jagkanvisst.blogg.se

Hörrni, nu kanske ni tycker att jag är helt dum. Men jag har helt missat det här med gravidförsäkring. Alltså, inte missat riktigt.. men jag har någon gratis-variant från Trygg-Hansa som jag trodde räckte bra? Men sen såg jag på ett forum idag att alla verkar ha tilläggsförsäkringar vilket jag helt missat. Så nu har jag googlat runt och är eftermiddagstrött men jag förstår verkligen inte. Vad är det man försäkrar och varför? Förlossningsskador? Förlåt om jag är dum igen, men är inte vår sjukvård gratis här?  Jag trodde vår sjukvård stod för sådant? Om något händer mig eller barnet - varför måste jag ha en försäkring?

 

Finns det någon av er vänliga själar (ni ovänliga kan hålla tyst ;)) som kan förklara lite enkelt för mig varför jag borde ha en tilläggs och vad det är bra för? Vilken har ni om ni har någon?

 

Tack på förhand /trötthuvvet.

Oj vad jag längtar idag. Jag längtar efter liten. Vissa dagar känns det helt okej att det är lite tid kvar, så man hinner förebreda sig och så. Men sen dagar som idag, så känner jag mig redan förberedd. Och jag vill inget hellre än att ha henne här hos oss. Litenfin! Vi längtar så.

 

Jag förstår ju att det finns en anledning till att det tar 9 månader, och att det är bra att man får den tiden på sig. Men samtidigt som jag ibland tycker det har gått så fort hittills så tycker jag ibland att tiden kryper fram. 62% avklarat enligt appen. Snart så!

 

Det känns som övriga livet liksom avstannat, man väntar bara på det här nu. Det är väl säkert därför det går så sakta ibland.. Jag längtar lite efter vanliga saker som att få spela fotboll, få tillbaka min kropp, köpa vanliga kläder. Men sen längtar jag såklart mest efter att få göra allting med liten i mitt liv. Jag är så nyfiken på hur det kommer bli! Ååååh!

 

 

Hörrni! Idag måste jag börja med att tipsa er om världens bästa bok. HÄR är den! Alltså, den har allt. Vi fick hem den nyss och jag kan inte sluta plöja. ALL info man kan behöva. Och köper man 2012's upplaga, den jag länkade till, är den uppdaterade med den allra nyaste informationen. "Inför denna upplaga lät vi de riktiga experterna, småbarnsföräldrarna, tycka till om vad som behövde förändras. Resultatet blev ett antal nya kapitel om allt från uppfostran till mat, dessutom har form och redigering gjorts om från grunden. Efter det har ett tjugotal svenska experter, barnläkare såväl som jurister, granskat boken till sista kommatecknet". 

Jag faschineras lite av en del här på bloggarna som kommenterar anonymt. Fick en kommentar till ett inlägg som jag valde att radera, då det kändes lite väl privat och jag skrev det lite i stundens hetta. När jag sen läste igenom det fick jag känslan av att man kunde tolka det väldigt fel, och lite större än var det faktiskt var så jag tog bort det. Iaf, det är så roligt - för kommentarer som inte är av god vilja är alltid anonyma eller har en påhittad mail-adress? Många också från samma IP-adresser. Om du nu har den åsikten du skrev, varför kan du inte stå för det? Att du gör en blaj-adress och skriver spydigheter gör ju bara att man förstår att du endast är ute efter att provocera. Ett ganska tråkigt liv du måste ha när du känner att det känns meningsfullt och sprida negativa kommentarer på bloggar och vända och vrida på allt man skriver. Usch, jag hoppas du finner nåt annat att roa dig med i livet - det måste vara trist och va så bitter. :)

 

 

Idag mår jag himla bra, var iväg på upptåg med kollegor på lunchen och när jag satt och väntade på att en av dem skulle bli klar så hade jag väskan och händerna över magen. Och plötsligt hoppade både väska och händer upp, och jag fick känna de starkaste sparkarna jag hittills känns. Så häftigt. Hon sparkade uppåt mot revbenen vilket jag inte känt förut och det var så tydligt jämfört med de små buffarna jag känt längst ner i magen. Jag kände verkligen en kraftfull liten minifot, weeeei! Nu hoppas jag min andra hälft kan få känna dem snart också, han har hittills inte lyckats och har svårt och skilja på vad som är hans egen puls och små dunkar i händerna, inte lätt ;)

 

 

Ikväll blir det bio med kompisar, ska se Gravity, hört sjukt mycket bra om den. 1, 30 så lagom lång också för en kissnödig jag. :D

Imorgon är det vecka 25 Enligt statistik överlever 75% av bebisarna som föds då. Det är ändå häftigt! Hur en sån liten liten kan klara sig. Varje dag känns som ett steg närmare en riktig bebis. Härligt är det! <3

Jag lyssnade faktiskt på mig själv, me vs envishet 1-0. Gick hem efter lunch i måndags och har vart hemma tisdag och onsdag. Så välbehövligt. Migrän och frossa botades med soffläge & hundmys. Idag är jag tillbaka på jobbet och mår helt okej, trött och lite illamående men annars bra. Skönt och bara ha torsdag, fredag kvar av veckan också.

 

Nästa vecka har jag BM-besök på fredagen. V 25-besöket, jag har lovat mig själv att innan dess ska jag ha ställt mig på vågen. Ni vet att jag berättat om min våg-skräck innan? Haha, hjäääääääälp. Det blir bara värre. Har ingen aning om hur mycket jag gått upp sen inskrivningen. Och ju längre jag väntar ju mer panik får jag. Men samtidigt vet man ju VARFÖR man går upp nu, så det finns ingen logik i mitt tänkande. Har iofs alltid haft en liten vågskräck. Men nu har jag iaf satt som mål att innan jag går dit ska jag ha ställt mig så jag kan informera henne om hon frågar denna gång. Bättre och ta tjuren vid hornen eller vad man nu säger!

Hej kompisar!

Måndag igen & idag är jag verkligen inte på topp. Fattar inte varför jag inte kan tillåta mig själv att vara hemma? Jag har någon spärr, att jag alltid måste kämpa mig till jobbet och prova. Men liksom, nu om någon gång borde jag ju kunna lyssna på mig själv? Men neh, här sitter jag på jobbet med huvudvärk & illamående, småfrossa - känner mig nästan lite febrig. Ska ge det till efter lunch och se om lite mat kan få mig piggare, annars lovar jag att gå hem. Jag har hittills under hela graviditeten (24 veckor på onsdag, tjohoo) inte haft en enda sjukdag. Så vad sjutton skulle det göra om jag tog några. Har även funderat på detta med sjukskrivning. Jag vill ju klara så långt på heltid så möjligt, men nu har värken i rygg som jag tror är foglossning blivit värre och värre på senaste tiden. Det som bara gjorde sig påmint vid kraftansträngningar är nu daglig basis, inte hela tiden men kommer på eftermiddagarna eller när jag rört mig mer än 15 minuter. Blir det värre och värre tänker jag tänka om, då kanske gå ner i tid iaf är en möjlighet. Tiden får utvisa helt enkelt.

Det börjar bli kallt nu också och jag fryser redan i min tunna HM-gravid-parkas så jag har varit på jakt efter en varmare höst/vinterjacka. Inte det lättaste för oss preggon har jag märkt. EN enda hittade jag på hm, och när jag provade den såg jag ut som en michelingubbe/boll med ben. Oh oh. Mycket smickrande. Å jaaa, jag inser såklart att vintern 2013 inte kan handla om och se snygg ut, men vore kul och hitta något som både är varmt och skönt men som man ändå känner sig bekväm i. Fick tips om sidan Gravid&Liten, där jag faktiskt hittade en som jag beställt (denna), hoppas den är okej när den väl kommer. Den kostade inte multum heller, 599:-, känns okej för en jacka som jag ändå inte kommer använda mer än någon vinter. :)

Snart helg igen! Satan vad veckorna rusar fram. Inte mig emot. :)

Igår på lunchen bestämde jag mig för att prova lite gym. Gick ner och körde 20 minuter på crosstrainern och 10 minuter på cykeln. Inte mycket men bra mycket bättre än inget tänker jag. Crosstrainern kändes bättre än cyklingen, då magen slog i lite där. Jag körde dock väldigt mesigt och långsamt - men ändå så jag lyckades bli lite varm och svettig. Efteråt var det såklart skönt som vanligt, men man kommer ju inte undan hur tungt allt känns. Jag saknar och kunna studsa lite upp för en trappa, och inte bli anfådd bara av och gå ;) Jaja, man gör sitt bästa iaf.

Hamnade i en diskussion med min gravida kompis förresten. Hon frågade mig om jag också alltid sover på vänster sida. Och jag svarade förvirrat att nej, jag snurrar nog en del. Då berättade hon att hennes barnmorska informerat om någon nyligen gjord studie (av han som forskade fram att spädbarnsdöd minskar om bebisen får sova på rygg) och att det nya nu är att man endast ska sova på vänster sida, för detta ska också minska risken för spädbarnsdöd. Spontant känns det lite galet, ska jag nu inte få sova på höger sida alls? Jag har tillräckligt svårt att sova som det är och sover oftast på just höger. Konstigt kan jag också tycka att inte min barnmorska informerat om detta? Jag hade helt missat detta iaf. Jag har googlat och hittat information om detta men - om det vore tydliga linjer för alla gravida borde det väl informeras om tidigt. Jag blir bara stressad av sådan här information och tänker att samtidigt som man kanske bör lyssna på det så får det ju inte gå till överdrift med allt. Har ni andra gravida hört om detta? Följer ni råden?

Mer om studien:

Glömde ju berätta att jag igår på lunchen hade bokat en gravidmassage. Kände att jag behövde unna mig det nu när värk och annat kommer. Och det va sååååååååååååååå jä*la skönt om jag får säga det så. Jag hade bokat på ett ställe som heter Hälsofrid i Stockholm, hos en Carina. Hon var så himla duktig. Dels var det så mysigt där - blev helt avslappnad bara av att gå in i rummet. Mörkt, tyst, lugn musik, tända ljus, ahhh... Sen körde hon igenom hela kroppen. Axlar, rygg, huvud, ansikte, svank (med extra fokus kring bäcken där jag va stenhård och har ont), och avslutade med ben och FÖTTER. F Ö T T E R sa jag! Jag dog fotmassagedöden med mina svullna kärlekstörstande hobbitfötter. Oh! Kände mig som en ny människa efter. Jag bokade en testgång för 465 kr (20% rabatt första gången, ordinarie pris 570) för 60 minuter och det var värt varenda krona. Rekommenderas!

Okeeej, gravidkudden var en dröm. Den är fylld med små små.. eh.. vet inte om man kan kalla det mini-flört-kulor? Men ja, ni hajar. Och dem gör att den liksom formar sig efter kroppen. Och man sjunker inte ner utan får verkligen stöd. Tumme upp! Sambon inte lika nöjd dock. Jag har byggt en slags borg mellan oss, det är kuddar och hunden och nu denna mastodontkudde. Och kommer han över gränsen blir jag ilsk! Haha. Jag är varm och har ont på nätterna så att ligga och skeda och klappa kommer inte på frågan just nu. Imorse vaknade jag av ett "Äääälskling, jag ser dig inte ens.." och inser att jag byggt en 1 meter hög borg under natten. Haha, stackars fina. :)

 

Tummen upp får även gravidvattengympan. Så skönt och röra på sig. Jag kände verkligen när jag stod där och körde tyngder under vattnet och musiken pumpade hur mycket jag saknar träningen. Jag längtar efter att få pressa mig igenom ett pass och bli dyngsvettig. Hade ont  i svanken på vägen hem men inget idag, yeeeey! Ska passa på nu när jag mår bättre och är piggare och träna så ofta jag orkar. Imorgon tänkte jag prova köra lite crosstrainer och motionscykel på lunchen och se hur det känns. Så länge inget gör ont bör det ju inte vara farligt tänker jag!

 

Tycker det är jobbigt det här med att jag inte känner av liten så mycket. Imorgon går vi in i vecka 23 (22+0), och jag tycker de borde börja lite mer regelbundet snart? Jag har ju känt henne några gånger lite smått, men inte de där regelbundna & självklara som man längtar efter och ni senaste 2 dagarna ingenting, vilket stressar mig lite. Men det kanske är lite tidigt än så länge? Läste någonstans att det är efter vecka 25 man SKA känna ordentligt, innan dess är det vanligt att en del känner och en del inte alls. Men jag tycker alla runt omkring mig verkar ha hur mycket känningar som helst. Hur ser det ut för er? Känner ni tydliga sparkar dagligen och vilken vecka är ni i?

Idag ska jag gå på första vattengympan. Ser verkligen fram emot det! Jag saknar verkligen ordentlig träning och att röra på mig (mer än små promenader vilket är det jag hittills orkat). Så vattengympa kanske kan ge mig lite av det, samtidigt som det är skonsammare :)

 

Har börjat få ont lite här och där. När jag sover på sidan får jag ont i höften, när jag ligger på rygg värker svanken. Går/står/sitter jag för länge får jag en strålande smärta i ryggen. Det börjar helt enkelt hända saker i kroppen. Hoppas det håller sig till en fungerande nivå ändå, lider så med dem som får "riktig" foglossning och allt därtill. Än så länge får jag bara ont små stunder ibland och när jag rört på mig länge - peppar peppaaaaaaaaaar!

 

Jag fick förövrigt en kommentar på mitt förra inlägg som var "Ring försäkringskassan." Jotack, grymt tips som jag abosolut inte tänkt på? Haha. Klart jag kommer ringa dem tids nog, men med den kötiden dem har gör jag det hellre lite längre fram och samlar alla mina frågor. Men fram till dess frågar gärna jag här också eftersom det finns en himla massa trevligt folk som svarar & som kanske redan har koll på en del grejer jag inte har, så det skadar ju inte att slänga ut lite frågor. Det är lite det jag har min blogg till, att dela med mig, lära av andra och bolla frågor. Och jag uppskattar ER! :)

 

 

Hörrni, är det någon här som är lite mer insatt i allt detta med försäkringskassan? Jag blir så nervös av att missa något viktigt. Såsom jag planerar nu är att jobba till 31 januari och sen gå på ledighet med hjälp av lite semester och föräldradagar fram till BF den 18 feb. Men när måste jag ha skickat in/ansökt om föräldrapenning till försäkringskassan för att det ska tajma med sista lönen? Är ni med på hur jag tänker;  Kommer man hamna back en månad? Jag får ju sista lönen den 25 januari då. Och då vill man ju ha föräldrapenning den 25 februari typ, så de inte blir ett hack. Men jag fattar inte om det går och ordna så? Hur långt tid tar de innan man får första föräldrapenningen och när man måste ansöka? Någon som vet?

 

Ja herregud, djunglarnas djungel. Men det ska nog gå bra även för mig. 

 

I helgen åker jag och kärleken iväg på en liten herrgårdsweekend, bokade ett erbjudande på en herrgård i Uppland med 3rätters-middag, övernattning, afternoon tea och frukost. Ska bli så härligt! Bara få komma bort lite vi 2. Jag försöker verkligen ta vara på tiden med bara oss nu. Det kommer ju aldrig mer vara så sen. :)

 

Hoppas ni får en grym helg!

 

Idag var först besöket hos barnmorskan som inte innebar ultraljud. Nu ska vi ses såhär 1 gång per månad. Hon tog prover som skönt nog visade jättebra värden, socker 4.3 och järn 121. Sen kollade hon äggvita (?) när jag kissade och det var också som det skulle, dvs inga spår av det. Sen fick jag lägga mig på en brits och hon mätte magen, 22 cm, vilket hon sa var normalt på kurvan. Och sen äntligen tog hon fram den lilla manicken och jag fick höra på små snabba härliga hjärtslag! Så skönt och få höra! Eftersom jag inte känner liten så mycket än (hänt några gånger hittills) så inbillar jag mig ibland att nåt är fel (är säkert heeeelt ensam om det ;)) Men hjärtslagen låg på 144, vilket var mycket bra också. Man ska tydligen ligga på mellan 125-160. Skönt! Jag gick därifrån MYCKET glad!

Det enda jag grämer mig lite över är att hon inte tvingar upp mig på en våg, haha! Jag har inte vägt mig sen jag blev gravid - och jag har fått någon konstig spärr för och ställa mig på vågen. Så det hade varit bra om hon hade tvingat mig ;) Konstig önskan kanske.. haha! Men skönt att alla värden visade bra iaf, det visar ju att jag gör någonting rätt. :)

I övrigt hade jag en hel lista med frågor, ska försöka återberätta dem ifall någon undrar något liknande.

Jag frågade var skillnaden var mellan alla utbildningar folk går, dvs föräldrautbildning, mammagrupper, utbildning på sjukhus etc etc. Hon förklarade att utbildningen på sjukhusen bokar man själv med sjukhuset, ofta har dom drop in tider också,  föräldrautbildning blir vi kallade till typ i januari först av barnmorskan där vi går. Och mammagrupper är något som kommer senare, som barnavårdscentralerna anordnar.

Sen frågade jag återigen om vaccineringen, och den rekommenderade hon som sagt.

Vi fick även välja sjukhus, blev BB Södra för min del. Hört gott om det och sen skadar det ju inte att det nästan är gångavstånd hemifrån. Sen har dom föräldrahotell eller var det heter också, där man kan få ligga kvar längre om man vill/behöver.

 

Sen pratade vi lite om min stenhårda mage som dyker upp. Typ igår, stenhård hela dagen och natten. Och jag kan inte skilja på om det är tarmar/gaser som ställer till det eller om det faktiskt är sammandragningar från stress eller liknande. Hon sa att det kan vara svårt att avgöra men att om jag fick ont i samband med sammandragningar var då jag skulle oroa mig. I övrigt gäller vila när detta uppkommer. 

Måndaaaag!

Haft en mycket bra helg. I fredags åkte vi ut till mams och paps för att vara hundvakt och sova där när dem var borta. Jag älskar att "komma hem". Det är nåt med lugnet, mörkret och naturen där ute som jag behöver. Just nu bor vi ju mitt i Stockholms city, och jag ska inte klaga. Vi har en stor fin 3:a och det går ingen nöd på oss. MEN, jag ser mig inte här. Jag vill kunna öppna en dörr och släppa ut liten & vovve i MIN trädgård. Jag vill som hos mamma och pappa ha vatten och stora skogar alldeles runt huset. I lördags vaknade jag alldeles för tidigt och smög upp, tog vovvarna och gick en långis där ute. VILKET lugn.. Jag har inte känt mig så rofylld på jag vet inte hur länge. Då slog det mig verkligen hårt att det är så jag vill bo. Tyvärr är min sambo en inbiten stadsbo som dessutom jobbar på andra sidan stan mot där jag önskar bo, så just nu kommer vi inte överens alls i detta ämne. Men jag hoppas att det löser sig, för kånka ut barnvagn och hund utan hiss rakt ut på en av Stockholms trafiktätaste gator är inget jag är sugen på någon längre tid. :/ Iaf, vi hade ett mysigt dygn där, idol, pizza och bror min kom över. Alldeles perfekt för ett trött preggo.

På lördagen tog vi det lugnt och sen på kvällen åkte jag in och mötte upp 2 tjejkompisar jag inte träffat på jättelänge. Ni vet såna som det inte märks att man inte träffat på länge? Det kändes som igår och det var såååååååååå underbart. Vi hittade en restaurang på Söder som tillät hundar (lyckan) så vi hade en mysig middag både vi och hundarna. Tiden flög fram och jag längtar redan efter dem igen. :)

Gårdagen gick till ett dop, det var min sambos X som döpte deras lilla son. Jag har under hela vårt kämpande inte velat gå på dop, det har varit som ett slag i fejset. Men nu var första gången jag satt där i kyrkan och höll händerna på magen och log. Tänk att det faktiskt är vår tur nu! Dopet var mycket fint, det enda jobbiga var att jag via omvägar fått reda på att en av min sambos kompisar + flickvän också genomgår IVF och dem var där. De har redan 2 misslyckade försök i bagaget och jag vet inte om dem påbörjat det 3:e eller inte. Min sambo hade pratat med dem om detta på en fest för ett tag sen som jag inte var med på - och dem hade varit väldigt tacksamma över några i samma sits och verkat glada för vår skull. Därför blev jag lite förvånad när hon inte ens hälsade på mig. Jag fick tillslut när hon vänt sig bort 3 ggr kliva fram och verkligen HEJ. Och fick en lite torr hälsning och kram. Jag förstår att hon kanske tyckte de va jobbigt som det var, men jag trodde ändå att man kunde hälsa utan att det skulle kännas konstigt. Jag vill så gärna räcka ut en hand och finnas här, eftersom jag vet vad hon/dem går igenom men hon verkar inte mottaglig alls. Och det får man såklart respektera. Men lite ledsen blev jag ändå eftersom dem verkat så tacksamma över att prata med några i samma sits när min sambo pratat med dem. Men men, jag får en känsla av att hon aldrig gillat mig och att det är där skon klämmer. Svåra & känsliga situationer är det, det är det enda man kan konstatera.

Summa summarum bra helg och den toppades imorse, min sambo gick upp redan halv 6 och lämnade mig i ett kolsvart hem. Helt plötsligt blev jag jättemörkrädd och började tänka på alla skräckfilmer som fanns typ, haha. Och att jag just i denna stund kände mig så ensam och övergiven. Och just när jag tänkte det - buff buff buff i magen! Liten påminde mig om att jag aldrig är ensam längre. <3

Dopet fick mig även att komma och tänka på en låt som jag vill sjunga för liten på vårt dop/namngivning. Här :)

Det har varit flera artiklar nu i tidningarna om att dom rekommenderar gravida att ta årets influensavaccin. Jag som annars är ganska anti sånt funderar på och göra det. Först förstod jag inte om det var svininfluensan (som tydligen är farligast för gravida) eller "vanliga" influensan man ska vaccinera sig mot men sen efter lite forskning verkar det som att årets vaccin håller emot båda. Jag skulle inte göra det om jag inte var gravid, men nu när dom rekommenderar det tror jag att jag ska göra det.

Vi får det dessutom gratis via jobbet. Mailade även min BM och hon rekommenderar att alla som är gravida efter vecka 18 ska ta det. :) Bara ett litet tips!

 

Över 50% passerat! Yeeeey! Det trodde jag aldrig den där tidiga sommardagen den 15 juni då vi smygtestade och fick ett plus. Vägen kändes så sjukt lång då, nästan omöjlig. Kunde inte förstå hur man skulle någonsin komma fram hit. Men med hjälp av små delmål tycker jag hittills det gått rätt fort. Första delmålet hjärtat vecka 8, sen passeringen av 12 veckor, sen hade vi ett till UL vecka 15, sen blev det RUL och nu halvvägs. Nu har jag inga mer milstolpar faktiskt. Självklart kan saker fortfarande gå fel men jag har inställningen att det ska gå rätt. Jag har oroat mig något kolosalt men detta är första gången i graviditeten då jag faktiskt lyckas stänga av det litegrann.

 

Är det någon annan som är i liknande veckor som har ett till ultraljud inbokat förresten? Pratade med 2 kompisar som är gravida i liknande stadie som jag själv (en boende längre ner i Sverige och en här i Stockholm), och ingen av dem har något mer ultraljud inbokat. Men vår BM meddelade att nästa ultraljud är vecka 32 och det är ett tillväxtultraljud. Funderar på om vi fick det pga IVF, men det lät inte så på henne när jag tänker tillbaka. Hm, aja. 

 

50% kvar, HEJA!