jagkanvisst.blogg.se

Igår berättade jag för mitt x om våra problem. Inget man kanske önskar men det blev lite ohållbart. Saken är att vi har ganska god (måste ha) kontakt eftersom vi delar på vovven, det har vi gjort i 3 år snart och det har fungerat bra. Lite som delad vårdnad, en vecka där och en vecka här :) Men på sista tiden har jag behövt henne otroligt mycket mer och det har varit väldigt jobbigt när hon försvunnit. Hon är min klippa och min tröst, och ja, hon finns alltid där liksom. Och fyller mina tankar med annat och får mig framåt. Så nu under dessa tuffa tider har jag knappt velat lämna ifrån mig henne, vilket ju han reagerat på. Så igår när han lite irriterat undrade om han kunde få ta med henne till landet i helgen och jag fick panik, haha, så var jag tvungen och berätta kände jag. Dem har precis fått en liten knodd han och hans tjej så jag tror han förstår ganska bra. Han blev lite förvånad för han hade inte en aning om att vi försökte men i övrigt tog han det bra. Och nu kommer han kanske vara lite mer förstående över mitt behov av henne hos mig. 

 

I övrigt består mitt liv som vanligt av körkortsplanering och ångesten inför detta. Jävla körkortskithelvete! Vad ska det va bra för? Jag kan åka tunnelbana resten av livet istället. ;) Men okej, nu har jag redan lagt så mycket tid och pengar på't att jag likagärna kan fortsätta lite till. Men mitt dilemma kommer ju sen - OM jag inte klarar nästa uppkörning heller, då jag kommer bli tvungen att ta ett beslut om nästa IVF ska flyttas eller inte. Det vill jag ABSOLUT inte. Huja. Jag måste helt enkelt klara körkortet innan dess, å fram till dess tar jag inget beslut.

 

Läkaren ringer liksom redan nästa vecka och informerar om ny medincinering osv, så det känns ändå som IVF #2 lite knackar på dörren även om jag tror det är minst 3-4 veckor till nästa mens. 

 

HEJDETÄRMYCKETNU.SE

 

Kram på EEEEER alla som kämpar och stöttar, guld är ni!