Väntan väntan väntan. Så freakin trött påren! Det enda man gör just nu, eller nu och nu.. egentligen under ett års tid. Men jag har aldrig tyckt att dagarna kryper fram som nu. Och troligtvis är det ju 2 hela veckor minst kvar till mensen kommer. TVÅ VECKOR. De känns som två ååååååååååååååååååååår. Haha.. Gha! Blir tokig. Egentligen är ju 2 veckor ingenting. Men jag vill så sjukt gärna att min snälla rara mens kan komma liiite tidigare just denna gång jag så jag slipper krocken med alltpåengång.
Näe, men Linn, du hade ju bara 10 år på dig att ta körkort men du måste absolut komma på att det är bra och göra det NU. Jättebra!
Håller tummarna för alla er som är igång! Och för er som stannat upp, fått ta en paus eller annat skickar jag en stor kraaaaaam! Vi kommer fixa det här, det måste bara gå. :)
Idag firar jag och min älskling 2 år. Egentligen längre än så för vi dejtade ett bra tag innan vi blev off. tillsammans av lite krångliga skäl, men detta var datumet som de blev officiellt. Är otroligt glad & lycklig! Tänkte på det igår kväll, vi har så sjukt roligt ihop, det kommer man långt på. Vi har liksom lika kul hemma en söndagskväll muppandes i våra one-piece som tillsammas med våra vänner på en stor fest. <3
I övrigt har jag haft en bra helg. Sambon var i Malmö för tävling och jag som alltid lyckas ha fullspäckat schema tog fredagen för mig själv. Tränade, lagade god mat, köpte onödigt mycket godis (det var den träningen det) & bäddade ner mig med vovven i soffan. Hur skönt som helst! Det slog mig idag när jag kollade mitt schema att jag verkligen måste lära mig att avboka och ha lediga kvällar/helger. Mitt tempo kommer inte funka med en IVF. Nu tyckte jag liksom att jag hade en "ledig helg" och trots det har jag flängt mellan fotbollsmatcher, övningskörning, Melodifestival hos kollegor, fotboll igen, dejt med fin kusin, osv osv. När jag kommer hem på kvällarna dör jag verkligen. Jag gillar ju att ha mycket och göra, många att träffa och fullt schema, men jag MÅSTE verkligen tagga ner nu. Speciellt om jag ska klara IVF samtidigt som körkort. Oh my..
Jag har räknat ut att om mensen kommer på dag 44-45 som den ganska ofta men inte jämt gör, så kommer jag kanske hinna själva behandlingen (om allt går som det ska såklart) INNAN intensivveckorna med körkortet, det innebär att jag kommer ruva under den tiden vilket skulle kännas bra. Men, om merren tar längre tid blir det kaos. Och bara för att jag vill att den ska komma NU så kommer den ju absolut inte göra det. Håll tummarna för att den kommer innan dag 45 åt mig är ni snälla ;) (Nu är jag på dag 32)
Fick träffa världens härligaste barnmorska. Dem är så gulliga dit jag går, man känner det redan i entren. Ingen vanlig sjukhusstress alls, utan verkligen avslappnat och tryggt.
Vi gick igenom alla mediciner/sprutor och jag fick reda på att jag ska göra det korta protokollet. SÅÅÅ skönt tyckte jag! Hon sa att det var mindre biverkningar än det långa, vilket ju alltid är ett plus. Jag hade mardrömmar inatt om att jag fick gå på nässpray i ett år och att min sambo jagade mig med stora sprutor, haha. Men ingen nässpray för mig utan nu väntar vi bara på nästa mens (förhoppningsvis 2 veckor kvar) och då sätter vi igång med sprutor. Fick provsticka mig själv också, hon tyckte jag skulle låta killen göra det i början men ja slet åt mig sprutan och körde in den själv. ;) Jag vill ha koll, är likadan när ja tar blodprover och sånt, jag vill se och veta vad som görs. Och jag är som tur är lyckligt lottad och inte spruträdd alls, tyckte inte den kändes. Men förstår att de måste vara väldigt jobbigt för dem som är det med allt som ändå ska tas.
Så nu fortsätter vi väntan och hoppas på det bästa. Man kommer ju inte ifrån att man blir hoppfull när man har ett papper i väskan där det står "ägguttag dag 12". <3
Jag har varit lite förvirrad kring detta, när vi fick en kallelse till vårt första IVF-möte (som var för 2 veckor sen) så stod det att allt skulle göras på samma besök. 30 minuter med läkaren och sen 30 minuter med barnmorska för medicin-genomgång. Sen när vi kom dit och hade tagit ledig så hade dem inte bokat in tid med barnmorskan utan det fick vi en ny tid för, som vi då får betala 350 spänn till för. Lite fult kan jag tycka. Mindre viktigt med pengar men ingen av oss har giltigt frikort så det blir ändå en del. Känns ju som att dem gör så för att tjäna pengar? Aja. Skitsamma. Ska bli skönt å få det avklarrat. Återkommer imorrn :)
Förövrigt har jag fått en tid för uppkörning i April. Haha, känns ju skitläskigt med en uppkörningstid innan jag ens satt mig i en bil! Men bra ändå, nu har man en sporre, vore så skönt och fixa det innan eventuell bebis.
Fredag igen YEY! Denna vecka har rusat fram, det är jag tacksam för. Har haft skitmycket att göra på jobbet - vilket jag älskar för då går tiden så fort.
Igår kom jag hem trött & sliten men möttes av sambon som fixat middag & rosor. Jag är så glad att jag har honom! Även om jag ibland tycker att han är lite väl optimistisk i allt (hans synsätt är bara att det är klart vi ska få barn, det kommer funka - och jag vill bara banka honom hårt i huvudet och trycka ner varningar i hans hals, haha.. tänk om det inte funkar-linn i farten som vanligt) så är det nog hans syn på allt som gör det lättare också, för honom är liksom VI viktigast. Att VI har det bra och är lyckliga, allt annat är mest en bonus. En mycket stor och viktig bonus dock. :)
Nästa vecka är det medicinmöte! Känns som man vill ha det avklarat nu så man bara får sätta igång. Kommer kännas så skönt att få ut alla recept och bara ha allt redo. Så när mensen kommer får vi sätta igång själva, i lugn och ro utan någon doktorstid - det ser jag fram emot.
Just nu försöker jag att inte tänka så mycket alls faktiskt, svårt såklart. Men det går ändå rätt bra. Jag tänker att jag inte kan påverka så mycket ändå, så att gå och oroa mig känns bara som stress som påverkar negativt. Jag fortsätter va positiv och hoppas på det bästa. Så får det bära eller brista..
Den här donnan är min livlina! Det har hon varit i 6 år nu men extra mycket just nu. Hon känner in mitt humör, hon ligger nära, pussas & överöser en med kärlek vid minsta lilla down. Sprider skratt & glädje och kräver uppmärksamhet & fokus. Min första bebis helt enkelt. <3
Hej ni! Nu blir det sådana där konstig perioder när jag inte vet vad jag ska skriva om. Jag vill liksom att bloggen ska hålla sig till ämnet och när det bara är väntan och väntan har jag helt enkelt inte så mycket och skriva om.
I kort så väntar jag på nästa torsdag då medicin-mötet sker, då vi ska gå igenom alla sprutor osv. I nästa steg väntar jag på min nästa mens som kan dyka upp om allt från om 1 vecka till 1 månad - då vi får sätta igång. Svårt och planera då liksom. :> Jag har nästan slutat längta för att jag inte orkar tänka på det hela tiden. Nu är det inte så mycket jag kan påverka ändå.
Men jag håller mig i svängen genom att läsa era bloggar, dem hjälper mig mycket. Ibland när jag inte orkar sätta ord på alla känslor känns det så sjukt lättande när någon annan av er exakt lyckas beskriva exakt det man själv känner just den dagen..
Fredag! Underbart. Jag studsar liksom alltid upp på fredagar, konstigt det där. ;)
Gud vad jag tycker det är svårt att planera saker denna våren! Jag tycker det är jobbigt som faen att inte veta hur saker blir och går. Lyckas IVF:en blir jag ju såklart överlycklig och då får man planera på ett sätt. Men lyckas den inte måste jag ju ÄNDÅ ha saker inplanerade som får livet att flyta på. Jag tycker det är knepigt. Jag vill planera resor, träning, fotboll.. Men allt hamnar i något mellanvakum just nu. Fotbollen t.ex. Jag spelar just nu i 2 olika lag, visserligen inte superseriöst men det blir ändå 2-3 matcher i veckan och jag ÄLSKAR DET! Nu vill dom att jag ska betala in och anmäla mig för vårsäsongen. Och ja, det är klart jag vill det. Samtidigt har jag ju ingen aning om, fotboll med bland annat killar är fysiskt väldigt tufft. Jag får många smällar och det är högt tempo, känns inte som det bästa under varken IVF eller eventuell tidig graviditet. Samtidigt är det de roligaste jag vet och om nånting går snett MÅSTE jag ha det att falla tillbaka på. Samtidigt är det mycket pengar till 2 lag om jag inte kommer kunna lira. ÅÅÅ! Kanske I-landsproblem men det är mest planeringen av allt som blir så svävande jag tycker är jobbig.
Jag vill oxå till London. Längtar tillbaka till min favorit-stad så jag blir tokig! Det är iofs ingen svår sak att genomföra men enda gången jag kan åka är i början av April, och det är väl då vi kommer va mitt uppe i allt tror jag.
Sen slog det mig även igår att min intensivkurs för körkortet i slutet av Mars också kommer tokkrocka. Och där har jag pungat in 12 000 kr som jag inte får tillbaka. Haha! Men det går bara gå! Jag får försöka göra det utan att stressa upp mig, det kanske är okej om saker tar lite mer tid än planerat tänker jag? Så länge man tar det lugnt.
Så! Nu är första IVF-mötet avklarat. Herregud vad jag oroat mig inför detta. Jag vet inte varför men jag har hela tiden trott att något ska gå fel, att vi inte blir godkända, att detta var något slags möte där dom skulle prata om OM vi fick göra IVF. Har vaknat på morgnarna och undrat vad dom kan kugga oss på liksom. Haha! Hemskt. Men det var ju inte alls så.
Vi fick träffa en trevlig läkare som mycket utförligt och bra informerade oss om vad som komma skall. Det är verkligen starten nu, härligt! Vi är godkända och vi ska verkligen köra nu. HJÄLP! :) Först pratade hon lite allmänt om oss och vad som ställer till det. För mig är det ju (minns inte om jag skrivit om det förut) ena äggledaren som är paj pga en operation 2004 där jag tog bort en cysta. Den cystan hann tyvärr trassla in sig på ställen den inte skulle göra så det verkade som den ena äggledaren blev lite trasig och därför nu har stopp. Sen har jag ju även glesa menstuationer som ställer till det, så ingen ägglossning är egentligen bevisad, men dom tror att jag har det. Hade iaf många fina äggblåsor (tror jag det var?) och det sa hon var jättebra, för det är tydligen det viktigaste för att kunna skapa (haha, jag slänger mig med lite egna sjuktermer för jag minns inte exakt vad hon kallade det) äggen. Sen sa hon att hans spermier är av bra kvalite och uppfyllde alla tester till max, så han är mallig nu. Dessa två i kombination (bra äggblåsor & hans spermier) sa hon gav oss goda chanser.. dock vet jag inte några % men det kan dom väl aldrig säga?
Sen avslutade vi med att göra ett ultraljud där allt såg bra ut förutom att jag har flera cystor som alltid envist ligger däromkring, men inget som skulle störa detta trodde hon.
Som vanligt när man är hos läkaren glömmer man allt viktigt man skulle fråga, jag är så hundra procent uppslukad av att lyssna så ja glömmer å prata ;) Iaf så glömde ja fråga om korta vs långa metoden. Men hon sa att vi kommer sätta igång med sprutor i magen vid nästa mens (om troligtvis en månad, går ju inte å säga med min mongocykel) och hon sa inget om någon nässpray så jag tar förgivet att det är korta som gäller för oss då.
Nytt möte inbokat den 21 februari för att gå igenom alla mediciner. Vet inte varför vi inte gjorde det oxå idag som det stod i kallelsen, men men. Det är mindre viktigt. Nu är vi igång, gud så skönt det känns! Bara en lång väntan på merren nu då! :)
Just nu är jag inne i en period med väldigt mycket planer och projekt. I början tänkte jag att det kanske är himla dumt att lägga allt denna våren, men nu känner jag att det är riktigt bra. Jag får ju annat att fokusera på OXÅ, vilket är skönt. Speciellt om första IVF:en inte går som tänkt, då tror jag att det är jättebra för mig att ha andra saker samtidigt.
Mycket fokus går till träning just nu, fotboll kombineras med gym, löpning och pass. Jag hoppas verkligen man kan fortsätta träna under IVF:en, vad säger dem om det? Ska man ta det lugnare? Det rensar mitt huvud och jag älskar det! Sen körkort och andra saker.. Det är fullt upp, men jag gillar det. Jag tror jag behöver det. :)
2 dagar kvar... på onsdag är det äntligen dags för det första IVF-mötet! Trots att jag tycker tiden gått långsamt så har den kanske ändå inte det. Känns som ganska nyligen som det var början av december då vi fick brevet.
Men jag är förväntansfull inför mötet! Nervös och glad och livrädd på samma gång. För varje gång jag tänker positivt så slås jag ner sekunden efter av att det är 50% chans att det inte funkar. Jaja, nu vill jag bara ha mötet klart och förhoppningsvis få informationen att vi kan starta på nästa mens om några veckor! Det känns verkligen som första delmålet, att få alla mediciner och känna att man verkligen väntar på något som man själv ska få styra över. JAG ska få ta mina sprutor, JAG ska få GÖRA nåt :) Inte bara vänta...
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))
