LÖNEDAG! Alltid lika trevligt. Ska verkligen njuta av dom här sista fulla lönerna nu när man börjat inse hur tight det kommer bli sen. Ursäkta lite trött uppdatering på senaste, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om ibland faktiskt. Allt är bara en enda långt väntan just nu. :)
Går in i vecka 29 om någon dag. Längtar tills jag får skriva vecka 30, det låter så tryggt. 75% då liksom. Nästan snart en färdigbakad bebis. :D
Har haft bra och dåliga dagar senaste, och som jag skrivit när dom är bra är dom helt okej och jag tycker jag har en fin graviditet. Men när dom är dåligt är det verkligen SJUKT tungt och jobbigt, och allt som kan kännas fel i en kropp på en gång gör det. Återigen fick min chef skicka hem mig i torsdags när jag satt å kämpade med illamående, jag vill så gärna fixa 100% jobb men ibland går det inte. Men hon är så underbar, hon förstår verkligen. Hon avslutade vårt långa samtal med "Och så tar du dig en ordentlig fredagssovmorgon imorgon.." Haha, hur underbart är det inte att få höra det? Sådana chefer växer inte på träd.
Mitt nästa delmål att orka till är julen (ca 4 arbetsveckor) då jag ska få va ledig ca 12 dagar. Sen får jag se om jag i januari kanske går ner lite i tid beroende på hur jag mår. Det känns som en rimlig plan. Och iom att jag har en snäll chef så kan jag ju faktiskt dom dagar det känns piss gå lite tidigare om jag skulle behöva utan att någon står med klockan och stämplar in&ut, får helt enkelt utnyttja att jag har den möjligheten och våga använda den. Lyssna på sig själv var det...
Gårdagens BM-besök kändes faktiskt sådär. Blodtrycket var typ oförändrat, 140/75. Så hon verkade väldigt tveksam över om jag skulle skickas till en läkare eller inte. Hon frågade typ 5 ggr om jag verkligen inte har ont i huvudet? Och nej, det har jag inte. Och ingen äggvita i urinen, så havandeskap är det inte fråga om. Hon tror att jag stressar fast jag inte själv märker/tycker det, vi diskuterade sjukskrivning & BM tycker jag ska gå ner i tid men jag vill vänta lite. Jag vill jobba så länge jag känner mig hyfsat okej. Vi ska ses om 2 veckor igen, då tar vi beslut kring det. Hon menar på att stress, sammandragningar och foglossning är fullt tillräckligt för att man ska sjukskrivas en del. Ah, vi får se helt enkelt.
Det som gjorde mig ledsen var mitt SF-mått. Det hade plötsligt från att ha legat perfekt på kurvan ökat 5 cm sen sista besöket.. Jag har ju känt att magen växt, men inte så mkt. Jag blev såklart orolig och funderade på vad jag kunde gjort för fel.. BM var lugn som en filbunke och menade på att det kan bero på att bebis ligger konstigt eller att jag har fått mer fostervatten vilket inte är ovanligt.. Vi ska mäta om 2 veckor igen och har de växt för mycket då så tidigarelägger man TUL (tillväxtultraljudet) och kollar fostervattenmängden. Så himla skönt och ha det där TUL:et känner jag.
Det man är livrädd för är ju graviddiabetes.. De kan tydligen va det om bebis växer för fort. Men alla andra värden är ju bra så hon trodde inte det. Jag funderade på om det kan ha varit något i min kost som gjort att bebis fått i sig för mycket? Men jag tror verkligen inte det. Har ätit som jag gjort hela graviditeten, och vikten har ju inte rusat överdrivet även om jag såklart gått upp.. Himla konstigt alltihop bara. Och jag kan inte låta bli att känna mig misslyckad fast det egentligen inte är någon jättefara. Men man vill bara att allt ska va bra.
Aja, återigen - bra att dom följer upp noggrant tycker jag. Och bebis verkade glad och pigg med bra hjärtslag, viktigast. <3
Imorrn går vi in i vecka 28.. och jag har skrivtorka. Hum. Det händer liksom inte så mycket just nu. Jag tycker tiden går långsamt. Mår helt okej, men de dåliga dagarana är riktigt dåliga. Som tur var är de färre än de bra. Så på det stora hela får man säga att jag mår helt okej. Det är fortfarande ryggen som krånglar. Sen tycker jag magen har nån mastodont-växt-period... Jesus. Jag tycker typ jag ser höggravid ut nu & då är det 12 veckor kvar!? 12 veckor låter så himla lite, men 3 månader låter jättemycket, haha.
Idag ska jag iaf på återbesök hos BM. Vi ska följa upp det höga blodtrycket och se om det blivit bättre eller sämre. Beroende på hur det ser ut tas väl sen beslut på om jag ska träffa läkaren eller inte. Vi får se helt enkelt. Jag har ingen bra känsla, eftersom allt vart så stormigt på jobbet tror jag att värdena kan vara lite upp&ner just nu. Uppdaterar er efter helt enkelt!
Idag är domedagen. Stort avdelningsmöte, och sen ligger det bokningar med varje person i kalendern för individuella möten med chefen. Så nervös! Hela avdelningen är som ett enda stort hispigt dårhus. Snälla håll tummarna för mig, vill så gärna ha kvar mitt jobb - speciellt nu när det händer så mycket annat. Har sett fram emot att få gå hemma i lugn och ro och ha mitt älskade jobb kvar när jag kommer tillbaka. :( Please!
Update: Verkar som jag klarat första gallringen. 15 personer får gå, eller dom får inte gå men dom blir erbjudna tjänster på ett annat bolag (som i sin tur inte går så bra så ingen vill dit) och vill dom inte ha dem får dem sluta. Så halva avdelningen försvinner och dem jag jobbar & umgås mest med är snart borta. Chefer och anställda är upprörda och det är jobbig stämning överlag. Riktigt trist men är ändå glad för egen del att det verkar som jag blir kvar. Sen kan saker fortfarande hända under nästa år, men det tar jag då. Kan inte gå och oroa mig ständigt liksom.
Hörrni, här kommer ett tips från en mom-to-be till er andra moms-to-be. :)
Här hittar ni blöjor till kanonpris just nu, Pampers newborn till exempel som jag köpte. 240 stycken för 199 kr med rabattkoden som står på sidan (ange koden pampers 100 i kassan så dras det av 100 kr). Det är riktigt bra pris. Jag köpte en låda newborns, skönt och ha hemma ju och ska ändå köpas! Och lite för bra pris för att låta bli.
Igår fick jag pyssla-ryck. Kom hem och sambon va borta på äventyr, köpte satsumas (typ 54 kg), pepparkakor och julmust. Slog mig ner i en nystädad lägenhet och började rensa alla kläder vi fått och köpt. Körde 4 tvättmaskiner och sorterade efter storlekar. Vi har verkligen redan en liten garderob. Plockade bort allt blommigt och chockrosa och körde på neutrala snygga färger. Det var så häftig och få stå där och hänga upp SMÅ SMÅ SMÅ klädesplagg på tvättstället för första gången. Åååh! Tänk att det är VÅR lilla som ska ha dessa grejer? Upptäckte även att 80% av sakerna har öron och är fluffiga, kanske skulle satsat på en hundvalp istället? ;) Nääää! Älskade bebis vi längtar SÅ!
Oh, jag är så glad! Ni vet att jag vart på jakt efter en byrå kombinerat med skötbord. Vi har så dålig förvaring så det är ett måste för litens kläder. Har vart på jakt efter en speciell, IKEA's Hemnes med skötbordsdel. Den är fin och praktiskt för skötbordsdelen kan blockas bort sen så använder man den bara som en vanlig byrå. Problemet är att skötbordsdelen utgått på IKEA helt, så det går bara och köpa den som en byrå. Så nu har jag jagat denna på blocket, vilket inte heller har varit enkelt för det känns som att inte bara jag vart ute efter den..
Har försökt några få gånger men alltid har något strulat, dvs den går inte in i bilen, dom som säljer den bor aslångt bort å jada jada.. Och partnern där hemma tycker bara att jag stressar och har för bråttom, men jag vill börja pyssla NUUUU. Jag vill börja bona och förbereda liksom. Iaf, igår gick jag av en slump in på blocket och sökte efter denna - då är det första som kommer upp precis DEN! Och och och i mitt område! Slängde mig på telefonen och det visar sig att dom bor på samma gata, något kvarter bort. Det va ödet ;) Så sambon fixade en pirra och vi (läs han kämpade sig svettig) lyckades få hem den utan bil någolunda smidigt. Så nu står den där så fin! 500 spänn fick vi lägga istället för ordinarie 1495, och då va den i jättefint skick.. Känns skönt att en till "stor" grej är på plats. Nu är det bara säng kvar sen. Och smågrejer. Här ska börja tvättas & vika kläder minsann! Wee!
Jahapp! Måndag igen då. Den här helgen har vart lite jobbig faktiskt. Haft lite kramper (som jag antar är sammandragningar) till och från, fick även lite blod igår och då hispade jag loss ordentligt. Men sen kom jag på att vi faktiskt hade sex (är det inte illa när man har det så sällan att man glömmer när man väl haft det? ;)) så blodet hade säkert sin förklaring där. Men sen oroade jag mig även för att liten inte gjorde väsen av sig, kände inga ordenliga sparkar alls. Så gårdagen vara bara ett allmänt orosmoln. Men idag känns det bättre, förutom att jag är trött så verkar allt annat vara som vanligt och liten hade nyss ninjalektion i magen så nu är jag nöjd.
Inser mer och mer att jag inte kommer orka köra fulltid så länge som jag tänkt. Ryggen blir jobbigare och jobbigare och orken och stressen kring att jobba heltid, och nu detta med att oroa mig för min fortsatta anställning gör sitt. Jag ska träffa BM om en vecka igen, då vi ska kolla upp det där med mitt höga blodtryck. Är det fortfarande högt och tillsammans med mina andra symptom så kanske jag blir lite sjukskriven ändå.Jag vill dock jobba, så mycket jag bara klarar. Önskan vore kanske bara att gå gå ner lite i tid. Vi får helt enkelt se vad hon & läkaren och framför allt blodtrycket säger. Lyssna på mig själv har aldrig varit min grej, men jag inser nu att det är just det jag måste göra.
Som ett brev på posten ordnade VD:n på vårt företag en liten omorganisering såhär lagom till jul och presenterade idag planen, 30-40 tjänster ska bort. Och detta ska träda i kraft från januari. GODJÄVLAJUL liksom. Bleh.
Jag orkar inte ens tänka på det. Jag är fast anställd vilket ju är skönt, men det är dem flesta andra med. Så man har verkligen ingen aning. Det är ett stort företag, men samtidigt vet man ju inte vilka avdelningar dom inriktar sig på.
Åååh, men jag tänker att jag tar inte ut nån stress i förväg, jag vet ju faktiskt inte OM jag får gå än. Och då får jag ta det då. Det vore bara så himla tråkigt, när jag trivs så sjukt bra och äntligen ska få njuta av lite mammaledighet, så ska jag kanske inte få komma tillbaka till mitt trygga jobb sen? :( Nej, ledsen blir jag av tanken. Hoppas!
Missade vattengympan igår. Surar på mig själv men det är så svårt och orka dit ibland. Igår var det mörkt och ruggigt och jag var heeeeeeeelt slut, så kommer man hem efter jobbet och mannen har lagat god middag och tänt ljus. Jomentjena! Att jag skulle resa mig från soffan, packa mina grejer och promenera 20 minuter till ett badhus klockan 19.30 - det finns liksom inte. Men kompenserade det med lite jobbträning idag istället.
Guuuuuuuuuuuud vad jag tycker tiden kryper fram nu. De första veckorna gick så sablans fort. Men efter vecka 22 tycker jag att de börjat krypa fram. Kanske har och göra med att man börjar känna sig mer och mer redo för liten? Att i början var det så mycket att smälta och funderar över - men nu när det mesta lagt sig så är det ju bara längtan som finns kvar.. Och längtan gör att tiden kryper har jag märkt. ;) Går in i vecka 26 imorgon iaf! Och liten sprattlar på som aldrig förr. Nu har jag känt henne typ varje dag, det känns tryggt och blir väldigt lugnande för mig.
Fick förresten en tid för TUL (tillväxtultraljudet) också, den 17 december blir det av. Skönt inför julhelgen! Och så får vi förhoppningsvis reda ut om det 100% är en tjej (barnmorskan gissade ju på det). Inte för att det spelar någon roll alls, men nu har man ändå ställt in sig lite på en tjej så det ska bli skönt och få reda på om det inte är det innan förlossningen tycker jag.
Har så fina kollegor, dom överröser mig med kläder. Men nu har jag fått så mycket så det räcker och blir över, och nästan bara rosa saker, haha. Jag som inte är något fan utav rosa. ;) Dessutom har jag svårt och säga nej. Jag vill inte ha mer saker nu, vill handla lite själv också ju! Men den ena efter den andra kommer med byxor, mössor, klänningar etc etc. Gulligt är det hursom!
Ska sticka från jobbet om en timma för utbildningen på SÖS. Hoppas den bjuder på massa bra info!
Såpp! Nu har jag vaccinerat mig. Jag brukar aldrig göra det annars, men dem kom till jobbet idag och eftersom barnmorskan tyckte att vi i riskgrupp ska göra det, så kände jag att det var lika bra. Hoppas det stämmer som dom säger att det även går över lite till bebisen så den skyddas första tiden.
Helgen min har varit bra,vart hundvakt och därför bott hos mamma&pappa när dem var bortresta och njutit av större ytor, skog och vatten. Riktig myshelg!
Imorrn ska vi på föräldrautbildning.. eller mer föreläsning kanske? Ah jag vet inte. På Södersjukhuset iaf. "På våra öppna föreläsningar ger barnmorskor från de olika enheterna på Södersjukhuset tips och råd om förlossning och eftervård på SÖS. Varje föreläsning avslutas med en frågestund."
Jag tycker det ska bli sjukt intresant. Vill äta upp all infomation jag kan just nu. :)
Var hos barnmorskan nu på morgonen. Var lite nervös när jag vaknade för ni kommer säkert ihåg min vågskräck och vad jag lovade mig själv innan detta besök, att ställa mig på vågen. Det gjorde jag. 7 kg plus. Vet inte vad jag ska säga om det. BM verkade inte tycka det var någon katastrof utan sa att det var ganska normalt. Jag tycker ju mest att det är jobbigt för att jag redan innan vägde för mycket, sen gick jag upp 5 kg under IVF-perioden och sen 7 kg nu under graviditeten. Det blir en del liksom. Samtidigt så tyckte BM jag skulle vara lite snäll mot mig själv, det har ändå varit tuffa tider och jag har gått igenom mycket. Men känns ändå skönt att jag har koll nu, då kan jag göra mitt bästa nu sista tiden och äta så nyttigt jag bara kan. Och sen får man göra ett jätteryck när bebis kommit - och komma iform igen.
I övrigt var det mesta bra, järn 121, socker 4.7, ingen äggvita i urinen, och jag bad även om ett urinprov för jag är så hispig för det här med urinvägsinfektion. Däremot är mitt blodtryck lite för högt. Inte jätte, men tillräckligt för att barnmorskan skulle bli orolig. Jag har legat så lite varje gång nu, på gränsfall. Trots att jag kommer direkt från sängen med bil. Idag låg det på 140/70 (det ska helst inte var högre än 140/90 sa hon). Det är tydligen det undre värdet som är viktigast att det inte överstiger 90, och det gjorde det ju inte så det var ju något bra iaf. Vi beslutade oss för att jag ska gå på tätare kontroller nu närmsta tiden och om blodtrycket är högt även nästa gång skickas jag till en läkare för provtagning. Vet inte vad dom gör sen faktiskt? Men hursom är det bra att hålla koll på detta eftersom havandeskapsförgiftning ofta börjar med högt blodtryck. Då ska man dock ha huvudvärk varje dag och ont i övre delen av magen också, och det har jag ju inte. Men men, skönt att kontrollera ändå.
Det viktigaste - bebis verkar må bra! SF-mått sist var 22 och nu idag 25, så den växer. Hjärtat 140, så mycket bra det med. <3
Hörrni, nu kanske ni tycker att jag är helt dum. Men jag har helt missat det här med gravidförsäkring. Alltså, inte missat riktigt.. men jag har någon gratis-variant från Trygg-Hansa som jag trodde räckte bra? Men sen såg jag på ett forum idag att alla verkar ha tilläggsförsäkringar vilket jag helt missat. Så nu har jag googlat runt och är eftermiddagstrött men jag förstår verkligen inte. Vad är det man försäkrar och varför? Förlossningsskador? Förlåt om jag är dum igen, men är inte vår sjukvård gratis här? Jag trodde vår sjukvård stod för sådant? Om något händer mig eller barnet - varför måste jag ha en försäkring?
Finns det någon av er vänliga själar (ni ovänliga kan hålla tyst ;)) som kan förklara lite enkelt för mig varför jag borde ha en tilläggs och vad det är bra för? Vilken har ni om ni har någon?
Oj vad jag längtar idag. Jag längtar efter liten. Vissa dagar känns det helt okej att det är lite tid kvar, så man hinner förebreda sig och så. Men sen dagar som idag, så känner jag mig redan förberedd. Och jag vill inget hellre än att ha henne här hos oss. Litenfin! Vi längtar så.
Jag förstår ju att det finns en anledning till att det tar 9 månader, och att det är bra att man får den tiden på sig. Men samtidigt som jag ibland tycker det har gått så fort hittills så tycker jag ibland att tiden kryper fram. 62% avklarat enligt appen. Snart så!
Det känns som övriga livet liksom avstannat, man väntar bara på det här nu. Det är väl säkert därför det går så sakta ibland.. Jag längtar lite efter vanliga saker som att få spela fotboll, få tillbaka min kropp, köpa vanliga kläder. Men sen längtar jag såklart mest efter att få göra allting med liten i mitt liv. Jag är så nyfiken på hur det kommer bli! Ååååh!
Hörrni! Idag måste jag börja med att tipsa er om världens bästa bok. HÄR är den! Alltså, den har allt. Vi fick hem den nyss och jag kan inte sluta plöja. ALL info man kan behöva. Och köper man 2012's upplaga, den jag länkade till, är den uppdaterade med den allra nyaste informationen. "Inför denna upplaga lät vi de riktiga experterna, småbarnsföräldrarna, tycka till om vad som behövde förändras. Resultatet blev ett antal nya kapitel om allt från uppfostran till mat, dessutom har form och redigering gjorts om från grunden. Efter det har ett tjugotal svenska experter, barnläkare såväl som jurister, granskat boken till sista kommatecknet".
Haha, denna kommer vara min BIBEL från och med nu. Love it!
Jag faschineras lite av en del här på bloggarna som kommenterar anonymt. Fick en kommentar till ett inlägg som jag valde att radera, då det kändes lite väl privat och jag skrev det lite i stundens hetta. När jag sen läste igenom det fick jag känslan av att man kunde tolka det väldigt fel, och lite större än var det faktiskt var så jag tog bort det. Iaf, det är så roligt - för kommentarer som inte är av god vilja är alltid anonyma eller har en påhittad mail-adress? Många också från samma IP-adresser. Om du nu har den åsikten du skrev, varför kan du inte stå för det? Att du gör en blaj-adress och skriver spydigheter gör ju bara att man förstår att du endast är ute efter att provocera. Ett ganska tråkigt liv du måste ha när du känner att det känns meningsfullt och sprida negativa kommentarer på bloggar och vända och vrida på allt man skriver. Usch, jag hoppas du finner nåt annat att roa dig med i livet - det måste vara trist och va så bitter. :)
Idag mår jag himla bra, var iväg på upptåg med kollegor på lunchen och när jag satt och väntade på att en av dem skulle bli klar så hade jag väskan och händerna över magen. Och plötsligt hoppade både väska och händer upp, och jag fick känna de starkaste sparkarna jag hittills känns. Så häftigt. Hon sparkade uppåt mot revbenen vilket jag inte känt förut och det var så tydligt jämfört med de små buffarna jag känt längst ner i magen. Jag kände verkligen en kraftfull liten minifot, weeeei! Nu hoppas jag min andra hälft kan få känna dem snart också, han har hittills inte lyckats och har svårt och skilja på vad som är hans egen puls och små dunkar i händerna, inte lätt ;)
Ikväll blir det bio med kompisar, ska se Gravity, hört sjukt mycket bra om den. 1, 30 så lagom lång också för en kissnödig jag. :D
Imorgon är det vecka 25 Enligt statistik överlever 75% av bebisarna som föds då. Det är ändå häftigt! Hur en sån liten liten kan klara sig. Varje dag känns som ett steg närmare en riktig bebis. Härligt är det! <3
Jag lyssnade faktiskt på mig själv, me vs envishet 1-0. Gick hem efter lunch i måndags och har vart hemma tisdag och onsdag. Så välbehövligt. Migrän och frossa botades med soffläge & hundmys. Idag är jag tillbaka på jobbet och mår helt okej, trött och lite illamående men annars bra. Skönt och bara ha torsdag, fredag kvar av veckan också.
Nästa vecka har jag BM-besök på fredagen. V 25-besöket, jag har lovat mig själv att innan dess ska jag ha ställt mig på vågen. Ni vet att jag berättat om min våg-skräck innan? Haha, hjäääääääälp. Det blir bara värre. Har ingen aning om hur mycket jag gått upp sen inskrivningen. Och ju längre jag väntar ju mer panik får jag. Men samtidigt vet man ju VARFÖR man går upp nu, så det finns ingen logik i mitt tänkande. Har iofs alltid haft en liten vågskräck. Men nu har jag iaf satt som mål att innan jag går dit ska jag ha ställt mig så jag kan informera henne om hon frågar denna gång. Bättre och ta tjuren vid hornen eller vad man nu säger!
Måndag igen & idag är jag verkligen inte på topp. Fattar inte varför jag inte kan tillåta mig själv att vara hemma? Jag har någon spärr, att jag alltid måste kämpa mig till jobbet och prova. Men liksom, nu om någon gång borde jag ju kunna lyssna på mig själv? Men neh, här sitter jag på jobbet med huvudvärk & illamående, småfrossa - känner mig nästan lite febrig. Ska ge det till efter lunch och se om lite mat kan få mig piggare, annars lovar jag att gå hem. Jag har hittills under hela graviditeten (24 veckor på onsdag, tjohoo) inte haft en enda sjukdag. Så vad sjutton skulle det göra om jag tog några. Har även funderat på detta med sjukskrivning. Jag vill ju klara så långt på heltid så möjligt, men nu har värken i rygg som jag tror är foglossning blivit värre och värre på senaste tiden. Det som bara gjorde sig påmint vid kraftansträngningar är nu daglig basis, inte hela tiden men kommer på eftermiddagarna eller när jag rört mig mer än 15 minuter. Blir det värre och värre tänker jag tänka om, då kanske gå ner i tid iaf är en möjlighet. Tiden får utvisa helt enkelt.
Det börjar bli kallt nu också och jag fryser redan i min tunna HM-gravid-parkas så jag har varit på jakt efter en varmare höst/vinterjacka. Inte det lättaste för oss preggon har jag märkt. EN enda hittade jag på hm, och när jag provade den såg jag ut som en michelingubbe/boll med ben. Oh oh. Mycket smickrande. Å jaaa, jag inser såklart att vintern 2013 inte kan handla om och se snygg ut, men vore kul och hitta något som både är varmt och skönt men som man ändå känner sig bekväm i. Fick tips om sidan Gravid&Liten, där jag faktiskt hittade en som jag beställt (denna), hoppas den är okej när den väl kommer. Den kostade inte multum heller, 599:-, känns okej för en jacka som jag ändå inte kommer använda mer än någon vinter. :)
Snart helg igen! Satan vad veckorna rusar fram. Inte mig emot. :)
Igår på lunchen bestämde jag mig för att prova lite gym. Gick ner och körde 20 minuter på crosstrainern och 10 minuter på cykeln. Inte mycket men bra mycket bättre än inget tänker jag. Crosstrainern kändes bättre än cyklingen, då magen slog i lite där. Jag körde dock väldigt mesigt och långsamt - men ändå så jag lyckades bli lite varm och svettig. Efteråt var det såklart skönt som vanligt, men man kommer ju inte undan hur tungt allt känns. Jag saknar och kunna studsa lite upp för en trappa, och inte bli anfådd bara av och gå ;) Jaja, man gör sitt bästa iaf.
Hamnade i en diskussion med min gravida kompis förresten. Hon frågade mig om jag också alltid sover på vänster sida. Och jag svarade förvirrat att nej, jag snurrar nog en del. Då berättade hon att hennes barnmorska informerat om någon nyligen gjord studie (av han som forskade fram att spädbarnsdöd minskar om bebisen får sova på rygg) och att det nya nu är att man endast ska sova på vänster sida, för detta ska också minska risken för spädbarnsdöd. Spontant känns det lite galet, ska jag nu inte få sova på höger sida alls? Jag har tillräckligt svårt att sova som det är och sover oftast på just höger. Konstigt kan jag också tycka att inte min barnmorska informerat om detta? Jag hade helt missat detta iaf. Jag har googlat och hittat information om detta men - om det vore tydliga linjer för alla gravida borde det väl informeras om tidigt. Jag blir bara stressad av sådan här information och tänker att samtidigt som man kanske bör lyssna på det så får det ju inte gå till överdrift med allt. Har ni andra gravida hört om detta? Följer ni råden?
Mer om studien:
Studien omfattade 155 kvinnor där fostret hade dött efter vecka 28 och en kontrollgrupp med 310 kvinnor med normala graviditeter.
Hos kvinnor som somnade på vänster sida sista natten innan fostret avled var grundrisken 1,96 per 1 000 barn, knappt 0,2 procent. Hos de kvinnor som inte lade sig på vänster sida var risken 3,93 per 1 000 barn, alltså knapp 0,4 procent.
Studien visade också att kvinnor som gick på toaletten flera gånger per natt löpte mindre risk att fostret skulle avlida.
Glömde ju berätta att jag igår på lunchen hade bokat en gravidmassage. Kände att jag behövde unna mig det nu när värk och annat kommer. Och det va sååååååååååååååå jä*la skönt om jag får säga det så. Jag hade bokat på ett ställe som heter Hälsofrid i Stockholm, hos en Carina. Hon var så himla duktig. Dels var det så mysigt där - blev helt avslappnad bara av att gå in i rummet. Mörkt, tyst, lugn musik, tända ljus, ahhh... Sen körde hon igenom hela kroppen. Axlar, rygg, huvud, ansikte, svank (med extra fokus kring bäcken där jag va stenhård och har ont), och avslutade med ben och FÖTTER. F Ö T T E R sa jag! Jag dog fotmassagedöden med mina svullna kärlekstörstande hobbitfötter. Oh! Kände mig som en ny människa efter. Jag bokade en testgång för 465 kr (20% rabatt första gången, ordinarie pris 570) för 60 minuter och det var värt varenda krona. Rekommenderas!
Stockholm. 28 år. Kämpar för en efterlängtad bebis! En längtan och kamp som nu verkar bli till verklighet..
2012:
Maj: Första besöket för utredning. Utredning visar stopp i ena äggledaren pga tidigare cysta/operation. Eventuellt glesa ägglossningar, i övrigt allt bra.
Augusti: Skickas till Sophiahemmet, som inte anser att det är lönt med deras behandling eftersom det bara är 10% chans att inseminering kan hjälpa oss. De tycker vi ska satsa på IVF.
2013:
Februari: Kallade på första IVF-besök. Planerad start vid nästa mens i Mars.
Mars: 2:a Mars, startar med Menopur.
Går 21 dagar på sprutor, i början växer inga äggblåsor men i slutet tar dem fart. Vi får ut 13 ägg. Ett 5-celligt sätts in men inget annat klarar sig till frysen.
April: 9 april kommer mensen. IVF #1 avdlutad.
IVF #2
Äggplock 29 maj, 8 ägg. 1 fint sattes in och fick ett plus på stickan 19 juni.. :)))
