jagkanvisst.blogg.se

SISTA DAGEN PÅ JOBBET! Det är helt sjukt. Det känns läskigt och konstigt och spännande och läskigt igen. Och framför allt lite skönt! Nu är de som kroppen laddat för att detta är sista dagen så idag känner jag mig verkligen tyngst och tröttast i världen. Jag är glad och stolt att jag klarat såhär länge, att jag faktiskt lyckats hålla den planen jag satte från början. High five till mig själv!

 

 

Hade barnmorskebesök imorse klockan 07.15. Human tid liksom, yey! Vi skulle gå igenom & skriva förlossningsbrev och sammanfatta graviditeten. Men återigen fick jag en ny barnmorska. Vet att fler av er råkat ut för det, jag har ändå haft tur majoriteten av gångerna och haft samma men nu på senaste har det vart olika varje gång och det stör mig lite såhär i slutet. Jag förstår ju att dom inte kan hjälpa sjukdom osv, men det är lite svårt och sitta och sammanfatta en graviditet & skriva brev med en person som inte vet eller varit delaktig alls. Dessutom har dom alla helt olika syn och sätt dom gör saker på. Den här idag var en äldre riktigt järntant som va stenhård med varenda litet prov och vikt. Medans min vanliga känns mer "sund" och går mer på helheten av måendet vilket jag gillat. Aja, det gick bra iaf. Alla värden var bra - trots att jag inte ätit varken järn eller andra tillskott på 15 veckor nu, och bebis låg fixerad, wee! Dessutom utmanade jag min vågskräck, vägde mig ju senast vecka 20 och nu är det vecka 38, 6 kg plus sen dess! Totalt har jag gått upp 13, 5 kg sen inskrivning. Jag trodde det skulle vara mycket värre, nu vägde jag ju lite för mycket redan innan mot min idealvikt, IVF och hormoner gjorde sitt - så 13,5 känns bra med tanke på det totala. 

 

En annan bra sak med dagens besök var att jag berättade lite om min oro för stor bebis, nu har ju inte min verkat såååå stor mer än att den ligger på övre kurvan, men ja har läst så många skräckhistorier över hur dom missat hur stor bebis är och ut har det kommit en 5-6 kg's och folk har spräckts (vilket är min skräck) hit och dit. Okej, ja vet att det är lite överdrivet men jag har ändå en oro. BM var inte orolig men för att lugna mig fick vi ett till TUL (tillväxtultraljud) inbokat den 10 februari, om inte bebis hunnit komma innan dess såklart. Känns bra! Vi skulle ta förlossningsbrevet och sånt då med. 

 

Nu ska jag jobba mina sista 6 timmar på väldigt långt tid, och fira av dagen med finlunch med kollegor! Sen tar vi helg och ledigt på riktigt! :D

Undrar om en tidigt fixerad bebis betyder att den kommer ut tidigare än en ofixerad? Säkert inte.. Men jag fortsätter önsketänkandet ;)

 

Blev helt underbart överraskad i lördags. Skulle ju ha myskväll med 2 kompisar, dök upp i mjukiskläder och trött som ett fån. Men gissa om jag blev varm i hjärtat, för då hade dom ordnat med världens finaste Baby shower! Alla mina närmaste vänner, paket, pynt, ballonger, världens fikabord och denna fantastiska tårta. Visade sig att dom planerat detta sen i november de fina jävlarna! Och jag som brukar vara bra på att luska ut saker var helt oförberedd, fanns inte en enda aning. Det enda jag reflekterade över var sambon som enträget ville skjutsa mig trots att jag sa att jag orkade åka kommunalt. :) Blev en helt underbar kväll iaf som jag fortfarande lever på, så fint och träffa alla innan bebis stundande & samtidigt bara få bli lite uppvaktad. Vi fikade, pladdrade, hade frågesporter, lekte lekar, öppnade paket och sen beställdes det massor med pizza och sen satt vi uppe och snackade till 12-tiden innan jag & några som blev kvar längst somnade i en hög. Åh, underbart var det! Det var nästan lite tomt igår när jag kom hem igen och allt var över. Jag är så lyckligt lottad med både min kärlek, familj och vänner. Det är jag verkligen!

Högsta chefen tog tag i mig idag & sa "NU först börjar du se trött ut, jag har tyckt du sett så oförskämt pigg ut hela tidens hittills".  Haha tack tror jag? Det väljer jag att ta som en komplimang. Och att jag ser trött ut nu? Skoja inte! Jag känner mig som en klubbad säl ungefär. Trots att jag försöker piffa med hår och lite smink så går det uppenbarligen inte att dölja ;) Men, EN arbetsvecka kvar nu. En en en! We can do it!

 

Så skönt med fredag! Ikväll blir det bara soffmys med vovve och kusinen och imorgon har mina flickor fixat en tjejmiddag som en sista get together innan bebis kommer ut. Ska bli så mysigt!

 

Vad ska ni hitta på? Ha en grym helg iaf fina ni!

Igår var det föräldrautbilning del 2. Jag hade sett fram emot denna, men tyvärr var jag inte på topp. Hade jättesvårt och sitta still, det kröp och gjorde ont i kroppen. Trötthet som gjorde att jag verkligen fick anstränga mig för att inte somna (lite pinsamt) & svårt att koncentrera mig. Det var väldigt bra saker hon gick igenom, smärtlindring osv - men tyvärr vara jag inte riktigt "där". Efter det var planen att jag skulle åka och jobba de 6 timmar per dag jag jobbar, men när jag satte mig på tunnelbanan kom världens illamående och sen började det plötsligt göra ont på ett helt nytt sätt i vänster sida på ryggen. Aldrig känt det förut, fick nästan för mig att något var på gång! Valde iaf att åka hem och det ångrar jag inte. Väl hemma tog det inte långt tid efter mat, bad och vila innan jag mådde helt okej igen så ingen fara på taket.

 

Jag längtar nu! Otroligt mycket. Det börjar ploppa ut bebisar i bloggar och forum och det gör inte saken lättare. Ååååh! Om 6 dagar är bebis "klar", dvs då blir den inte prematur när den kommer. Det känns som min milstolpe. Efter det får liten gärna komma precis närsom. Gärna tidigare än senare. Jag är lite orolig över att gå över tiden, mamma gjorde det med mig, eftersom bebis redan är lite större så behövs det INTE 2 veckors extra gödning tänker jag, haha!

 

Gick igenom bloggarkivet och blev sentimental igår, gick tillbaka och läste om när vi började, om motgångar och krämpor. Och sen blir jag så tacksam när jag känner liten sparka och tumla runt. Det är verkligen på riktigt! Det är verkligen vår bebis. LYCKA!

Där tappade jag bloggfokus igen. Shit vad tiden går! På onsdag entrar vi vecka 37 och idag säger min app att det är 29 dagar kvar. 29!

 

Skulle ju berätta om både barnmorskebesök & föräldrautbildning förra veckan. Aja, barnmorskan gick bra - min vanliga var sjuk så jag fick en annan denna gång. Är faktiskt första gången det hänt sen jag började så det är skönt :) Den här tillfälliga var också väldigt bra. Vi pratade om klådan och först tyckte hon inte vi skulle ta prover, men sen när hon tog sig en titt på min sönderrivna mage ändrade hon sig. Så nu har jag tagit blodprover för gallvärden. Känns skönt! Även om det inte är det så känns det ju bra att bara veta psykiskt. Sen sa hon att bebis låg långt ner och troligen fixerad, så det var ju också toppen. Magen hade växt lite, och bebis håller sig fortfarande på den högre delen av kurvan. 

 

Sen var vi på världens bästa föräldrautbildning i torsdags. Åh vad bra den var! Jag hade noll förväntningar och gick dit ganska opepp efter att kvällen innna haft världens hormon-gråt-utbrott. Så var riktigt down. Men tji fick jag! Både jag & sambon var jättenöjda efteråt. Vi träffas 8 par och barnmorskan 2 halvdagar, och detta var då den första. Vi gick igenom SÅ mycket bra saker kring nuläget, förlossningen, efteråt osv. Tips och förslag & allt man kan tänka sig pratade vi om. Framförallt märkte jag att sambon tyckte det var otroligt skönt efteråt, han är inte som jag är som lusläser och googlar allt & gör mig redo till 200%  - han gör det på sitt sätt & i sin tid (vilket barnmorskan sa va otroligt vanligt med männen) och efteråt sa han att han kände han sig mycket mer redo och var glad att få mer koll! Skrev listor och hade sig. Jag va tvungen och bita mig i läppen och dö gullighetsdöden lite när jag tjuvkikade på hans anteckningar och det som stod var: "Prata mellan värkarna. Under värkarna - TYST". Haha! Check! ;) Hon hade med väldigt mycket kring just männens roll och hur dem kan känna, hur dem kan stötta, hjälpa till och underlätta. Tror det är guld för dem när det pratas så mycket om oss gravida kvinnor i övrigt. Vi har en halvdag till denna vecka då vi ska prata smärtlindring mm, ser redan fram emot det. Så glad att vi har möjligheten till dessa kurser, verkligen ett privilegium. Jag gick därifrån och kände mig mindre rädd och mer pepp - och det måste ju ändå va poängen med det hela :)

 

Nu längtar jag efter förlossning! Jag känner mig klar. Jobbar två veckor till. Imorse kändes det som jag gick till jobbet med en vattenmelon pressandes mellan benen, AJ!  Känns verkligen som att två veckor till är max vad jag klarar. Men jag är ändå glad att det gått så bra som det gått, jag vill va igång så länge som det går och är glad att det ändå trots krämpor funkat så bra som det gjort. LITEN JAG LÄNGTAR EFTER DIG!

Så härligt att det börjar ploppa ut bebisar både i IVF-bloggar och i forum! För mig känns det fortfarande som att det är långt tid kvar, men sen slår det mig att bebis SKULLE kunna komma ut närsom egentligen. Vet ju flera av mina bloggvänner som fött redan från vecka 34. Men det känns så svårt och förstå att det kan ske sådär vips (eller ja, så mycket vips som en förlossning nu är haha, men ni hajar). Men det kan det ju, vi entrar vecka 36 imorgon & på lördag är det exakt en månad till BF. HJÄLP! Spännande.

 

Jag har börjat tänka mycket på förlossningen på senaste tiden, med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot den. Jag är både lite rädd, men ändå kontrollerad känner jag. Jag vet att jag & min kärlek kommer vara ett grymt team och det känns så bra att ha honom där. Jag tar det lite som det kommer och väljer att lita på expertisen vi kommer ha kring oss, jag vet ju ingenting innan ändå så jag får förlita mig på mig själv & dem omkring mig. Det ska nog gå bra. :)

 

I eftermiddag har jag BM-besök, idag känns det välkommet. Har mycket jag vill fråga om och flera prover jag vill ta. Sen är ja nyfiken på hur bra koll BM har på om bebis är fixerad eller inte. 

 

 

Inget man vill läsa 5 veckor innan sin förlossning. De mest kristiska dagarna är 17 feb - 3 mars. Självklart har jag BF 18 feb, haha! Åååå. Så typiskt. Men det måste ju lösa sig. Vore himla trist och inte få föda på SÖS som jag önskat, eftersom vi bor så nära. Men huvudsaken är att vi får plats någonstans och gärna slipper åka till typ en annan stad!? Känns som man kommer ha tillräckligt med ågren kring förlossningen än att behöva oroa sig för sånt här..

Alltså den här klådan! Jag blir tokig. Vad är det för n å g o t? Det är det värsta jag känt i klådväg. Jag sov 1 h inatt, sammanhängande. I övrig tid har jag kliat sönder mig. Jag smörjer och smörjer men inget hjälper.. Klådan sitter på mage, rygg, bröst, armar, ben, lår, ja - you name it. Man blir som en fånge i sin egen kropp - jag vill bara ta mig ur den och vila ett tag. 

 

Ska till BM på tisdag - ska tvinga henne och ta ett sånt där blodprov för gallvärdet då som visar om man har Hepatos. Sen kan det tydligen vara något som heter Puppp också?  Här  och här kan man läsa mer om gravidklåda. Hon tog inte min klåda på allvar sist eftersom jag inte hade den på händer och fötter (?) men nu har jag läst att man kan tydligen ha dåliga värden ändå så jag vill iaf kolla. Annars är jag väl bara en av de lucky ones 2/100 som fått gravidklåda som bara är att acceptera. Men NÅGOT måste man väl kunna få utskrivet som lindrar ändå? Jag kan inte ha det såhär i 5+ veckor till? :(

 

Förlåt, nu blev det gnällinlägg igen. Men om någon har haft något liknande och har nåt bra tips får ni gärna kommentera! Har iaf köp aloe vera salva idag att ha på jobbet om det börjar spåra. 

Vecka 35: Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som föds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.

Alltså det är lite komiskt det här med graviditetssymptom. Jag skojar inte när jag säger att jag hittills tror jag prickat av typ alla. De är som att så fort jag hör om ett nytt, så måste min kropp snällt nog pröva på detta! Det senaste är klåda. KLIAAAAAR så jag blir tokig. Först var det bara på magen, kring några bristningar. Men nu har det spridit sig till övriga kroppen. BM menade att om det varit något fel på levern (vilket tydligen ger någon slags klåda) borde det klia mer på händer/fötter. För mig kliar det överallt UTOM just där. Så jag är väl en av dem 1% som fått klåda som inte går att göra något åt? Haha. SJÄLVKLART är jag det. ;)

 

Provar å smörja mig med alla möjliga tips nu iaf, så får vi se om något hjälper. Annars måste det ju finnas något som man kan få utskrivet tänker jag? Kan omöjligt ha såhär i 5-6 veckor till. Ghaaa!

 

Skönt med fredag. Bra att jag jobbat 1 dag och redan är helt slut och behöver helg. 4 veckor känns plötsligt låååångt. Men de ska gå! Det märks på mage och bebis att det händer saker, tror liten har börjat lägga sig mer rätt nu för jag känner borrande & ilande känslor där nere. Sen är rörelserna helt annorlunda nu, mer svepande stora & gör mer ont. Det är en träffsäker liten jävel vill jag lova. Måste vara mammas fotbollstalang som går i arv! Knappast pappas iaf... 

 

Nu så! Tillbaka på jobb efter ledigheten. Ska försöka få lite ordning på skrivandet igen. Jag hoppas ni alla haft en super jul & nyår. Det har jag! Julen spenderades i 3 dagar mellan olika släkter, men det var ändå bara mysigt och väldigt o-stressigt. På nyår åkte vi ut till kompisarna på Adelsö, alldeles perfekt. God middag, spel & raketer från en inglasad uteplats alldeles vid vattnet. Har en lite rädd vovve också så det var skönt och komma ifrån stan, smällandet var inte så enormt där ute. Dock fick deras son kräksjukan på natten, AUCH! Inget jag som höggravid var sugen på, som tur va sov vi i olika hus och vi rymde på morgonen utan att träffa dem, så det verkar som vi klarade oss.

 

I övrigt mår jag helt okej! Har gått ner till 75% så har lite kortare dagar, och från och med nästa vecka är det 4 arbetsveckor kvar för mig. Borde klara det om jag fortsätter må som nu. FYRA veckor!? Hallåeller! Vad ska jag göra sen? Vara mamma? Helt sjukt ju! Vilken annorlunda vardag som väntar, jag som den rastlösa själ har verkligen blandade känslor. Längtar efter liten så jag blir tokig iaf. Börjar verkligen känna mig helt redo nu. 

 

Hunnit med BM-besök också - allt såg bra ut. Magen har växt mindre efter sin super-spurt där ett tag så nu är vi helt tillbaka på kurvan, skönt. Värdena var bra. Vikt har jag inte tagit någon ny, BM frågar aldrig. Konstigt tycker jag, alla andras BM verkar tycka det är jätteviktigt. Men jag skulle tippa på att jag gått upp runt 13-14 kg totalt nu så det är väl "okej". 

 

En av mina närmaste vänner som jag berättat om tidigare som också varit gravid jämte mig fick sin lilla tjej häromdagen. Tyvärr kom hon i något som heter pannbjudning (väldigt ovanligt, endast 0.1% föds så) vilket gjorde det hela till en 33 h lång komplicerad förlossning. Men tillslut lyckades dem få ut henne, den vanliga vägen dessutom vilket är ovanligt i dessa fall. Tjejen vägde dessutom 4,6 kg - det kombinerat med pannbjudning (gör bland annat att omkrets på huvud blir större än annars) gör mig grymt imponerad av min vän. Vilka kämpar! Glad att det gick bra och liten mår bra. :)