jagkanvisst.blogg.se

Tar en paus härifrån nu, känner mig inte redo att ta bort bloggen men skrivande lockar mig inte nu, är det någon som vill följas på Instagram är ni mer än välkomna och lämna en kommentar, & bor ni i sthlms-trakten är jag alltid redo för barnvagnspromenader!  :) 

Kärlek till er som jag följt, följer och som följt min resa. Jag hoppas vi alla får uppleva detta någon dag! 

Sen jag skrev sist har jag hunnit med 2 dagar på sjukhus pga trolig livmoderinflammation. Jodå! Snart har jag väl haft allt man kan ha i efter-förslossnings-grejer va? ;) nu går jag på 2 olika sorters antibiotika & 2 olika sorters blodtrycksmedicin. Men jag tycker äntligen jag börjar må lite bättre iaf så det är det viktigaste! Tyvärr gör all medicin att det påverkar lillans mage vilket är otroligt synd. Inget som är farligt sa doktorn men hon kan bli knorrig, och det är hon, stackars liten! Men inte mycket och göra tyvärr eftersom jag bar tvungen att då medicin för att bli bra. 

Hittills idag har hon varit glad och nöjd så vi får se hur kvällen blir. Har tid på BVC imorgon så får fråga om tips då annars. 

Kärleken växer sig allt starkare hela tiden, kan inte titta mig mätt på henne. En fantastisk känsla. Samtidigt är det nya livet omvälvande & jag känner igen mig så mycket i känslor som jag läste i några av era bloggar strax efter ni fött. Är överlycklig att hon är här & kan inte tänka mig en sekund utan henne, samtidigt märker jag att jag går runt och är lite deppig, ganska oförklarligt. Sambon har sagt det flera gånger att jag inte verkar helt på topp, och jag märker det själv. Tror mycket beror på hormoner, omställning & framförallt det fysiska - min kropp är inte hel.. Förutom allt strul med blodtryck som fortfarande inte gett med sig så har jag väldigt ont i svanskotan och som ett kraftigt tryck nedåt som är otroligt obehagligt när jag går/står/sitter. Oroar mig för framfall men när jag googlar på det verkar dem ha lite andra symptom, typ problem med kisseri & sånt och det har inte jag. Men detta tryck blir enormt ibland å går över till en slags konstig värk. Jag hoppas verkligen det går över snart, längtar efter långa promenader och att få hitta tillbaka till mig själv lite. Tror tiden läker det mesta & även detta. 

Liten är i övrigt en snäll liten tjej. Vi har en del magproblem som jag tycker är jobbig, har så svårt att se henne ha ont :( men annars sover hon bra och är en pigg och nyfiken och fruktansvärt söt tjej. Kan inte förstå att hon är vår. Lycka! 

Ledsen att tiden bara rusar! I fredags fick vi äntligen komma hem, så otroligt lättade. Lite på nåder eftersom blodtrycket fortfarande inte var hundra, men med mediciner & återbesök blev vi hemsläppta. Den fredagen var verkligen lycka, hem till egen lägenhet med vår älskade skrutta & fira helg. :) Första dagarna hemma har gått bra, hon är en snäll tjej som dock har humör men det går snabbt över. Charmigt med stark vilja ;) amningen går helt okej, lite sargade tuttar men det är bara att vänja sig! Idag hade vi hembesök av BVC & vågen stod på 4040g - exakt hennes födelsevikt! Det betyder att hon ökat 300g på en vecka vilket är super & en härlig bekräftelse på att jag gör rätt med amningen, den har sannerligen inte varit lätt, huja..

Igår var jag tillbaka på kontroll för mig själv oxå, så konstigt detta. Dom har liksom ingen förklaring till varför man får högt blodtryck så långt tid efter, det bara är så för vissa. Kan vara en förlängning av jobbig förlossning (hon föddes i öppen bjudning & efter 6 h krystvärkar då hon låg fel blev det sugklocka) stress, amning, omställning osv. Igår låg mitt på 160/90 trots medicinering i flera dagar. Doktorn sa att det kan dröja månader för vissa innan det stabiliseras, hoppas inte :/ är ju inte spec. bra för kroppen att gå runt med högt blodtryck liksom. Jaja, jag är glad att det är mig det är fel på & inte liten.