jagkanvisst.blogg.se

Där tappade jag bloggfokus igen. Shit vad tiden går! På onsdag entrar vi vecka 37 och idag säger min app att det är 29 dagar kvar. 29!

 

Skulle ju berätta om både barnmorskebesök & föräldrautbildning förra veckan. Aja, barnmorskan gick bra - min vanliga var sjuk så jag fick en annan denna gång. Är faktiskt första gången det hänt sen jag började så det är skönt :) Den här tillfälliga var också väldigt bra. Vi pratade om klådan och först tyckte hon inte vi skulle ta prover, men sen när hon tog sig en titt på min sönderrivna mage ändrade hon sig. Så nu har jag tagit blodprover för gallvärden. Känns skönt! Även om det inte är det så känns det ju bra att bara veta psykiskt. Sen sa hon att bebis låg långt ner och troligen fixerad, så det var ju också toppen. Magen hade växt lite, och bebis håller sig fortfarande på den högre delen av kurvan. 

 

Sen var vi på världens bästa föräldrautbildning i torsdags. Åh vad bra den var! Jag hade noll förväntningar och gick dit ganska opepp efter att kvällen innna haft världens hormon-gråt-utbrott. Så var riktigt down. Men tji fick jag! Både jag & sambon var jättenöjda efteråt. Vi träffas 8 par och barnmorskan 2 halvdagar, och detta var då den första. Vi gick igenom SÅ mycket bra saker kring nuläget, förlossningen, efteråt osv. Tips och förslag & allt man kan tänka sig pratade vi om. Framförallt märkte jag att sambon tyckte det var otroligt skönt efteråt, han är inte som jag är som lusläser och googlar allt & gör mig redo till 200%  - han gör det på sitt sätt & i sin tid (vilket barnmorskan sa va otroligt vanligt med männen) och efteråt sa han att han kände han sig mycket mer redo och var glad att få mer koll! Skrev listor och hade sig. Jag va tvungen och bita mig i läppen och dö gullighetsdöden lite när jag tjuvkikade på hans anteckningar och det som stod var: "Prata mellan värkarna. Under värkarna - TYST". Haha! Check! ;) Hon hade med väldigt mycket kring just männens roll och hur dem kan känna, hur dem kan stötta, hjälpa till och underlätta. Tror det är guld för dem när det pratas så mycket om oss gravida kvinnor i övrigt. Vi har en halvdag till denna vecka då vi ska prata smärtlindring mm, ser redan fram emot det. Så glad att vi har möjligheten till dessa kurser, verkligen ett privilegium. Jag gick därifrån och kände mig mindre rädd och mer pepp - och det måste ju ändå va poängen med det hela :)

 

Nu längtar jag efter förlossning! Jag känner mig klar. Jobbar två veckor till. Imorse kändes det som jag gick till jobbet med en vattenmelon pressandes mellan benen, AJ!  Känns verkligen som att två veckor till är max vad jag klarar. Men jag är ändå glad att det gått så bra som det gått, jag vill va igång så länge som det går och är glad att det ändå trots krämpor funkat så bra som det gjort. LITEN JAG LÄNGTAR EFTER DIG!