jagkanvisst.blogg.se

om mig, mitt liv, en stor längtan & vägen dit.

10 dec 2013 - Beskeden..

Kategori: Allmänt

Nu kom det. Den första av många liknande säkert.

Vi är ju i den här åldern nu, runt 27-28, det är ju nu folks barnintresse ökar. Det känns som att folk ploppar ut ungar hit och dit och dem som inte gör det har ändå ganska nära till det liksom. Så det var väl egentligen ganska väntat att nån skulle bli först.

Igår var det en av min sambos närmsta kompisar som meddelade att han skulle bli pappa. Inför alla grabbarna på fotbollsträffen hade han stolt meddelat detta. Och känslan för oss som försöker blir såååå konstig. Jag blir tokig! Man blir ju onekligen glad för andras skull, självklart. Samtidigt som man inte kommer ifrån att det svider, det svider riktigt mycket. Att det går så enkelt för vissa, dom bara bestämmer sig och sen så tar det någon månad eller 2. Det är så orättvist!

Jag märkte det till och med på min sambo. Han som annars tar ganska lätt på hela den här grejen, han menar ju att vi har ju IVF kvar och allt kommer lösa sig. Jag gillar hans optimism, för den fyller i när min sviker och det är skönt. Men igår kunde jag se i hans ögon när han kom hem och berättade detta, att det var inte riktigt 100% okej. Nu menar jag inte att det inte var okej att dem ska ha barn, det är givetvis jättekul för dem och inget jag missunnar någon. Utan det var mer när han sa "Jag blev faktiskt lite avundsjuk, jag trodde jag skulle vara först, vi liksom..som kämpar så" som jag kände att han faktiskt reflekterat kring detta och tyckt att det var lite jobbigt.

Jaja, min inställning är och måste vara att jag måste tänka positivt tills alla alternativ är provade. Nu återstår väntan och försök och det är inget jag kan påverka. Och detta kommer hända fler gånger, mina vänner kanske hinner före och jag måste då ha lärt mig att tackla dessa känslor. För hur ont det än gör vill jag fortfarande känna glädje för andra. Men hur lätt är det egentligen? Jag vet inte.


Jag hoppas bara att alla dem som det går enkelt för, som blir gravida hur lätt som helst förstår hur lyckligt lottade dem är. Det är en gåva som är sjukt stor, och som många längtar efter hela livet.

Kommentarer

  • Cohen säger:

    Hej hopp! Såklart du ska fortsätta vara positiv tills alla möjligheter är provade!! :)

    Svar: ja, något annat finns ju inte. :) det känns bara som så otroligt lång väntan hela tiden.. de är det jag tycker är jobbigast. Men förhoppningsvis är det värt det i slutändan! De måste de va. :D
    Linnie

    2012-12-12 | 14:31:31
    Bloggadress: http://www.ettlivblirtill.wordpress.com

Kommentera inlägget här: