jagkanvisst.blogg.se

Kärleken växer sig allt starkare hela tiden, kan inte titta mig mätt på henne. En fantastisk känsla. Samtidigt är det nya livet omvälvande & jag känner igen mig så mycket i känslor som jag läste i några av era bloggar strax efter ni fött. Är överlycklig att hon är här & kan inte tänka mig en sekund utan henne, samtidigt märker jag att jag går runt och är lite deppig, ganska oförklarligt. Sambon har sagt det flera gånger att jag inte verkar helt på topp, och jag märker det själv. Tror mycket beror på hormoner, omställning & framförallt det fysiska - min kropp är inte hel.. Förutom allt strul med blodtryck som fortfarande inte gett med sig så har jag väldigt ont i svanskotan och som ett kraftigt tryck nedåt som är otroligt obehagligt när jag går/står/sitter. Oroar mig för framfall men när jag googlar på det verkar dem ha lite andra symptom, typ problem med kisseri & sånt och det har inte jag. Men detta tryck blir enormt ibland å går över till en slags konstig värk. Jag hoppas verkligen det går över snart, längtar efter långa promenader och att få hitta tillbaka till mig själv lite. Tror tiden läker det mesta & även detta. 

Liten är i övrigt en snäll liten tjej. Vi har en del magproblem som jag tycker är jobbig, har så svårt att se henne ha ont :( men annars sover hon bra och är en pigg och nyfiken och fruktansvärt söt tjej. Kan inte förstå att hon är vår. Lycka!