Vännens förlossning gick bra men jäklar vad hon fick kämpa! 2 dygn totalt var av slutet bestod av 6 timmars krystvärkar. Men nu efteråt är det såklart som bortblåst & hon verkar så lycklig med sin lilla kille på 3300 gram. Åh! Längtar tills vi får ha våran lilla i famnen. Häftigt!
Hennes enda tips var rakt och enkelt - "Ta epiduralen för i helvete! Försök inte va någon superhjälte som jag försökte" Haha! Hon va nämligen väldigt anti den innan & hade därför vägrat den in i det längsta men sen när hon tog det vart det en helt annan förlossning där hon klarade av att vara med på ett helt annat sätt. Innan den kände hon mest att hon typ ville dö. Aj aj! Men hursom, ta den va hennes råd. Och det hade jag tänkt redan från början så det gör mig bara mer säker på mitt beslut. Vill ha den smärtlindring jag kan få.
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))