jagkanvisst.blogg.se

Hade ett riktigt sammanbrott i söndags. Tog mig ner till gymmet för första gången sen IVF nummer 2's start. Jag är en tjej som alltid rört mig mycket, tränat och hållt igång, lätt att bygga muskler men svårt att gå ner i vikt. (Ni är säkert många som känner igen er..) Orättvisan över detta har grämt mig hela mitt liv, men det är liksom något jag fått lära mig att leva med. Jag kommer aldrig vara en av de där som kan äta vad dem vill bara dem rör på sig lite. Jag kommer alltid få kämpa 10 ggr hårdare för att nå mål. Nu när PCO/PCOS kom på tal också så känner jag ännu mer att jag måste ta reda på mer kring detta. 

 

Detta var en del av sammanbrottet; jag kom ner på gymmet, körde 30 min på crosstrainern tills jag dröp av svett. Underbar känsla, har varit så rädd för träning sen liten kom in i bilden eftersom jag fick min första blödning då. Men nu känner jag att mitt välmående måste också tillgodoses och jag mår riktigt dåligt när jag inte får träna och min kropp falerar totalt. Ställde mig på vågen på gymmet, + 5 kg sen IVF-starten. Jag vägde lite för mycket redan innnan och detta gjorde inte saken bättre. Så jag bröt ihop totalt. Men nu efteråt så känns det bättre, jag behövde nog det. Och jag blev sporrad till att komma igång med träning och kost igen. Jag vet ju att man inte ska banta eller nåt sånt under grav, men det skadar ju inte att äta nyttigt och röra på sig. Mitt mål är att stå still i vikt ett tag nu, lyckas jag med det blir jag mycket nöjd. 

 

Sen ska jag prata med barnmorskan när jag är där. Jag vill utreda mina hormoner, kolla om det finns någon obalans.. För det är verkligen inte rättvist, jag kan va så jäääävla duktig och träna stenhårt 4-5 ggr i veckan & äta perfekt - knappt något händer. Sen låter jag bli träningen och allt bara faller direkt. Blö. Något är fel i kroppen, det har jag känt hela mitt liv. Jag måste bara hitta någon duktig läkare som kan hjälpa mig utreda. Det känns extra viktigt nu med bebis, jag vill må bra och vara sund!