normal cykel någonsin för oss med oregelbunden..
Längtan efter bebis för mig är just nu 190% ungefär. För var dag blir den större, det skrämmer mig lite också. För när jag ena dagen läser en blogg där en IVF går bra så lever jag på det... ända till jag nästa gång läser en där det inte går bra, och då tappar jag hoppet och blir livrädd. Upp och ner, upp och ner.. Och tillsammans med det denna väntan. Jag vill bara veta NU. NU nu nu. Funkar det för mig eller inte? VA? Nej, inte det. Jag sitter här i kön med alla andra stackars barnlösa jävlar så länge då. ;)
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))