Jag skulle vara så jävla cool under denna ruvarperiod hade jag bestämt. Det går sådär kan jag meddela folket, haha!
Jag känner inga symptom och fast man vet att man inte behöver det så oroar man sig. Men vet ni min nya oros-nish? Jo, det är att dom aldrig satte in nåt ägg?! Typ att labb-personen missade och plocka upp det, eller att det trillade ut på vägen till ponanin, eller att det ramlade ur direkt, för man VET JU ALDRIG! Hahaha.. antar att jag inte är ensam om dessa smått galna tankar! Eller så är jag kanske det? ;D
Idag eller imorgon borde brevet komma om de frysta äggen. HOPPAS HOPPAS!
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))