jagkanvisst.blogg.se

Usch, idag är jag orolig. Ni vet känslan att man alltid hittar något och oroa sig för. Bleh. Jag fick bara ingen bra känsla när jag lämnade fertilitetscentrum igår. Vet inte varför? Vet inte vad jag hade förväntat mig? Det var ju varken ett dåligt eller illa resultat. Men jag är så orolig att dem inte växer mer nu, att vi inte får göra något äggplock. Och vad händer egentligen med de två äggblåsor som var stora och klara? Hinner dem försvinna om äggplock blir först på måndag?  Kommer jag få en för tidig ägglossning? Tänk om dem andra äggblåsorna då inte växt då finns det iiiiiiiiiiinget där. Ja, ni hör.. jag är igång här borta..

Så förbannat trött på all väntan. Om och jag nu måste vänta så gillar jag att få klara besked, jag gillar att ha koll och ha en plan. Något som man inte kan räkna med alls i IVF-svängarna. Men jag hade nog räknat med att gå därifrån igår och veta ett prel. datum för äggplock, kanske är där skon klämmer. Att sist fick jag ju gå på 5-6 sådana ultraljud och oron inför varje när det inte växte som det skulle var enorm. Jag hade nog hoppats denna gång att dem skulle vara färdiga och redo direkt kanske.. Ah ja vet inte.

 

I övrigt är jag mycket mer påverkad av hormonerna denna gång märker jag, antagligen för att vi hade så låg dos förra gången och nu startade på nästan tvådubbla. Framför allt märker jag att min glädje är borta, något som jag märkte när jag slutade med hormonerna förra gången - att glädjen kom tillbaka. Hade knappt märkt att den var borta. Det är en läskig biverkning tycker jag. Att inte känna glädje, att bara vara tom. Detta i sin tur påverkar ju självklart mitt humör, jag kan tända till på 2 sekunder där hemma.. 

Det positiva är väl att jag ska tillbaka för koll redan imorgon, det känns skönt för inget kommer ju säkert ha förändrats så värst sen igår, och då kanske vi får lite mer exakta datum och planer. Jag gillar planer. Inte alls planeringsskadad. Har jag sagt att jag arbetar som programplanerare på en planeringsavdelning förresten? ;)