jagkanvisst.blogg.se

om mig, mitt liv, en stor längtan & vägen dit.

Svajigt värre!

Kategori: Allmänt

Jaha mina vänner.. går in i vecka 16 på onsdag då. Måste säga att det ändå går väldigt fort. 16 veckor, det är 4 månader redan.
 
Dock känner jag mig inte lugnare. Jag förstår att ni tycker man är schitzo, men jag kan liksom inte känna glädjen än. Jag försöker och anstränger mig men det går bara inte. Jag mår mest dåligt fysiskt och psykiskt just nu. Och det är verkligen inte för att låta otacksam, det vill och tror jag att ni förstår. Jag pratade med min bästa vän som är så klok igår och hon sa att det kanske inte är så konstigt, med tanke på resan man har varit med om. Och att nu plötsligt stå här gravid det går inte att ställa om sig riktigt på en gång. Hon sa även att hon började känna sig "gravidlycklig" efter första sparkarna, då första gången kände hon verkligen ren lycka. Skönt och höra att det inte bara är jag.. 
 
Jag vet inte var det beror på, om det är oron inför barnet, omställningarna, hormonerna, det nya livet som väntar? Hur sambon och jag ska klara allt? Jag har så många tankar och funderingar att det sprängs. Igår bubblade allt över och jag bröt ihop själv i soffan. Och när sambon kom ut och frågade vad det var kan jag inte ens förklara? Ååååååå.  Det kanske bara är hormoner alltihop? Å kanske inte så konstigt att man har dagar då man är livrädd, det är ju ett helt nytt liv som jag både längtar och oroar mig inför.
 
 
Ikväll gravidyoga igen - kanske precis vad jag behöver. :)

Kommentarer

  • Josie säger:

    Jag går in i vecka 16 på torsdag och förstår dig verkligen. Jag har haft två missfall och vågar inte vara gravidlycklig då jag är livrädd för att något ska gå fel. Kommer inte kunna koppla av förrens efter rul och det är en hel månad kvar och kanske inte ens då. Vill vara lycklig nu när man är gravid och bara njuta av det men det är svårt! Skönt att du har förstående familj runt fig och lycka till!!

    2013-08-26 | 18:59:03
  • Langtarefterbarn säger:

    Jag har inte alls kommit lika långt som du har men jag känner likadant. Efter missfallen (2 MF och 1 MA) så vågar jag lixom inte tro att det kan gå vägen.
    Skönt att du har en fin vän du kan prata med! Kraam

    2013-08-26 | 21:08:39
    Bloggadress: http://langtarefterbarn.wordpress.com

Kommentera inlägget här: