Igår när jag stod där själv på kvällskvisten (sambon var och spelade) så gjorde jag i ordning blandningen & sprutan på några sekunder. Stack sen snabb och enkelt utan att tänka mig för. Kände noll. Jämför med förra gången, då vi nervösa och spända hade någon slags allträff i vardagsrummet där vi prydligt radat upp allt och följde alla papper och instruktioner in i minsta detalj, tvättade rent och hade oss. Och sambon fick noga och försiktigt under min ännu mer hitler-noggranna observation blanda menopuren. Och vi räknade ner till sprutan och var helt förstörda när det kom ut en droppe efter - trodde allt var kört, haha! Denna gång får jag skratta lite åt det. Denna gång känns det som man gjort detta 6024 gånger. Det känns som de va flera år sen vi började, men så länge sen var det ändå inte.
Skönt är det iaf att man vet vad som komma skall, det gör att man slappnar av lite. Denna gången kan vi allt och alla turer, och vet vad som väntar. Det tycker jag är himla skönt!
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))