jagkanvisst.blogg.se

Börjar med 2 frågor till er som är/har varit gravida.

 

1. Vilken vecka fick ni göra det första vaginala ultraljudet där man ser om det tickar ett hjärta? Jag är nämligen mäkta förvirrad här.

 

2. Stämmer det att jag - om jag gjorde äggplock (dvs blev befruktad) 29 maj är i vecka 5 idag? Eller v 6 (5+0) blir det väl för att vara exakt. Eftersom man räknar hela veckor är det vecka 6 jag ska utgå ifrån när jag räknar ut tiden till första VUL? Det måste det ju va? 

 

Till mitt problem: Pratade med barnmorskan på IVF-kliniken imorse eftersom det idag var officiell testdag och hon sa såklart att dom stänger för sommaren nu snart och att jag inte kommer kunna få göra mitt VUL där förens slutet av juli. Då fick jag smått panik, frågade henne om jag kunde gå och göra det privat tidigare än så för det vore en så otrolig lättnad att inte behöva gå hela sommaren och inte veta om det finns ett hjärta och hon sa att det går bra, hon rekommenderade att jag gör det under vecka 28 - men 28 är den veckan vi åker till Kroatien så jag vill ju såklart om det går göra det precis innan vi åker.. runt den 4-5 juli där. Men vill heller inte att det ska vara för tidigt. Om min räkning ovan stämmer är jag i vecka 8 (7 fullgångna veckor +0) då. Min vän som också gjort IVF sa att dom kollade henne i v 7. Och när ja googlar verkar det vara så.. men läser även om fler som fått vänta längre.

 

Ringde mödravårdscentralen där jag tänkte skriva in mig (ligger nära mig) och berättade min historia och sa att jag var nojig och undrade om dem kunde göra ett VUL, hon svarade att dem absolut kunde göra det i samband med inskrivningen och jag fick en tid redan 3 juli om 2 veckor.

 

Jättebra ju, men nu sitter jag ändå här och oroar mig för om det är för tidigt? Jag frågade henne jag pratade med men hon sa att man ska kunna se hjärtat vecka 7. Så ja, jag får såklart försöka lita på henne, känns bara så himla tidigt.. Men ingen blir gladare än jag om hjärtat syns & tickar och jag får starta min semester med det beskedet. 

 

I övrigt mår jag okej, jag har jobbiga nervsammanbrott på kvällarna som jag inte riktigt förstår hur jag ska undvika eller hantera. Riktigt tufft är det. Jag får panik och tror att allt ska bli som förra IVF:en när jag vaknade i en blodhög. De mörkare flytningarna fortsätter och dem gör ju inte saken bättre. Det är inte blod, de är de inte (mer än några små blodspår på lutinus-stickan när jag använder dem), men de är inte ljusa heller. Barnmorskan var inte orolig men hon sa att dom aldrig kan garantera vad blödningar står för, det är bara och vänta och se. Jag är sämst i världen på att vänta och se. Jag förstår ju att om ett missfall kommer så märker man det, det ska göra riktigt ont och vara färsk blod som inte slutar. Men jag får inte in det i huvudet. För de kan ju va MA och tusen andra saker  Det spelar ingen roll att jag senast imorse gjorde ett positivt gravtest. Jag kan inte njuta. Herregud. Jag måste hitta något sätt och stänga av lite. Hur tar man sig igenom dessa veckor? Phew.