jagkanvisst.blogg.se

 

Blev helt underbart överraskad i lördags. Skulle ju ha myskväll med 2 kompisar, dök upp i mjukiskläder och trött som ett fån. Men gissa om jag blev varm i hjärtat, för då hade dom ordnat med världens finaste Baby shower! Alla mina närmaste vänner, paket, pynt, ballonger, världens fikabord och denna fantastiska tårta. Visade sig att dom planerat detta sen i november de fina jävlarna! Och jag som brukar vara bra på att luska ut saker var helt oförberedd, fanns inte en enda aning. Det enda jag reflekterade över var sambon som enträget ville skjutsa mig trots att jag sa att jag orkade åka kommunalt. :) Blev en helt underbar kväll iaf som jag fortfarande lever på, så fint och träffa alla innan bebis stundande & samtidigt bara få bli lite uppvaktad. Vi fikade, pladdrade, hade frågesporter, lekte lekar, öppnade paket och sen beställdes det massor med pizza och sen satt vi uppe och snackade till 12-tiden innan jag & några som blev kvar längst somnade i en hög. Åh, underbart var det! Det var nästan lite tomt igår när jag kom hem igen och allt var över. Jag är så lyckligt lottad med både min kärlek, familj och vänner. Det är jag verkligen!

Högsta chefen tog tag i mig idag & sa "NU först börjar du se trött ut, jag har tyckt du sett så oförskämt pigg ut hela tidens hittills".  Haha tack tror jag? Det väljer jag att ta som en komplimang. Och att jag ser trött ut nu? Skoja inte! Jag känner mig som en klubbad säl ungefär. Trots att jag försöker piffa med hår och lite smink så går det uppenbarligen inte att dölja ;) Men, EN arbetsvecka kvar nu. En en en! We can do it!

 

Så skönt med fredag! Ikväll blir det bara soffmys med vovve och kusinen och imorgon har mina flickor fixat en tjejmiddag som en sista get together innan bebis kommer ut. Ska bli så mysigt!

 

Vad ska ni hitta på? Ha en grym helg iaf fina ni!

Igår var det föräldrautbilning del 2. Jag hade sett fram emot denna, men tyvärr var jag inte på topp. Hade jättesvårt och sitta still, det kröp och gjorde ont i kroppen. Trötthet som gjorde att jag verkligen fick anstränga mig för att inte somna (lite pinsamt) & svårt att koncentrera mig. Det var väldigt bra saker hon gick igenom, smärtlindring osv - men tyvärr vara jag inte riktigt "där". Efter det var planen att jag skulle åka och jobba de 6 timmar per dag jag jobbar, men när jag satte mig på tunnelbanan kom världens illamående och sen började det plötsligt göra ont på ett helt nytt sätt i vänster sida på ryggen. Aldrig känt det förut, fick nästan för mig att något var på gång! Valde iaf att åka hem och det ångrar jag inte. Väl hemma tog det inte långt tid efter mat, bad och vila innan jag mådde helt okej igen så ingen fara på taket.

 

Jag längtar nu! Otroligt mycket. Det börjar ploppa ut bebisar i bloggar och forum och det gör inte saken lättare. Ååååh! Om 6 dagar är bebis "klar", dvs då blir den inte prematur när den kommer. Det känns som min milstolpe. Efter det får liten gärna komma precis närsom. Gärna tidigare än senare. Jag är lite orolig över att gå över tiden, mamma gjorde det med mig, eftersom bebis redan är lite större så behövs det INTE 2 veckors extra gödning tänker jag, haha!

 

Gick igenom bloggarkivet och blev sentimental igår, gick tillbaka och läste om när vi började, om motgångar och krämpor. Och sen blir jag så tacksam när jag känner liten sparka och tumla runt. Det är verkligen på riktigt! Det är verkligen vår bebis. LYCKA!

Där tappade jag bloggfokus igen. Shit vad tiden går! På onsdag entrar vi vecka 37 och idag säger min app att det är 29 dagar kvar. 29!

 

Skulle ju berätta om både barnmorskebesök & föräldrautbildning förra veckan. Aja, barnmorskan gick bra - min vanliga var sjuk så jag fick en annan denna gång. Är faktiskt första gången det hänt sen jag började så det är skönt :) Den här tillfälliga var också väldigt bra. Vi pratade om klådan och först tyckte hon inte vi skulle ta prover, men sen när hon tog sig en titt på min sönderrivna mage ändrade hon sig. Så nu har jag tagit blodprover för gallvärden. Känns skönt! Även om det inte är det så känns det ju bra att bara veta psykiskt. Sen sa hon att bebis låg långt ner och troligen fixerad, så det var ju också toppen. Magen hade växt lite, och bebis håller sig fortfarande på den högre delen av kurvan. 

 

Sen var vi på världens bästa föräldrautbildning i torsdags. Åh vad bra den var! Jag hade noll förväntningar och gick dit ganska opepp efter att kvällen innna haft världens hormon-gråt-utbrott. Så var riktigt down. Men tji fick jag! Både jag & sambon var jättenöjda efteråt. Vi träffas 8 par och barnmorskan 2 halvdagar, och detta var då den första. Vi gick igenom SÅ mycket bra saker kring nuläget, förlossningen, efteråt osv. Tips och förslag & allt man kan tänka sig pratade vi om. Framförallt märkte jag att sambon tyckte det var otroligt skönt efteråt, han är inte som jag är som lusläser och googlar allt & gör mig redo till 200%  - han gör det på sitt sätt & i sin tid (vilket barnmorskan sa va otroligt vanligt med männen) och efteråt sa han att han kände han sig mycket mer redo och var glad att få mer koll! Skrev listor och hade sig. Jag va tvungen och bita mig i läppen och dö gullighetsdöden lite när jag tjuvkikade på hans anteckningar och det som stod var: "Prata mellan värkarna. Under värkarna - TYST". Haha! Check! ;) Hon hade med väldigt mycket kring just männens roll och hur dem kan känna, hur dem kan stötta, hjälpa till och underlätta. Tror det är guld för dem när det pratas så mycket om oss gravida kvinnor i övrigt. Vi har en halvdag till denna vecka då vi ska prata smärtlindring mm, ser redan fram emot det. Så glad att vi har möjligheten till dessa kurser, verkligen ett privilegium. Jag gick därifrån och kände mig mindre rädd och mer pepp - och det måste ju ändå va poängen med det hela :)

 

Nu längtar jag efter förlossning! Jag känner mig klar. Jobbar två veckor till. Imorse kändes det som jag gick till jobbet med en vattenmelon pressandes mellan benen, AJ!  Känns verkligen som att två veckor till är max vad jag klarar. Men jag är ändå glad att det gått så bra som det gått, jag vill va igång så länge som det går och är glad att det ändå trots krämpor funkat så bra som det gjort. LITEN JAG LÄNGTAR EFTER DIG!

Så härligt att det börjar ploppa ut bebisar både i IVF-bloggar och i forum! För mig känns det fortfarande som att det är långt tid kvar, men sen slår det mig att bebis SKULLE kunna komma ut närsom egentligen. Vet ju flera av mina bloggvänner som fött redan från vecka 34. Men det känns så svårt och förstå att det kan ske sådär vips (eller ja, så mycket vips som en förlossning nu är haha, men ni hajar). Men det kan det ju, vi entrar vecka 36 imorgon & på lördag är det exakt en månad till BF. HJÄLP! Spännande.

 

Jag har börjat tänka mycket på förlossningen på senaste tiden, med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot den. Jag är både lite rädd, men ändå kontrollerad känner jag. Jag vet att jag & min kärlek kommer vara ett grymt team och det känns så bra att ha honom där. Jag tar det lite som det kommer och väljer att lita på expertisen vi kommer ha kring oss, jag vet ju ingenting innan ändå så jag får förlita mig på mig själv & dem omkring mig. Det ska nog gå bra. :)

 

I eftermiddag har jag BM-besök, idag känns det välkommet. Har mycket jag vill fråga om och flera prover jag vill ta. Sen är ja nyfiken på hur bra koll BM har på om bebis är fixerad eller inte. 

 

 

Inget man vill läsa 5 veckor innan sin förlossning. De mest kristiska dagarna är 17 feb - 3 mars. Självklart har jag BF 18 feb, haha! Åååå. Så typiskt. Men det måste ju lösa sig. Vore himla trist och inte få föda på SÖS som jag önskat, eftersom vi bor så nära. Men huvudsaken är att vi får plats någonstans och gärna slipper åka till typ en annan stad!? Känns som man kommer ha tillräckligt med ågren kring förlossningen än att behöva oroa sig för sånt här..

Alltså den här klådan! Jag blir tokig. Vad är det för n å g o t? Det är det värsta jag känt i klådväg. Jag sov 1 h inatt, sammanhängande. I övrig tid har jag kliat sönder mig. Jag smörjer och smörjer men inget hjälper.. Klådan sitter på mage, rygg, bröst, armar, ben, lår, ja - you name it. Man blir som en fånge i sin egen kropp - jag vill bara ta mig ur den och vila ett tag. 

 

Ska till BM på tisdag - ska tvinga henne och ta ett sånt där blodprov för gallvärdet då som visar om man har Hepatos. Sen kan det tydligen vara något som heter Puppp också?  Här  och här kan man läsa mer om gravidklåda. Hon tog inte min klåda på allvar sist eftersom jag inte hade den på händer och fötter (?) men nu har jag läst att man kan tydligen ha dåliga värden ändå så jag vill iaf kolla. Annars är jag väl bara en av de lucky ones 2/100 som fått gravidklåda som bara är att acceptera. Men NÅGOT måste man väl kunna få utskrivet som lindrar ändå? Jag kan inte ha det såhär i 5+ veckor till? :(

 

Förlåt, nu blev det gnällinlägg igen. Men om någon har haft något liknande och har nåt bra tips får ni gärna kommentera! Har iaf köp aloe vera salva idag att ha på jobbet om det börjar spåra. 

Vecka 35: Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som föds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.

Alltså det är lite komiskt det här med graviditetssymptom. Jag skojar inte när jag säger att jag hittills tror jag prickat av typ alla. De är som att så fort jag hör om ett nytt, så måste min kropp snällt nog pröva på detta! Det senaste är klåda. KLIAAAAAR så jag blir tokig. Först var det bara på magen, kring några bristningar. Men nu har det spridit sig till övriga kroppen. BM menade att om det varit något fel på levern (vilket tydligen ger någon slags klåda) borde det klia mer på händer/fötter. För mig kliar det överallt UTOM just där. Så jag är väl en av dem 1% som fått klåda som inte går att göra något åt? Haha. SJÄLVKLART är jag det. ;)

 

Provar å smörja mig med alla möjliga tips nu iaf, så får vi se om något hjälper. Annars måste det ju finnas något som man kan få utskrivet tänker jag? Kan omöjligt ha såhär i 5-6 veckor till. Ghaaa!

 

Skönt med fredag. Bra att jag jobbat 1 dag och redan är helt slut och behöver helg. 4 veckor känns plötsligt låååångt. Men de ska gå! Det märks på mage och bebis att det händer saker, tror liten har börjat lägga sig mer rätt nu för jag känner borrande & ilande känslor där nere. Sen är rörelserna helt annorlunda nu, mer svepande stora & gör mer ont. Det är en träffsäker liten jävel vill jag lova. Måste vara mammas fotbollstalang som går i arv! Knappast pappas iaf... 

 

Nu så! Tillbaka på jobb efter ledigheten. Ska försöka få lite ordning på skrivandet igen. Jag hoppas ni alla haft en super jul & nyår. Det har jag! Julen spenderades i 3 dagar mellan olika släkter, men det var ändå bara mysigt och väldigt o-stressigt. På nyår åkte vi ut till kompisarna på Adelsö, alldeles perfekt. God middag, spel & raketer från en inglasad uteplats alldeles vid vattnet. Har en lite rädd vovve också så det var skönt och komma ifrån stan, smällandet var inte så enormt där ute. Dock fick deras son kräksjukan på natten, AUCH! Inget jag som höggravid var sugen på, som tur va sov vi i olika hus och vi rymde på morgonen utan att träffa dem, så det verkar som vi klarade oss.

 

I övrigt mår jag helt okej! Har gått ner till 75% så har lite kortare dagar, och från och med nästa vecka är det 4 arbetsveckor kvar för mig. Borde klara det om jag fortsätter må som nu. FYRA veckor!? Hallåeller! Vad ska jag göra sen? Vara mamma? Helt sjukt ju! Vilken annorlunda vardag som väntar, jag som den rastlösa själ har verkligen blandade känslor. Längtar efter liten så jag blir tokig iaf. Börjar verkligen känna mig helt redo nu. 

 

Hunnit med BM-besök också - allt såg bra ut. Magen har växt mindre efter sin super-spurt där ett tag så nu är vi helt tillbaka på kurvan, skönt. Värdena var bra. Vikt har jag inte tagit någon ny, BM frågar aldrig. Konstigt tycker jag, alla andras BM verkar tycka det är jätteviktigt. Men jag skulle tippa på att jag gått upp runt 13-14 kg totalt nu så det är väl "okej". 

 

En av mina närmaste vänner som jag berättat om tidigare som också varit gravid jämte mig fick sin lilla tjej häromdagen. Tyvärr kom hon i något som heter pannbjudning (väldigt ovanligt, endast 0.1% föds så) vilket gjorde det hela till en 33 h lång komplicerad förlossning. Men tillslut lyckades dem få ut henne, den vanliga vägen dessutom vilket är ovanligt i dessa fall. Tjejen vägde dessutom 4,6 kg - det kombinerat med pannbjudning (gör bland annat att omkrets på huvud blir större än annars) gör mig grymt imponerad av min vän. Vilka kämpar! Glad att det gick bra och liten mår bra. :)

Önskar er alla en riktigt god jul & ett gott nytt år! <3

Igår när jag var på väg hem från jobbet ringde barnmorskan. Dom hade tagit fel på mina provsvar (?) Det visar sig att odlingen vi tog i torsdags efter kramperna visar urinvägsinfektion. Trots att när jag va där i tisdags sa dem tvärtom - ingen uv. Aja, klantigt kan tyckas, men jag fick penicillin och en förklaring till det onda, det är jag glad för. Igår fick jag liksom kramper av en liten promenad från tbanan och hem, kände mig helt förstörd och tänkte att ska det verkligen vara såhär? Men nu känns de bra att veta vart det onda kom ifrån och att det troligtvis går över nu med antibiotikan. :)

 

Så ett tips - Var ALLTID vaksamma på UV hörrni! Jag hade inga vanliga UV-symptom alls, utan fick bara plötsligt kramper efter att omedvetet ha gått med det ett tag. Be barnmorskan och göra UV-tester lite då och då på besöken även om ni inte har vanliga urinvägs-symptom, det har jag gjort.

 

Kraaaaaaaaaaaaaaam!

Nehejdå! Liten ville inte visa upp något kön idag. Det kneps och sprattlades hejvilt! Mådde bra gjorde den och växt mycket och bra. Så det var ju ändå viktigast. Men lite snopna blev vi, detta skulle ju vara bekräftelsen innan förlossningen. Man har ju ändå ställt in sig på tjej nu lite, eftersom dom gissade på det förra gången - så mentalt hade det varit skönt och fått det bekräftat. Men liten hade andra planer! Jobbigast var det nog för karln, han har jättesvårt för överraskningar, haha! Det är ju inte det att det spelar någon roll, men vi båda har hela tiden velat veta. Jag sa att vill han så bokar vi ett eget ultraljud, men det känns väldigt onödigt med bara 8 veckor kvar. 

 

Bebis var ganska stor, inte överdrivet men runt 2 kg. Hon trodde på mellan 3.8-4 kg när den kommer ut, om den fortsätter såhär. Men sen när vi mätte själva magen så hade den inte växt något mer den här gången heller, så det verkar mest vara bebis som växer. Gärna för mig! Men du kan väl skippa bli en JÄTTEbebis, tänk på att mamma ska pressa ut dig också? :D

 

I övrigt var alla andra värden bra & allt som det skulle. Nu ses vi innan nyår igen, man har tydligen besök varannan vecka från och med nu.

 

Efter förlossningsbesöket har allt varit lugnt. Helgen har jag spenderat vilandes och inte gjort många knop. Idag är jag på jobbet igen, dock ju sjukskriven 25% nu så de blir kortare dagar hela veckan vilket känns alldeles perfekt just nu. Bara en vecka kvar till julledigt då jag är ledig ca 12 dagar i sträck. Har inte haft några mer smärtor eller konstigheter. Så jag tror bara jag får acceptera att jag inte får göra någonting alls nu mer än jobb, vila & mys. 

 

Just nu håller jag på och kämpar med allt med försäkringskassan, så krångligt med sjukskrivning, tidrapporter, ledigheter och allt som ska pysslas ihop. Hoppas bara det blir rätt så jag inte får något större glapp i lönen. Blir tight nog som det är sen under mammaledigheten.

 

IMORGON däremot är det äntligen tillväxtultraljud. Helt sjukt hur snabbt tiden gått ändå, minns när vi va på rutinultraljudet vecka 19 och kände att vecka 32 var hur långt bort som helst - men nu är vi plötsligt där!? Ska bli skönt och få se hur allt står till, om liten växer som den ska och även få lite mer bekräftat om det är som vi anar - en liten tjej! Efter det är det BM-besök och sen även en läkartid som uppföljning efter torsdagens strapatser på sjukhuset. 

 

I övrigt börjar det känns lite tufft nu :) Plockar på mig det ena symptomet efter det andra. Det senaste är en härlig halsbränna vid läggdags. Känns ungefär som eld.. mysigt va? ;) Så inatt somnade jag 2-3 och så har det varit dem senaste nätterna. Jag som skrytit om hur bra jag sovit hittills, tjena! Detta kombinerat med stödskenor  & foglossning som gör att jag inte kan ligga mer än 10 minuter på varje sida innan jag vänder mig är en härlig blandning vill jag lova. Men låt mig bara orka januari ut utan mer sjukskrivning - snälla? 

Howhow!

 

Avslutade förra veckan med en pangförkyldning, va hemma både torsdag & fredag. Men nu mår jag bättre! Hos läkaren var vi överrens iaf, han tyckte sjukskriving 50% för foglossning, tidiga sammandragningar och karpaltunnelsyndromet. Men jag önskade 25% till och börja med. Vill ändå försöka så mycket som det går. Känns mycket bra! Nu är det bara och hoppas att försäkringskassan inte bråkar, men han trodde inte det med tanke på hur långt gången jag är och att jag går ner så pass "lite" i tid ändå. Helt sjukt system det där, att först ska man va hemma utan och veta om försäkringskassan godkänner. Och sen riskerar man och stå där utan pengar? GALET! 

 

Så nu kommer jag jobba kortare dagar, eller om jag känner för det 4 heltidsdagar och en ledig. Känns så skönt och ha det alternativet när man har dåliga dagar. Mest oroar jag mig för allt krångel med lön, försäkringskassan, blanketter osv. Men det får lösa sig. 

 

Ska apropå det ta det stora steget och ANSÖKA om föräldrapenning ikväll. Hjälp! Haha. Jag tror beslutet blir som så att vi tar ut 5 hela dagar i veckan, ansöker om typ 1 år till och börja med. Sen kan man ju ändra under tidens gång. Har även forskat fram att jag borde kunna ha tillräckligt med semesterdagar för att ta semester de 2 första veckorna i februari, istället för föräldrapenning. Så då behöver jag egentligen bara ta ut föräldrapenningsdagar from BF - skönt och inte slösa på dem i förtid! Någon annan som har ansökt ännu? Hur tänker ni? Upplägg?

 

KRAM på er!

Jävlar vilket breakdown jag hade imorse. Vissa dagar går hormonerna bara inte att kontrollera.. Vaknade med halsont & dyngförkyld, hade vaknat 3-4 ggr inatt pga kramper i armarna & magen så var rätt förstörd redan. Upp å klä på sig, ryggen värker. Ta sig ner och lämna hunden till hundvakt, kalllt, mörkt, folk knuffas och är ego på buss/tbana. Blev arg på sambon för att han låg kvar (?), ja inte jättelogiskt men jag tyckte bara han kunde rest sig och gett mig en kram när han visste hur tung natten var men han sov ju.

 

Summasummarum när jag kommer fram till ingången på jobbet bara brister allt och jag får vända, gå upp i skogsdungen (minns ni att det var där jag stod och grina när första IVF:en misslyckades?) och står där och bölar som en tok. Ringde sambon som fick hjärtstopp och trodde något hade hänt. Han fick jättedåligt samvete för jag bölade på om allt och erbjöd sig att komma och hämta mig på momangen. Jag ska ju ändå till doktorn i eftermiddag så vi bestämde att han skulle hämta mig då istället. Och han förstod precis mina känslor när jag sa att jag behöver få höra att jag är duktig lite oftare. Han menade på att jag kör på i mitt tempo och biter alltid ihop, klagar aldrig, och då är det inte så lätt för honom och alltid veta hur dåligt jag faktiskt mår ibland. Det förstår jag, för det är jag i ett nötskal. Aldrig klaga, bara köra på. Så de va skönt och få bryta ihop lite och det känns faktiskt bättre nu. 

 

Har ju som sagt doktortid idag, för att prata sjukskrivning, känner ännu mer efter morgonens bryt att orken behöver lite hjälp på traven. Va hos sjukgymnasten igår också, fick prova tens-maskin, fick övningar och så visade hon mig vilka handledsskydd jag ska köpa för att slippa dessa värkar och domningar på nätterna. Dock så hade hon något samarbete med nåt ställe där dom sålde dessa handledsstöd där hon absolut ville jag skulle köpa dom, "bara" 600 kr styck!? Skämtaruuuu? Jag råkar veta att en av mina IVF-vänner här på bloggarna köpte sina från apoteket där dom är bra mycket billigare och tipsade mig, så det får bli min lösning också. Hoppas verkligen dom hjälper!

Tjooooo!

 

Alltså jag ska sluta babbla, igår sa jag "tänk att jag inte vart förkyld under hela graviditeten", och nu sitter jag här med tjock & rinnig näsa. 

 

BM-besök imorse också! Kändes mycket bätte än förra gången. Järn 117, blodsocker 4.3, inget konstigt i urinen - OCH blodtrycket hade gått ner till 140/60, yeeeeeey! Litens hjärtslag var bra och SF-måttet hade bara ökat 1 cm de senaste veckorna vilket också var mycket bra för nu är jag nästan tillbaka på kurvan min igen. Så vi behövde inte tidigarelägga RUL:et, det blir den 17 december som planerat. Gick därifrån glad!

 

Jag berättade om mina sammandragningar och hur det varit på senaste tiden och innan jag ens var klar hade hon bokat in en läkartid till mig imorgon. Hon var bergsäker på att dem berodde på högt tempo & stress. Ska träffa doktor Håkan imorrn. Får se vad han säger och tycker. Har ju även sjukgymnasten ikväll, och hon kan tydligen också sjukskriva om hon finner skäl. Men det känns som mer logiskt att läkaren gör det. 

 

Känner mer och mer att en liten nedgång i tid skulle vara vad jag behöver. Jag vill verkligen jobba och inte gå hemma, men måste lyssna när kroppen säger nej och jag tror att skulle jag jobba t.ex 9-3 istället skulle göra stor skillnad. Då kanske jag till och med skulle orka vara människa på kvällarna och inte bara dö i soffan. Sammandragningarna har ju dessutom senaste tiden kommit just när jag går hem från jobbet, så det är som att jag orkar precis dit - men sen när jag går hem och slappnar av kommer kramperna. 

 

Är glad över min inlyssnande barnmorska iaf. Både hon och chefen är guld i detta. :)

Måndag igen! Veckorna rusar på. Går in i vecka 30 snart. Sjukt! Och JUL! Älskar julen, allt med den. Ljus, snö, pepparkakor, familjen, mys!

 

Haft en bra heg, sambon har varit bortrest så jag har blivit bortskämd både av bästa vännen där jag sov i fredags, och sen resten av helgen hos mamma & pappa. Så mysigt och bara vara. Försökt mig ut på en del som äventyr som shopping och julmarknad, men tyvärr har dom störts av ett nytt fenomen för mig. Sammandragningar som gör ont. Jag antar att det är sammandragningar när magen spänns och det känns som starkt starkt håll i hela magen eller på ena sidan? Så känns det iaf. Och senaste veckan har det dykt upp minst någon gång per dag. Har BM-besök imorgon, så ska ta upp det med henne det.Jag förstår ju att det är kroppens sätt att säga "tagga neeer", men ibland har det liksom kommit på små promenader också, ska man verkligen inte få röra sig aaaalls? Aja, första steget kanske blir och gå ner i tid lite iaf. Tror det skulle hjälpa. Får se vad BM tycker imorgon. :)

Sååå, nu tog jag tag i det här med sjukgymnasten. Armarna domnar på nätterna och foglossningen kommer & går (den har dock faktiskt känts lite bättre senaste dagarna, PEPPAR!) Men tänker att det är lika bra och gå dit nu innan saker försämras. Så på tisdag om en vecka ska jag dit, pratade med en jättetrevlig tjej som tydligen är specialiserad på just gravid-åkommor. 

 

Kommer antagligen få dessa sexiga natt-skenor att ha på händer/armar nattetid. Haha! Yäää! Som att man inte har tillräckligt med projekt på nätterna. Jag snurrar, gnäller, snarkar, bygger kudd-borgar, ilsknas, svär, dreglar.. JA, you name it. Nä, men då ska vi lägga till ett par hårda stödskenor för armarna som man måste ligga spikrakt med. HAHA! Orkar inte. Och kissar gör jag 5-6 ggr /natt och varje gång ska dessa tas av. HEJ HÄRLIGHETEN! ;)