Inget mer blod än så länge! Skönt. Hoppas det stannar så. :) Läste något om nåt som kallas nidblödning, som man kan få när ägget fäster.. Igår va ju dag 3 och ägget fäster ju runt 2-3 har jag för mig dom sa. Hoppas det var det som skedde och inget annat.
I övrigt mår jag bra men blir galen på att inte få röra på mig, nu är jag ute & långpromenixar med vovven men tom nu känner jag av smärta i nedre delen. Hoppas det lägger sig snart, känns som kilona bara kryper på när man inte får träna. Men de är väl bara å vänja sig kanske, höhö.. ;)
Ledsen att jag inte kommenterar tillbaka på era bloggar, nu när ja inte jobbar (tar ju intensivkurser för körkort å är ledig 3 v) har jag ingen dator å ja fattar tydligen inte hur man svarar på kommentarer via blogg.se appen på mobilen, haha. Kram på er alla!
Japp, så börjar psykiska terrorn I guess. Gick på toa nu på kvällen och fann blod på trosskyddet. :( väldigt väldigt lite och inte klumpigt, men ändå tillräckligt att bara se lite lite ljusrosa för att oroa sig. Ska man verkligen blöda såhär tidigt in i ruvandet? Om det är mens på g borde det väl inte komma redan nu? Ååå :( jag googlar och googlar men blir inte klokare, alla säger ju olika dvs det kan lika gärna va ofarligt som farligt. Någon av er som har någon erfarenhet?
Tänk, nu är jag också ruvare! Imorrn kan jag också sådär coolt skriva "ruvardag 1" som jag avundsjukt sett folk skriva. :) Som man undrat om man någonsin skulle komma ens dit? Men jadå, idag sattes en fint 5-cellig liten äggling in i mig.
Av 13 ägg hade 10 befruktats, av dessa 10 var 5 stycken bättre - 1 av dem sattes in i mig & de andra 4 odlas vidare. Vi får ett brev nästa vecka om något går att frysa. Hoppas verkligen, vore så underbart och få något till frysen också även om det är en bonus.
Har fortfarande otroligt ont men dem kollade innan embryot sattes in så det var okej (inte massa vätska osv), och det verkade det vara så det var skööööönt.
I övrigt känner jag inte så mycket, såklart glad men tar inte något för givet. Håller bara tummarna för att lilla äggut vill stanna länge. :> 15 april får jag testa, känns som en evighet!
Har hunnit smälta allt lite, tåls att sägas igen - vilken berg&dal-bana vi färdas i.
Har haft otroligt ont idag, svårt å röra mig & vaggat fram. Svårt med toabesök också. Hade första körlektionen idag oxå så heeeeelt slut nu. Mycket äre! :)
Inget samtal från kliniken än iaf, så det är ju bra. Dom kan säkert ringa imorrn med men eftersom vi ska dit 13.30 borde förhoppningsvis något ägg ha tagit sig.. Tänk att jag nog blir ruvare imorgon! Ett steg i taget.. <3
13 ägg! TRETTON! Jag kan inte fatta det. Ligger här groggy och yr & öm men i lyckorus! Det trodde jag aldrig. Dem måste verkligen växt till sig sista dagarna.. Glädje! Nu hoppas vi på god kvalité & befruktning så jag kan få sätta tillbaka ett på onsdag.
Tack för alla lyckönskningar underbara ni, era tummar hjälpte <3
Sitter i väntrummet. (Nej jag va inte alls nervös som kom hit 1,5 timma för tidigt) Nu är det 1 timma kvar till ÄP. Hjälp! Håll tummar för att det finns några fina ägg där inne! Önskar såååååå. Även om jag som sagt har noll förhoppningar. Återkommer sen! NERVÖS AB.
Jag är lite förvirrad av detta med träning i dessa tider. Nu har jag (förutom fotbollen förra veckan) tagit det lugnt 2 veckor, men jag får lite krupp! Liksom man ska äta nyttigt, inte festa, ingen alkohol, inte så mycket fysiskt. Va blir det kvar? Jag är verkligen ingen ligga på soffan - tjej, haha. Nu fick jag iaf panik på att inte få röra mig så jag gick ner å körde ett litet pass på gymmet, inget super utan tog de lugnt typ 30 min på crosstrainern i lagom takt och lite armar. Det kan väl inte va farligt för äggen? Jag kände inget konstigt, mer än att dom gör sig lite påminda ibland. Blir så nojig.. Samtidigt som jag måste hålla koll på min vikt och röra på mig, det är ju oxå viktigt i allt liksom. Aja, ja lyssnar på kroppen å kör som ja kan tänker jag.
Ikväll 19.30 tar jag ägglossningssprutan. It's on! :)
Tjo! Jag har inte så mycket att skriva just nu känner jag. Det är så himla upp & ner, men idag har jag en bra dag och försöker vara positiv till måndag. Håller tummarna för att blåsorna växer lite mer tills dess och att det finns några ägg där i så inte äggplocket blir förgäves :)
Om någon av er som gjort ÄP vill skriva lite hur det gick till blir jag jätteglad! Vad gör man liksom direkt man kommer dit och innan? Hur upplevde ni själva ingreppet? Nyfiken!
Ååååå, det var just det ja. Slitas mellan hopp &... På dagens ultraljud dag såg det ”typ okej” ut. Hur man nu tolkar det. Dom som fanns (5-6 blåsor på mellan 9-17 mm) hade växt, om än väldigt lite men ingen mer dragit sig tillbaka.. Hon sa att mina "står å stampar” vilket dem inte har någon förklaring till, egentligen ska dom ju bara växa och sen tar man dom. Bara och bara liksom... Men iaf hon tyckte typ att vi skulle försöka, men att jag inte ska ha förhoppningar... Så de blir fortsatt sprutor till lördag (då kommer jag ha tagit sprutor i 22 dagar, sjukt ju), sen ägglossningsspruta på lördagskvällen som sätter igång allt. Och sen äggplock 7.30 (!) på måndag morgon. Så de innebär att jag måste boka om alla körlektioner då, men det får gå. Å sen får man bara hålla tummarna att det finns några äggblåsor, ägg och att dem överlever.
Ja känner mej lite tveksam. Hon frågade liksom MIG ”Tycker du att vi ska avbryta om börja om eller köra på dessa?” Ska JAG veta det? Men hon menade att de räknas inte som ett försök förens man satt IN ägg. Så finns de inga ägg på måndag räknas de inte som ett försök.. så då kände ja att då är de väl såklart värt de? Visst äggplocket är skitpest och gör asont men de får man ta.. Haha visst verkar jag pepp? NOT! Känner mig bara så less och inte alls taggad just nu. Jag tror inte riktigt jag själv hänger med i alla dessa känslostormar, så jag tar det lite som det kommer, en dag i taget.
Idag hade jag ju ställt in mig på och avbryta, men nehej. Håller såklart tummarna för att det finns ägg där på måndag! Men nu har jag ju en ny orosfaktor att dom kan dra sig tillbaka, vilket jag inte visste. Och därför känns äggplock på måndag avlägset, tycker det känns långt dit med tanke på att det bara är onsdag idag, känns som varenda blåsa kommer försvunnit tills dess.
MEN MEN, det är ju bara ETT ägg som behövs, så man kan alltid hoppas som vi hårt får erfara mina vänner ;)
Alltså verkligen slitas mellan hopp & förtvivlan, gick dit vid gott mod å stensäker efter fredagens besked över att dem fortsatt växt å planerat äggplock på onsdag (tagit ledigt till och med) nä men då har den största blåsan dragit sig tillbaka? Som att man trodde de ens kunde ske? Hur otur har man? :( Hon visste inte varför men hon trodde det kan va att kroppen tycker vi hållt på för länge med sprutorna å måste pausa å börja om.. Alltid finns det något kroppen kan skylla på va? Ja ska tillbaka på onsdag för en sista koll (det fanns några andra blåsor som fortfarande hade växt lite men fortfarande lite för små) om det inte gått mer i rätt riktigt avbryter vi då, så ja ställer in mig på det. Igen. Jävlar vad besviken man blir hela tiden, och det är väl bara början. Bajs. Täcket över huvudet resten av kvällen å nya tag imorrn.
Ännu en helg passé. Har försökt tagit det lugnt, så mycket en Linn kan. Inte haft några måsten & stress iaf. Spelade 2 fotbollsmatcher efter koll med läkaren, hon sa att så länge jag inte var svullen & hade ont å verkligen lyssnade på kroppen så var det okej. Det gick riktigt bra, kände ingenting förutom lite huvudvärk efteråt som likagärna kan ha varit att jag druckit för lite.
Igår va första gången jag kände ordentliga biverkningar, mina bröst började plötsligt ömma som satan. AJ!
Klockan 15.30 idag har jag ultraljud igen, då tas beslutet om dem växt till sig tillräckligt över helgen och jag äntligen ska få ta ägglossningssprutan. Hoppas!
Nu hade dom äntligen börjat växa! Så lättad! Va där nyss och träffade en mycket bättre läkare. Hon förklarade under tiden och var så utförlig och bra. Jag hade 5 äggblåsor som va hyfsat stora, dem var mellan 9 och 14 mm. De ska helst va mellan 15-20 för att man ska vilja plocka dem. Men hon sa att det kan dyka upp fler under helgen och att dem hinner växa till sig lite till då. Så hon tyckte inte vi skulle avbryta utan satsa på dessa. Det är ju inte jättemycket med 5 äggblåsor eftersom alla inte behöver innehålla ägg, men de är tydligen tillräckligt för att man ska vilja försöka. Jag blev bara så lättad över att det faktiskt växt något. Hade vi haft högre dos från början så hade de säkert funnits ännu fler vilket känns skönt om man behöver göra fler försök. Jag trodde verkligen att de va helt dött där nere men så är inte fallet! AMEN! Så nu blir det mer sprutor över helgen och tillbaka på måndag för koll, ser allt bra ut då blir de ägglossningsspruta på kvällen och äggplock på onsdagen, läskigt värre! Men jag är så glad. Ja är bara glad att nåt växer. Det räcker för mig! Eller okej, en bebis vore trevligt också. ;) Jag ringde mamma på vägen till jobbet och tårarna bara sprutade, de är så mycket känslor som man håller inne hela tiden... de bara kom!
Ja oroade mig ju för mitt AMH värde. Många bloggar jag läser har dåligt sånt, det är värdet för äggreserv om jag förstått det rätt. Alltså om man ens har äggreserv å skapa ägg utav. Jag trodde att de värdet va kopplat till äggblåsorna och dess tillväxt (verkar ju logiskt liksom) och att jag hade dåligt AMH värde. Hon berättade att jag hade utmärkt AMH-värde (varför har inte MIN doktorn informerat mig om sånt?) och att det va just därför ja fått starta på så låg dos. För eftersom ja hade så många små äggblåsor och bra sånt värde trodde dom att jag skulle få för många ägg. Så det var ju sjukt skönt å höra!
Jag förstår ju att prognosen att få ut många ägg inte blir stor, men jag är mest lättad över att det växer just nu. Härligt med lite positiva besked på en fredag! <3
Torsdag! Dagarna flyger fram. Tänk att jag redan gått på sprutor i 12 dagar. Imorgon bitti är det ultraljud av äggblåsorna igen. Jag känner absolut ingenting trots att dosen är uppe på 225 nu. Så jag har helt enkelt noll förväntningar inför besöket, jag räknar kallt med att vi får börja om med allt vid nästa cykel så får allt annat vara en bonus. Imorrn är det dock en annan läkare så kanske får jag svar på lite fler frågor, tycker min läkare är bra men hon är ganska kort och jag får inte så mycket förklarat för mig utan jag får fråga om allt själv. Hon kunde väl t.ex. sagt direkt att detta var relativt vanligt hos en del att man måste mixtra med doser? Istället gick jag hem och trodde jag var ensammast i världen med att inte få igång äggblåsorna. Det är först när jag ställer frågor som hon utvecklar och förklarar. Aja.
Igår satt jag och sambon och spanade på resor över påsk. Det skulle passa perfekt med en London-tur då & jag skulle verkligen behöva komma bort från körkort, IVF osv... Men det är så satans svårt att våga boka och planera något när man inte har en aning om hur det kommer bli. Jag har ju ingen aning om hur det ser ut i påsk? Är jag under behandling, måste jag springa på ultraljud? Eller har mensen inte kommit och vi kanske inte ens startat? Omöjligt att veta med oregelbundna cyklar. I hate it!
Ikväll ska jag ta mig ut till min bästa vän och mina 2 gudsöner. Det är ren lycka att umgås med dessa 3 och jag blir alltid så stark och glad när jag åker därifrån. Ibland åker jag dit bara för att pumpa lite energi, works everytime :)
Idag känner jag mig inte lika nere. Igår tillät jag mig och va sur & besviken. Men sen läste jag många historier om andra där dom fått avbryta försök, varit svårstimulerade (vilket jag inte tror att jag kan räknas till när jag fortfarande ligger så lågt i dos) osv & kände att jaaaaaaaja, shit happens. Jag tänker inte ens hoppas på att dem växt på fredag, det är bättre att jag ställer in mig på att vi får avbryta och börja om. Det får gå bra ändå. Det måste det. Det kanske tar lite mer tid än väntat, men vad gör det egentligen. Håller tummarna för att mina sega äggjävlar behöver en riktig kick och att dem sen producerar äggblåsor och ägg för kung&fosterland så det räcker och blir ööööööver. HÖRNIDET! :)
Jag blev dock lite nyfiken över det här med AMH-värde. Förstod att det har med äggreserv och göra. Jag minns inte att min läkare sagt något om det provet? Kollar dom det automatiskt med alla blodprover? Måste fråga på fredag.
I övrigt är det en bra tisdag. Jag är smått stressad över att jag inte hinner med så mycket körning som jag borde, jobbar en vecka till efter denna sen är det dags för 2 veckors intensiv, och innan det vore det ju trevligt om jag iaf satte det där jäääävla dragläget. Vi är inte sams än. Å varje gång blir jag så arg att jag vrålar "JAG TAR AUTOMAT ISTÄLLET" varpå pappa flinar och lugnar. Sen är det nytt The Walking Dead-avsnitt idag också. Ska åka hem till en vän och ha vår traditionsenliga TWD-tisdag. Bästa serien EVER.
Nope, ingenting hade växt idag heller. :( Blev lite lurad för vi hittade två stora svarta saker som vid första anblicken kunde va stora äggblåsor, men som visade sig va cystor. Onödiga skit-cystor! Dom hänger runt kring äggledaren. Vad gör dom där? Det var ju sådana som ställde till det för mig från början. Aja, hon sa inget om att dem skulle påverka nåt nu iaf.
Jag har ju misstänkt att jag startade på en väldigt låg dos Menopur (112) och fick det bekräftat av doktorn idag. Enligt tidigare prover hade dem visat på att jag borde kunnat producera lite själv, dvs risken för överstimulering var hög. Därav hade dem satt mig på väldigt låg dos från början, vilket hon insåg nu inte var det jag behövde.
Högre dos en tredje gång (nu 225) och tillbaka på fredag. Har dem inte växt något då avbryter vi behandlingen och startar på nästa cykel med hög dos redan från början, hon sa att det är ofta en "kickspark" som behövs.
Jag kan inte låta bli att bli besviken. Jag blir rädd för att jag inte ska kunna få igång någon produktion som gör att äggblåsorna växer, att det liksom är helt dött? Usch, hemska tanke. Men doktorn sa att hon inte var orolig för att vi inte skulle få igång det, så jag får klamra mig fast vid hennes ord.
Jag tror mest att jag är ledsen för att jag inte riktigt trodde vi skulle stöta på bekymmer redan här, jag var ganska övertygad om att det var min äggledare som orsakade allt, men nej, uppenbarligen är fler saker fel. Bajskropp!
Fick för övrigt svar på min fråga kring om man alltid har ärggblåsor, svaret är ja. Man har alltid det, fler små. Som blossar upp och blir större innan ÄL.
Hejdå skitdag! Imorrn kan jag va positiv igen. Kanske.
Redan måndag! Klockan 11 ska jag på ultraljud av äggblåsorna igen. Känner mig rätt tom inför det om jag ska va ärlig. Vågar inte hoppas & orkar inte oroa mig. Har inte känt några biverkningar alls senaste dagarna trots höjd dos. Detta är ju självklart skönt, men samtidigt påminner biverkningar/magont osv på att det händer något. Nu känns det bara dött. Jag undrar vad som händer om dem återigen inte växt? Fortsätter man med medicinering då tills det händer något? Eller avbryter man?
Aja, vi får se vad ultraljudet & doktorn säger, håll tummarna är ni goa! :) Återkommer på em.
Jag satt och sökte runt igår på allt kring äggblåsor. Blir verkligen förvirrad! Måste allt va en vetenskap liksom? Lite av frågorna som snurrar:
Har man alltid äggblåsor, eller dyker dem upp kring mens/ÄL? Jag tänkte eftersom doktorn sa till mig att mina är små så tänkte jag att dem inte växt något av hormonerna, men kan det vara så att jag inte hade äggblåsor alls innan hormonerna och att dem faktiskt kommit av dem? I don't get it. Någon som vet?
Kan man ha massor av äggblåsor fast 0 ägg? Vilken besvikelse vid äggplocket isf, om man nu sett på ultraljud att man har massor och stora äggblåsor.
Tänk om man inte kan skapa ägg. Tänk om det faktiskt inte går. Hur vanligt är det egentligen?
Gaaah! Måste sluta med mina tänk om. Men det bara blir så. Hoppas ni alla får en riktigt härligt fredag! Jag fick vårkänslor här i Stockholm imorse :)
Vart hos läkaren för första ultraljudet av äggblåsorna precis. In 07.55 och ut 8.07 haha. Nog det snabbaste läkarbesöket jag varit på, men I don't mind! Äggblåsorna var små så nu ökar vi dosen menopur från 112 till 150 fram till måndag, då jag har det andra ultraljudet. Hoppas på större och fler då!
Men hon sa att det var helt normalt och inte konstigt eftersom jag inte tagit sprutorna så många dagar än & inte i så hög dos. Så jag väljer att inte oroa mig. Haha! Yeah right, jag vet inte hur man INTE oroar sig. Men säger doktorn att det är normalt får väl min lilla hjärna ta och lita på det . :>
Tillbaka på jobbet idag. Febern höll i sig till igår eftermiddag, men idag 36.4. Hoppas det håller i sig å att jag inte stressade tillbaka till jobbet för tidigt.
Konstig feber dock, en topp där i söndags och sen har jag legat 3 dagar precis kring febergräns 37.8 - 38 grader. En vanlig jag hade aldrig stannat hemma med den tempen men jag känner i kroppen just nu att det är för mycket på en gång så jag är glad att jag valde att lyssna.
Ringde barnmorskan igår också. Hon sa att hon inte trodde febern hade något med behandlingen att göra och att det inte har betydelse för behandlingens fortsatta gång, dvs man avbryter inte. Hon trodde helt enkelt att jag är ett otursbarn som lyckas åka på något virus i samband med behandlingen. Skönt och prata med henne iaf. :) Herregud jag tänkte ett tag där när jag låg i feberkramper och skakade som ett asplöv att ska det var såhär jobbigt kommer jag inte göra behandlingen igen. Skönt och veta att det troligtvis inte är kopplat till varandra utan att jag var sjuk på riktigt också.
Imorrn bitti är första ultraljudet av äggblåsor. Hoppas hoppas verkligen allt ser bra ut. Jag känner ingenting i magen än så länge, men det är rätt vanligt att man inte gör så här tidigt.. Biverkningarna jag har (som jag inte tror hör till febern) är rätt jobbigt illamående (haft svårt och äta senaste dagarna) och huvudvärk som kommer och går.
Aja, kämpar vidare och hoppas på det bästa helt enkelt. :)
Jahapp, blev en dag hemma från jobbet då. Så konstiga saker som sker. Igår när jag & mor min va på IKEA startade en jättefrossa i min kropp. Jag skakade typ & fick ont överallt.. Detta fortsatte hela kvällen & övergick runt 20tiden till hög feber. När jag somnade hade jag 39 grader & var kokhet. Näe jag vaknade nu på morgonen hade jag 36.8. Så skumt allting! Hade tänkt och jobba men när jag gick upp å rörde lite på mig var jag helt slut efter natten & en varnande huvudvärk gjorde sig påmind, så jag beslutade mig för att stanna hemma från jobbet & ta en vilodag. Måste börja lyssna på kroppen! Och kommer febern tillbaka så kändes det dumt å sitta på jobbet å smitta, bättre å va hemma idag & får jag ingen mer feber kan jag jobba imorrn.
Igår tog jag min andra spruta. Googlat jättemycket kring feber & biverkningar för Menopur men hittar inte att det skulle ha någon koppling? Känns mer som otur och att jag fått någon sjukdom som kombinerat med mens och hormoner blir för mycket för kroppen... Får försöka ringa barnmorskan idag & höra lite. Är livrädd att om jag får feber igen kanske dom vill avbryta behandlingen? Jag vet inte men känns oroligt ändå..
Tog första sprutan med Menopur igår vid middagstid. Idag mår jag piss! Ni som tagit Menopur, kan ni dela med er lite av biverkningar, när dem kom, om dem kom? Hade ni dem under hela behandlingen?
Kan verkligen biverkningarna komma såhär fort? Jag trodde först det var psykiskt men nu har jag mått ordentligt illa hela morgonen, inte kunna ätit, trött, grinig, dålig i magen & lätt smärta i nedre delarna av magen.. (Ska man verkligen redan nu känna den?)
Hoppas verkligen inte det ska va såhär varje dag nu, för då får min sambo ett rent helvete med mig ;)
Jag tror på riktigt att min kropp lever ett eget liv. Jag tror den precis som den vill och oftast är det i 90% av fallen att jävlas med mig. :> Men så nu, så kanske kanske den förstod allvaret? Att jag verkligen denna gång behövde att den gjorde rätt och inte krånglade.
Igår kväll kom plötsligt mensen, alldeles för tidigt mot vad jag räknat med - vilket ni förstår att jag är överlycklig över! Förhoppningsvis hinner jag nu göra första behandlingen i lugn och ro utan krock med körkort och annat. YEEEY!
Så jag fick lite i panik ringa barnmorskan i morse och vi bestämde sprutstart imorgon kväll. Då vi ska ha 30 pers hemma på schlagerfest såklart, haha! Men skitsamma. Jag är glad, lycklig, livrädd, nervös och förväntansfull.
Planerat första ultraljud av äggblåsor den 7 mars. Det är på torsdag? Hur gick det här till? Nu kör vi, PÅ RIKTIGT!
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))
